Linnéas hästliv

I dag hade jag trots förskyldning bestämt mig för att vi ska ge oss på lite nya utmaningar, Nesto och jag. Så den tanken hade jag när jag gick in i hagen. Blä sa Nesto och tog fram den misstänksamma minen och försökte veja undan när ja kom och tänkte fånga honom. Men synd för Nesto så har han en tjurig matte och jag tog på grimman, övervägde om jag skulle skjuta upp mina tankar om nya utmaningar men blev tjurig å tänkte nej de tänker jag inte göra.

 

Jag gick och hämtade linan och kapsonen som jag hade med mig, knäppte grimman runt hans hals och tog på kapsonen. Första gången jag stäckte mig och hängde kapsonen på han huvud tyckte han den va svart stor å läskig. Så han drog sig undan några meter med den hängande på tre-kvart. Stirrade storögt på mig för att se om hans beteende skapade nån reaktion från min sida. Men jag brydde mig inte om de hela utan tänkte att han får väl panika bäst han vill, jar tänker inte göra nån scen av kapsonen. Så då beslöt sig Nesto att inte han heller tänkte göra de. 

 

Vi skulle longera lite i dag. Det är inte på nåt sätt något nytt för Nesto, longeringen har haft lite att finjustera men han har blivit longerad en del, en gång hos mig och flera gånger hos uppfödaren. Men trots de så klassas de som "en ny utmaning" för Nesto. 

 

Han började skeptiskt såklart, provade att skutta iväg lite, så han får ett drag i linan, då kan han som svar på de vända upp mot mig och backa medans han tittar storögt på mig för att se vad för resultat hans beteende skulle få. Jag pekar ut honom på såret, att han ska fortsätta med uppgiften han nyss tramsade ur från. Det var inte riktigt de svaret han tänkte sig, de syns, hans metod blev inte lika effektiv som han hade hoppats på. Han hade hoppats få mig att komma av mig med uppgiften. Men uppgiften stod kvar orubblig. 

 

Två gånger försökte han när jag bad honom flytta bogen ut på spåret igen, genom att peka ut honom, att i stället envetet backa. Så jag gav honom en ärlig chans att göra som jag ville, men när han försöker finta mig med att backa undan i stället så tog jag några tigersprång bak så han inte hann med att backa utan fick mig i starkt drivande position vid sidan i stället. Upprörd över att jag förflyttat mig så hastigt och  min lite kraftigare hjälpgivning skuttar han framåt, dit jag vill.  Plötsligt tyckte Nesto att de var helt okej att bara gå dit jag pekade med ett finger i sättet. Bra val Nesto.

Jag bad honom ute på longen att sänka huvudet när jag ruskar lite i linan. Han svarade ganska bra på de, ibland fattar han helt och gör en aktiv rörelse för att sänka huvudet men ibland tror jag nästan att han snarare bara råkade sänka huvudet för han var tvungen att titta vart han gick. Men de är ju så första gångerna.

 

Men så mitt där någån stans i vår ganska brokiga longering med en ganska misstänksam Nesto, så börjar de vända. Han säkner huvudet, slutar stressa, skrittar och ögonen kommer tillbaka. Vi bytte lite varv och kom sen in och lyfte hovar, klappa lite, de vanliga. Så ut igen å longera och svara på sänkande tygeltag i linan. 

 

Så när vi avslutade så var han inte misstänksam längre utan hade den vanliga blicken och hållningen igen. Vi lyckades avdramatisera de hela. Vi har börjat skapa en bas av lugn som vi kan ta oss till, om och om igen.