Linnéas hästliv

Idag red jag och Brynjar ut en liten sväng, första gången vi planerat rider ut ordentligt sen flytten. Pontus följde med som moraliskt stöd. Jag är verkligen så mkt bättre på att rida utanför paddock!

 

Vi får ett annat flöde och jobbar bättre även på en platt äng än instängda i paddock. Men i markarbetet har jag gärna staket. Brynjar har nu verkligen börjat etablera en ny trav sen vi efter kursen har ytterligare jobbat med travigångsättningarna, (det som kursen i Vännäs ska handla om) oh nu börjar vi allt mer kunna jobba i traven.

 

I dag travade vi i lite krumelurer på en äng och Brynjar var stundtals lite stum längst upp i nacken, så jag fick morra lite på honom när han tog tag lite i tygeln i stället för att ställa sig i nacken. När han släppte  efter i nacken kändes det som att han fick en väldigt mjuk och fjädrande trav. En lösgjord trav har vi ju haft i  många år, men den här gången har han tack vare arbetet med travigångsättningarna, nu en ny variant av traven. Svårt att förklara men traven var betydligt mer samlad, och ryggen svingade mer än tidigare och således var även takten och stabiliteten i böjningen bättre. Dettta trots att jag för stunden inte krävt nån större samling på traven, så var samlingen ändå högre än vårat tidigare komfortläge.

 

Det känns väldigt spännande att Brynjar trav börjar lossna. Nu är vi nåt riktigt bra på spåren. Har vi en riktig travtakt, en riktig trav, där vi kan börja samla, länga och böja i, och ett kommando som korrigerar en tappad takt, då öppnas en helt ny värld som tidigare varit stängd. 

Visst det går att göra mycket i skritt med, men traven ger ju lite andra möjligheter till utveckling, både att kunna jobba mot prov och ännu viktigare sakta närma sig halva steg, piaffe eller passage. Eller bara en samlad trav i skolorna vore fantastiskt.  Efter år av travproblem (alla mina femgångshästar jag haft) så är man så nöjd bara om man lyckas utföra en öppna i trav.