Linnéas hästliv

Idag fortsatte Bettan och jag att ta oss längre i markarbetet, samling i skritt i sluta med bibehållen takt samt trav utan att tappa ytter bak stod på schemat. Såklart tyckte Bettan det kändes krångligt att veta vart hon skulle befinna sig när det blev trav i stället för skritt även om hjälpgivningen i sig var den samma. Men vi tuggade på, och jag försöker visa henne att mitt emellan, slira med rumpan, ligga på någon bog, streta med huvvet, finns en gyllene stig, en balansgång där allt e lätt och mjukt.

 

Och små stunder hittar hon dit, även om det fortfarande såklart är en vinglig väg och det kräver mycket mer arbete så är det fortfarande så otroligt roligt att få se dessa små ljusglimtar även om de inte är perfekt.