Tog ut och markarbetade Nesto i kapsonen i dag. Vi började med nåt litet varv på longering, skickade honom över ett 20cm hinder. Sen övade vi på samma sak som förra gången men aningen mer distignt.
De tre hjälperna jag ger honom nu är: gå framåt (kroppspråk) , böj halsen (inner tygel) och flytta bogen utåt (kroppsspråk). Inte allt samtidigt såklart, men i ett flöde som sen ska sammanfogas. Gick problemfritt. Dagens skutt gjorde Nesto när jag gick brevid honom och i stället för att kliva över hindret så tog ja ett skutt, då skutta Nesto åt andra hållet och tyckte jag var äcklig som plötsligt övergick till att hoppa, inte så konstigt atthan reagerade. Minns att Brynjar var så i början oxå, innan han riktigt greppat de där med år vilket håll jag riktar energin. När jag inte har fokus på honom så gäller det inte honom.
Nesto med kapsonen och grimman under, lite knöligt .
Nesto är väldigt känslig och tempramentsfull, han övar mig i att vara återhållsam i mitt kroppsspråk. Han är väldigt lättpressad i dagsläget, vilket gör att jag (om man ser hjälpgivningen som en stegrande skala från 1- säg 5) i stället för som på de flesta hästar går 1-2-3-4-5 (ökar hjälpen om hästen inte lyssnar) Med Nesto kör jag oftast 1-2-2-2-2 i stället. Väntar på att han ska tänka och svara. Han blir så pass pressad av trycket jag lägger på honom, att det finns ingen anledning att öka det (så vida han inte går emot hjälpen). Så min tvåa uppfattas av Nesto snarare som en fyra-femma. VIlket innebär att om jag skulle öka trycket enligt 1-2-3-4-5 principen så skulle han explodera i stället.
Vill dock tillägga att köra 1-2-2-2 fungerar bara när hästen svarar på det med att ändå pressa sig själv framåt i problemlösningen och fortsätter själv att försöka. Om hästen skärmar av och ignorerar så är den taktiken ytterst dålig.
Men jag ska ge er ett exempel rent praktiskt:
Säg att jag vill leda honom framåt. Då lutar jag mig lite framåt och pekar med ena handen lätt, visar att jag vill i den riktningen med min kropp.
Ibland synkar det inte riktigt utan Nesto backar av en eller annan anledning (ofta om vi gjort nåt annat "struligt" innan) Att visa med kroppen vart jag vill genom att luta och peka var 1. När Nesto inte svarar som jag vill så ökar jag till nr 2, dvs att stänga handen lite runt grimskaftet och föra bak den andra handen mot drivande position. (nr 3 skulle vara att börja vifta med den bakre drivande handen) men jag avvaktar där på min 2a och väntar typ 3sec max, då har han hunnit observera hur jag reagerar, och kommit på sig själv, och löser situationen genom att komma upp vid min sida och så går vi tillsammans framåt.
Det är den där hårfina gränsen som man tillslut lär sig, hur man sätter press på en häst att lösa problemet (inlärning) men lyckas göra det med en så tydlig utväg och lagom mkt att hästen inte blir frustrerad. Det är som regel otydlighet som får det att kortslutas i unghästhjärnor vilket leder till "olydiga" och frustrerade hästar som tillslut exploderar under ryttare (främst).
Åter till Nesto så skötte han sig fint även denna gång, han är lite yvig ibland och krummar sig i nacken, men det är något (så länge de är på rätt nivå) som jag vill behålla: Att han ska använda sin krummning (imponerbeteende) å bli en stolt ridhäst som dansar fram.