Linnéas hästliv

Ett högaktuellt ämne inom AR skulle jag vilja påstå är för utom rotationen och skolhalten: ytter bog. Väldigt många hästar ligger med för mycket vikt på ytter framben, förmodligen delvis ett resultat av vårat enträgna böjande med bristande rotation och överböjd hals. Rotationen i bröstkorgen minskar möjligheten att lägga mycket vikt på ytter bog då rotationen kräver att hästen lyfter upp sin yttersida och därmed också ytter bog.

 

Men det räcker inte hela vägen med rotationen, för att hästen inte ska överbelasta ytter framben. Hästens rörelse när den sätter ner sitt framben har ännu större betydelse är rotationen för hur hästen belastar. Korrigeras rörelsen löser man problemet med att hästen överbelastar  ytter framben.

 

Från marken är det relativt enkelt att se när hästen har rätt eller fel rörelse när den sätter ner frambenet. Det är lite klurigare att känna uppsuttet men såklart bara en övningsfråga. 

Blingh har problem  med att hon överbelastar ytter fram och idag när jag red henne fick jag några bra bilder att visa rörelsen i bogen -både rätt och fel.

 

 

Bland de första gångerna när jag precis börjar rida akademiskt skulle samla min häst framför min dåvarande instruktör, och fick höra "nej nej sådär får du inte samla!!!" -så har jag sett mig som dålig på å samla hästen och undvikit detta i väntan på att andra saker ska falla på plats först. Jag visste att det gamla jag gjorde var fel men visste inte konkret hur jag skulle göra för att göra rätt. Det låter kanske ganska konstigt men jag har inte gjort några större ansträgningar för att arbeta med samling. Längning och böjning med skolor har stått på schemat.
När jag väl har försökt mig på att samla Brynjar har vi nog mest varit ute och fumlat lite i blindo, både han och jag.

Just nu arbetar och tänker jag mycket intensivt på rotationen (således oxå ytter bog och ställningen i nacken) och på samling mot trav. Att kunna minska hastigheten framåt men bibehålla takten, såväl i skritt som i trav har vi riktigt ordentligt grävt ner oss i.

 

 

Jag gör oftast detta i någon form av rakställning, jag bryr mig inte om att blanda in böjningen riktigt än. Men idag så lyckades jag inte bara i våra vanliga travstarter frammana den fina samlingen utan jag kunde få samma samling i en öppna och ur det två travsteg, innan jag lyckig släppte allt vad tyglar hette och grävde fram godis ur fickan åt Brynjar.

Angående arbetet med att skapa ställning med ytter tygel, så tycker jag det fungerar riktigt bra nu och jag kommer fortsätta att rida på det sättet. I alla fall så länge jag inte upptäcker några nackdelar med det. Det funkar nu som så att jag böjer hans hals åt sidan för inner sittben och genom att verka indirekt med ytter tygel på halsen. För att skapa/förstärka ställningen i nacken och tiltningen av huvudet så ruskar jag lite på ytter tygel. På det svarar han med att tilta huvudet och titta inåt.

Är ni nyfiken att se hur ställningen för ytter tygel såg ut i början, under inlärning så kan ni kika på den här youtubefilmen av mig och Brynjar. Här fokuserar jag enbart på att få en korrekt reaktion. Sen (nu) speglar ställningen i nacken böjningen i hästens kropp.

 

Jag återupptäckte vilket oerhört bra test det är att rida på en hand, men inte bara att sitta på en hand, jag måste också verkligen hålla handen helt stilla. Först då får jag verkligen se kvittot på min ridning. Jag tror att skolorna blir bättre när jag rider så, med handen i princip helt stilla och enbart använder sitsen och lite lite neckraining. 

 

Jag upplever det som lättare att märka när energin smiter ut åt fel håll samt om bakbenens kraft försvinner ut över någon bog och böjningen blir jämnare. Men riktigt lätt är det heller inte att rida så, men vem sa att de skulle vara lätt? ;)

 

Men det känns bra när jag lyckas glida mellan öppnan och slutan i skritt med armen fasttryckt i sidan och handen stilla vid manken, jag misstänker att jag tjottar för mkt med tyglarna vilket egentligen mer tappar bort mig känns det som ibland. Det är lätt att med tyglarna "bryta isär" hästen och hamna med lösslängda kroppsdelar och då är det svårt att uppnå rätt kvalité på både böjning och samling.

 

Insåg idag oxå ytterligare en brist i hur Brynjar svarar på tygeltagen. När jag lägger ytter tygel mot manken så böjer han undan halsen men han ställer sig inte korrekt i nacken, inte på ett sånt sätt så att huvudet tiltar lite. Det insåg jag när jag gav honom en begränsad längd på yttertygeln och med spöet bad honom att vika undan halsen. Då blev han frustrerad över att han inte kunde böja in halsen som han brukar med nosen pekandes in mot innersidan utan skulle behöva (pga yttertygelns begränsing) föra nosen lite utåt när han böjde undan halsen. Efter en stunds flaxande med hals och huvud så kom han på knepet och böjde halsen och samtidigt förde nosen lite lite utåt (=rätt ställning i nacken) så då avslutade vi med långa tyglar.

 

I många år har jag försökt lösa ställningen i nacken med innertygeln så som man läser överallt: "inner tygel verkar ställande på hästen". Men i själva verket så får man kämpa med att hästen alltid tycks tilta sitt huvud åt fel håll när man tar i inner tygel. Och det faktum att hästen ofta håller sitt huvud bäst om man inte drar i inner tygel har alltid faschinerat mig. Och kanske hittade jag nu lösningen på hur jag ska komma åt problemet på ett sätt utan inner tygel? Det återstår att se, men det är intressant och leder då vidare till frågeställningen: Vad ska man ha inner tygel till?? Stjälper den mer än den hjälper??

Så nu hoppas jag att ni som läser det här går ut i stallet och rider på en hand, om så bara en stund. Utan att röra handen! För att bli medveten om vilka svagheter ni har när ni rider böjning. En utmaning i hur mkt man rider från sätet!