Linnéas hästliv

Bettan och jag tränar på, vi tar oss allt mer in på traven, idag var första dagen jag kunde sitta ner nog mycket för att jobba henne i traven, "lösa problem i farten". Tidigare har jag saktat av då vi tappat för mycket för att kunna få tillbaka harmonin i traven. Det går lite vingligt och hackigt men hon känns överlag trevlig och det finns verkligen ljusglimtar.

 

Madde har börjat rida så smått och idag grävde vi ner oss i arbetet med att skola om hennes händer från ridskoleridning till AR. Det är rätt svårt, mins själv hur frustrerande det var när hjärnan visste hur den skulle göra men kroppen ändå ideligen gjorde det invanda rörelsemönstret och inte alls det jag ville. Det går riktigt bra med Madde på ryggen, Bettan sköter sig fint. Det är så ja blir stolt, hon som inte gick att rida. Pyttsan!

 

 

 

Jag hittade en gammal bild från när Nesto kom till Åland där han och Brynjar springer paralellt med varandra och man ser tydligt Brynjars taktproblem i traven.

Brynjar lägger stor vikt på frambenen vilket resulterar i att frambenen sträcks långt in till tyngdpunkten där de bär vikt. Det skapar ett längre frambenssteg och bakbenen måste då, för att inte kliva på frambenen, komma lite efter. Det gör att traven blir fyrtaktig och fram- och bakben rör sig inte längre paralellt.

Titta på den här bilden, Nesto rör sig i ren travtakt. Brynajr och Nesto speglar varandras benrörelser även om de står på motsatt framben. Jämför Brynjars höger bak mot Nestos vänster bak. Eftersom båda hästarna har hunnit i stort sett lika långt med frambenen så skulle bakbenen också hunnit lika långt, men som ni ser så ligger Brynjars bakben långt efter.. Då tänker ni: ah men han töltar ju, men nej han travar helt enkelt inte bättre oftast. Det här är hans naturliga förutsättningar.

 

Bland de första gångerna när jag precis börjar rida akademiskt skulle samla min häst framför min dåvarande instruktör, och fick höra "nej nej sådär får du inte samla!!!" -så har jag sett mig som dålig på å samla hästen och undvikit detta i väntan på att andra saker ska falla på plats först. Jag visste att det gamla jag gjorde var fel men visste inte konkret hur jag skulle göra för att göra rätt. Det låter kanske ganska konstigt men jag har inte gjort några större ansträgningar för att arbeta med samling. Längning och böjning med skolor har stått på schemat.
När jag väl har försökt mig på att samla Brynjar har vi nog mest varit ute och fumlat lite i blindo, både han och jag.

Just nu arbetar och tänker jag mycket intensivt på rotationen (således oxå ytter bog och ställningen i nacken) och på samling mot trav. Att kunna minska hastigheten framåt men bibehålla takten, såväl i skritt som i trav har vi riktigt ordentligt grävt ner oss i.

 

 

Jag gör oftast detta i någon form av rakställning, jag bryr mig inte om att blanda in böjningen riktigt än. Men idag så lyckades jag inte bara i våra vanliga travstarter frammana den fina samlingen utan jag kunde få samma samling i en öppna och ur det två travsteg, innan jag lyckig släppte allt vad tyglar hette och grävde fram godis ur fickan åt Brynjar.

Angående arbetet med att skapa ställning med ytter tygel, så tycker jag det fungerar riktigt bra nu och jag kommer fortsätta att rida på det sättet. I alla fall så länge jag inte upptäcker några nackdelar med det. Det funkar nu som så att jag böjer hans hals åt sidan för inner sittben och genom att verka indirekt med ytter tygel på halsen. För att skapa/förstärka ställningen i nacken och tiltningen av huvudet så ruskar jag lite på ytter tygel. På det svarar han med att tilta huvudet och titta inåt.

Är ni nyfiken att se hur ställningen för ytter tygel såg ut i början, under inlärning så kan ni kika på den här youtubefilmen av mig och Brynjar. Här fokuserar jag enbart på att få en korrekt reaktion. Sen (nu) speglar ställningen i nacken böjningen i hästens kropp.

Brynjar börjar förstå vad han ska göra när jag samlar skritten, att han då ska övergå i trav som jag skrev i tidigare inlägget. Samlingen i traven har inte den bästa kvalitén men det är okej, vi jobbar på :)

Idag fimade Madde en liten sekvens på mig  och Brynjar när vi travade. Jag får nu samla honom i skritten och övergår ur den samlade skritten in i en samlad trav. Det börjar kännas riktigt bra, då han tidigare alltid ur samlad skritt övergått till en lateral rörelse när jag bett honom öka.

Jag har jobbat mkt med övergångar mellan skolhalt (om än en svag skolhalt) och samlad trav vilket har varit bra. Jag har även vid hand jobbat mkt med vårat tipp-tappande där han ska trampa med bakbenen.

 

Det som är the breaking-point är för oss att kunna tagga upp lite, samla och låta energin gå ut i benrörelse utan att han rör sig lika mkt framåt. Det är ganska lätt att åstakomma det, de svåra är att få sin lille islandshäst till att ur det röra benen i trav och inte tölt, det är en riktigt *slå huvvet i väggen*-grej.  Så det känns jättebra att vi börjar ta oss framåt på den punkten och jag ser ljuset i tunneln ;)

Ni får ha överseende i filmen att mina ben spretar mkt obalanserat, hade itne min barbackapadd som jag vant mig vid ;)

Efter lite riduppehåll red jag Brynjar i dag. Red ut barbacka på min ytterst pigga häst. Pontus följde med och filmade lite.

Jag tycker vi har tappat en del av vårt fina travarbete, men så funderar jag på hur mycket vi har tappat och hur mycket jag har höjt mina krav. Sånt är svårt att avgöra. Så fort man lyckas klättra upp ett steg på trappan så sätts nya referensramar och det som man tidigare var nöjd med, "duger" plötsligt inte utan känns halvkasst. Där är jag nu. 

 

Jag och Brynjar har utvecklat hans trav en hel del sista tiden innan vi flyttade, men girig som jag är så vill jag ha mer! (Känner ni igen det? ;) )

 Nu vill jag att han ska kunna hålla sig kvar i längre stunder i fintraven, och att han ska kunna böja sig i den och kunna göra den barbacka (dvs utan stigbyglar att trampa i), att han ytterligare skasamla sig och minska hastigheten framåt... Hm, mkt ambitioner.

 

Det jag kom fram till är i alla fall att han i dag, förmodligen mkt på grund av att han var pigg, "sprang förbi sin hals" en del, att halsen blev kortare än vad bakben och rygg bar. Men framför allt att jag ytterligare måste kunna avbryta hans bakbenssteg då det är väldigt tydligt att det är för långt. Det eviga problemet med hästar som har lätt för att använda för mkt skjutkraft...

Så hur jag ska lyckas med det ännu lite mer ska jag fundera på. Kanske har jag tappat lite av känslan av att jag "låter honom inte gå fram före han byter takt", nu när han förstår travhjälpen kanske jag borde höja kraven genom att be honom byta takt med ännu mindre fart framåt? (Så som jag började arbetet när jag fick fram resultat, kanske har mina krav inte följt hans förståelse och utveckling så tätt som de kunnat?) 

Jag skulle egentligen vilja jobba med detta från marken. Problemet är att han travar i princip inte med mig brevid sig, inte i sån utsträckning som skulle behövas för att jag ska kunna arbeta med problemet med skjutande bakben i alla fall. Så jag får mer eller mindre välja mellan att endera jobba med det uppsuttet eller försöka göra en lång resa för att få honom tillräckligt fungerande vid hand i trav för att senare kunna arbeta med att avbryta skjutkraften där. Egentligen skulle jag väl klona mig så jag kunde både tida och jobba honom vid hand samtidigt hehe...

Här är en kort filmsnutt från en av dagens travstarter. Ser okej ut men som sagt är jag girig och vill ha ännu mer, typiskt oss människor ;) 

Obsevera vädret, det är den 6 dec och det är inte ens frost, hm..