Linnéas hästliv

Idag träffades Lisa  Ö och jag för att träna en stund tillsammans. Lisa fick mig att prova traven vid hand vilket är något som både Brynjar och jag har väldigt svårt för. Brynjar har lätt att spänna sig med mig bredvid sig i trav och jag blir frustrerad över hur otroligt omöjligt allt är där. Skrittarbete fungera däremot väldigt fint vid hand men den där attans traven...

 

Men jag är glad att jag provade, genom hela Brynjars utbildning så har han först lärt sig saker uppsuttet när det gäller traven, som vi sen har tagit med oss ner på marken. Och nu fungerade plötsligt travabetet bättre vid hand till min stora förvåning. Jag hoppas att det inte var engångs tur, utan att det håller i sig. För jag skulle så gärna arbeta honom vid hand och skola traven så. Så det ska vi prova vidare!

 

Bettan och jag tränar på, vi tar oss allt mer in på traven, idag var första dagen jag kunde sitta ner nog mycket för att jobba henne i traven, "lösa problem i farten". Tidigare har jag saktat av då vi tappat för mycket för att kunna få tillbaka harmonin i traven. Det går lite vingligt och hackigt men hon känns överlag trevlig och det finns verkligen ljusglimtar.

 

Madde har börjat rida så smått och idag grävde vi ner oss i arbetet med att skola om hennes händer från ridskoleridning till AR. Det är rätt svårt, mins själv hur frustrerande det var när hjärnan visste hur den skulle göra men kroppen ändå ideligen gjorde det invanda rörelsemönstret och inte alls det jag ville. Det går riktigt bra med Madde på ryggen, Bettan sköter sig fint. Det är så ja blir stolt, hon som inte gick att rida. Pyttsan!

 

 

 

Ett högaktuellt ämne inom AR skulle jag vilja påstå är för utom rotationen och skolhalten: ytter bog. Väldigt många hästar ligger med för mycket vikt på ytter framben, förmodligen delvis ett resultat av vårat enträgna böjande med bristande rotation och överböjd hals. Rotationen i bröstkorgen minskar möjligheten att lägga mycket vikt på ytter bog då rotationen kräver att hästen lyfter upp sin yttersida och därmed också ytter bog.

 

Men det räcker inte hela vägen med rotationen, för att hästen inte ska överbelasta ytter framben. Hästens rörelse när den sätter ner sitt framben har ännu större betydelse är rotationen för hur hästen belastar. Korrigeras rörelsen löser man problemet med att hästen överbelastar  ytter framben.

 

Från marken är det relativt enkelt att se när hästen har rätt eller fel rörelse när den sätter ner frambenet. Det är lite klurigare att känna uppsuttet men såklart bara en övningsfråga. 

Blingh har problem  med att hon överbelastar ytter fram och idag när jag red henne fick jag några bra bilder att visa rörelsen i bogen -både rätt och fel.

 

Nu har jag plockat ut fler bilder på mig och Bob. Jag tycker det är roligt att se vilken fin böjning han fick ändå, med tanke på hur lite han jobbat med det.

 

Bland de första gångerna när jag precis börjar rida akademiskt skulle samla min häst framför min dåvarande instruktör, och fick höra "nej nej sådär får du inte samla!!!" -så har jag sett mig som dålig på å samla hästen och undvikit detta i väntan på att andra saker ska falla på plats först. Jag visste att det gamla jag gjorde var fel men visste inte konkret hur jag skulle göra för att göra rätt. Det låter kanske ganska konstigt men jag har inte gjort några större ansträgningar för att arbeta med samling. Längning och böjning med skolor har stått på schemat.
När jag väl har försökt mig på att samla Brynjar har vi nog mest varit ute och fumlat lite i blindo, både han och jag.

Just nu arbetar och tänker jag mycket intensivt på rotationen (således oxå ytter bog och ställningen i nacken) och på samling mot trav. Att kunna minska hastigheten framåt men bibehålla takten, såväl i skritt som i trav har vi riktigt ordentligt grävt ner oss i.

 

 

Jag gör oftast detta i någon form av rakställning, jag bryr mig inte om att blanda in böjningen riktigt än. Men idag så lyckades jag inte bara i våra vanliga travstarter frammana den fina samlingen utan jag kunde få samma samling i en öppna och ur det två travsteg, innan jag lyckig släppte allt vad tyglar hette och grävde fram godis ur fickan åt Brynjar.

Angående arbetet med att skapa ställning med ytter tygel, så tycker jag det fungerar riktigt bra nu och jag kommer fortsätta att rida på det sättet. I alla fall så länge jag inte upptäcker några nackdelar med det. Det funkar nu som så att jag böjer hans hals åt sidan för inner sittben och genom att verka indirekt med ytter tygel på halsen. För att skapa/förstärka ställningen i nacken och tiltningen av huvudet så ruskar jag lite på ytter tygel. På det svarar han med att tilta huvudet och titta inåt.

Är ni nyfiken att se hur ställningen för ytter tygel såg ut i början, under inlärning så kan ni kika på den här youtubefilmen av mig och Brynjar. Här fokuserar jag enbart på att få en korrekt reaktion. Sen (nu) speglar ställningen i nacken böjningen i hästens kropp.

Idag fimade Madde en liten sekvens på mig  och Brynjar när vi travade. Jag får nu samla honom i skritten och övergår ur den samlade skritten in i en samlad trav. Det börjar kännas riktigt bra, då han tidigare alltid ur samlad skritt övergått till en lateral rörelse när jag bett honom öka.

Jag har jobbat mkt med övergångar mellan skolhalt (om än en svag skolhalt) och samlad trav vilket har varit bra. Jag har även vid hand jobbat mkt med vårat tipp-tappande där han ska trampa med bakbenen.

 

Det som är the breaking-point är för oss att kunna tagga upp lite, samla och låta energin gå ut i benrörelse utan att han rör sig lika mkt framåt. Det är ganska lätt att åstakomma det, de svåra är att få sin lille islandshäst till att ur det röra benen i trav och inte tölt, det är en riktigt *slå huvvet i väggen*-grej.  Så det känns jättebra att vi börjar ta oss framåt på den punkten och jag ser ljuset i tunneln ;)

Ni får ha överseende i filmen att mina ben spretar mkt obalanserat, hade itne min barbackapadd som jag vant mig vid ;)

 

Jag återupptäckte vilket oerhört bra test det är att rida på en hand, men inte bara att sitta på en hand, jag måste också verkligen hålla handen helt stilla. Först då får jag verkligen se kvittot på min ridning. Jag tror att skolorna blir bättre när jag rider så, med handen i princip helt stilla och enbart använder sitsen och lite lite neckraining. 

 

Jag upplever det som lättare att märka när energin smiter ut åt fel håll samt om bakbenens kraft försvinner ut över någon bog och böjningen blir jämnare. Men riktigt lätt är det heller inte att rida så, men vem sa att de skulle vara lätt? ;)

 

Men det känns bra när jag lyckas glida mellan öppnan och slutan i skritt med armen fasttryckt i sidan och handen stilla vid manken, jag misstänker att jag tjottar för mkt med tyglarna vilket egentligen mer tappar bort mig känns det som ibland. Det är lätt att med tyglarna "bryta isär" hästen och hamna med lösslängda kroppsdelar och då är det svårt att uppnå rätt kvalité på både böjning och samling.

 

Insåg idag oxå ytterligare en brist i hur Brynjar svarar på tygeltagen. När jag lägger ytter tygel mot manken så böjer han undan halsen men han ställer sig inte korrekt i nacken, inte på ett sånt sätt så att huvudet tiltar lite. Det insåg jag när jag gav honom en begränsad längd på yttertygeln och med spöet bad honom att vika undan halsen. Då blev han frustrerad över att han inte kunde böja in halsen som han brukar med nosen pekandes in mot innersidan utan skulle behöva (pga yttertygelns begränsing) föra nosen lite utåt när han böjde undan halsen. Efter en stunds flaxande med hals och huvud så kom han på knepet och böjde halsen och samtidigt förde nosen lite lite utåt (=rätt ställning i nacken) så då avslutade vi med långa tyglar.

 

I många år har jag försökt lösa ställningen i nacken med innertygeln så som man läser överallt: "inner tygel verkar ställande på hästen". Men i själva verket så får man kämpa med att hästen alltid tycks tilta sitt huvud åt fel håll när man tar i inner tygel. Och det faktum att hästen ofta håller sitt huvud bäst om man inte drar i inner tygel har alltid faschinerat mig. Och kanske hittade jag nu lösningen på hur jag ska komma åt problemet på ett sätt utan inner tygel? Det återstår att se, men det är intressant och leder då vidare till frågeställningen: Vad ska man ha inner tygel till?? Stjälper den mer än den hjälper??

Så nu hoppas jag att ni som läser det här går ut i stallet och rider på en hand, om så bara en stund. Utan att röra handen! För att bli medveten om vilka svagheter ni har när ni rider böjning. En utmaning i hur mkt man rider från sätet!