Emma och Picasso på backen
Så här på kvällskvisten hittade jag Emma i stallet på väg ut med Picasso och drog mig till minnes att Emma bett mig slänga ett öga på dom nånting, så då tycktes vara ett bra läge.
Emma började jobba lite NH på gården, där petade vi på med tekniken. Emma har bra koll på vad det är hon vill utföra, hur hästen ska föra sig. Det svåraste för Emma, och faktiskt för dom flesta människorna jag mött är det där med energin. Att få saker att hända när man vill och inte hända när man inte vill.
Dom felsta människor är duktiga på att avtrubba hästarna för saker, man har god uppfattning och hur man får hästen att inte reagera på ex spöet, eller skygga för en höjd hand etc. Problemet kommer när man aktivt vill frambringa en reaktion hos hästen, speciellt om hästen är lite slö/avtrubbad.
Ett spö tex. om hästen inte är rädd för spöet som sak, så är det utan rätt engergi från människan helt värdelöst. Vi måste alltså "ladda" spöet med vår energi. När vi då sen tar fram spöet "oladdat" så reagerar hästen inte på de utan låter sig lugnt vidröras med de utan att ens behöva fundera på om de betyder något. Så kan vi "ladda" spöet med enregi och "tömma"de på energi, så har vi alltså en on-off knapp där hästen är signalkänslig men inte rädd.
Men hur i helskotta "laddar" man ett spö med energi?!
För det första ska de behandlas som en förlängd del av människans arm, och hållas så. Inga konstiga krokiga fattningar med böjda armar och viftande spön.
Men framför allt, det viktigaste, händer innan man ens petat på hästen med spöet. Det vi gör i vår kropp precis före vi ens höjer spöet!!
När vi vill att hästen ska lyssna, måste vi blir stillsam i kroppen, fokusera på uppgiften, tydligt luta sig (dvs fokuserat, inte med så stor vinkel mot marken som möjligt) och synligt i kroppen visa vart vi lägger trycket på hästen. OM hästen då inte lyssnar, så närmar sig spöet (eller vad man nu har) hästen. Men vi måste ta oss tid att stilla oss och visa vilket håll vi vill åt först!
Vi människor måste ta oss tid och ha tillförlit till att hästarna kommer att lyssna på kroppsspråket! Annars ger vi dom inte ens en chans och hästarna slutar då försöka för att vi är för oförutsägbara.
Åter till Emma, så lyckades hon med flera försök där hon laddat spöet, i detta fall, med energi och Picasso flyttade sig fint. Om än med en lite grinig grimasch. Dom har gått frammåt och det syns att Emma har jobbat med sitt kroppspråk sen jag såg dom sist.
