Linnéas hästliv

Med Emma väl uppe på hästryggen traskade vi bort till gräsplanen och jag kikade på böjningen. Emma har haft lite styrningsproblem så till vida att Picasso endea styvar sig men flyttar sig dit hon vill, eller gör tvärt om, överböjer halsen men svänger inte. 

 

Mycket instruktioner blev det men jag försökte separera det så gott det gick. Det är två saker som händer:

 

När Picasso blir för rak ska Emma lyfta bogarna utåt och på så sätt skapa böjning och eftergift i nacken.

Emma lyfter då tyglarna lite utåt och ber även med sitsen och innerskänkel honom att flytta sina bogar aningen utåt.

När det blir fel så flyttar Picasso bogarna utåt men halsen kortas av och blir stum, huvudet högt. 

För att lösa det problemet måste Emma ligga på och så fort minsta styvhet uppdagar sig, lösgöra halsen. Då kan hon utföra flyttningen av bogarna och få den effekten hon önskar: mer böjning.

 

Ibland får de motsatta problemet och Picasso driver iväg ut över ytter bog, men halsen är överböjd. I dom lägena ska Emma i stället försöka med sitsen vara tydlig, skapa känslan av att hon vill svänga snävt in på en liten volt (motsatsen till den utåtdrivande rörelsen som blivit) och envist ta i innertygeln tills han följer med med frambenen och faktiskt "vänder med" inner tygeltag.

 

Efter en del strul från Picassos sida bestående av viss panik över att hästarna brevid busade, så fick Emma riktigt bra stunder, där hon fick en fin böjning och började kunna med en större lätthet och kontroll flytta bogarna och skapa böjning och styrning.

 

Jag tror att Emma började känna vad hon är ute efter med alla dessa "knepiga AR-tygeltag" vilket ligger ganska långt ifrån den "vanliga ridskoleridningen" och hittade lite av lättheten i ridningen. Då blir Picasso inte stor och tung utan en lättriden, välbalanserad, känslig häst! Det är så roligt att se när samspelet funkar och Emma får till det. Emmas hjärna blev nog fullproppad men jag tror att hon fick med sig en känsla av vad hon söker, hur det känns när de blir rätt.