Lena och Fengur
Idag fick jag äran att åka ut och kika på Lena med sin islandskille Fengur som precis som jag och Brynjar har problem med traven.
Fengur har egentligen en väldigt fin och studsig trav som han visar i skogen, men på böjda spår tappar han balansen och går mot passtakt i stället. Lena har jobbat jättefint med honom att placera huvudet både lågt och lite högre, där låter han sig föras upp och ner. Han sträcker fram nosen strax framför lodplan, och allt detta även i traven!
Det jag upplevde som deras största hinder för att kunna jobba vidare är inte takten utan hur han svarar på ställande tygeltag. Han suger tag lite i tygeln och trots att halsen är lång och fin så blir han aningen stum i nacken och därigenom så blir han rak/styv och fin-traven kommer inte fram.
Min erfarenhet kring det är att de sitter i handen, Lena behöver få en rörlig, bestämd hand som med tydliga eftergifter verkligen visar honom och lockar honom till att släppa efter för tygeltaget. Så varje tygeltag Lena tar ska Fengur besvara med en mjukhet.
Till en början är det bra att överdriva lite, böja halsen så mkt som behövs för att ryttaren ska känna/hästen förstå vilken följsamhet man letar efter. Så fort man fått upp känslan för vad man letar efter, så räcker det med att ställa bara sådär lagom mkt.
Jag fick prova att rida på Fengur och när jag fokuserade enbart på att han skulle släppa efter för ställande tygeltag, och det funkade, dvs han slappnade av i nacken och ställningen kom fram, då kom små bitar av en jättefin taktren trav i böjning!
Det var jätteroligt att känna och jag hoppas att jag har inspirerat Lena och att hon fått något matnyttigt med sig som kan ta henne ett steg längre i ridningen,speciellt i traven.
Lena fick med en cirkulär rörelse i handen Fengur att slappna av i nacken och då skapa den följsamheten och mjukheten i ridningen som dom behöver för att klara att hålla balansen i traven.
Fint jobbat av Lena!
De blir riktigt roligt att se dom på kursen nästa helg!
