Linnéas hästliv

Idag har jag jobbat vidare med Bettan och slutan. Hon förstår nu spöhjälpen så till vida att hon vet att rumpan ska flyttas innåt. Hon feltolkar nästan aldrig spöet längre vid "sidbyterna" . Dvs fortsätta ta rumpan åt samma håll trots att man bytt sida, en bäbissjukdom.

 

Det innebär att hon kan hjälpen tillräckligt väl för att kunna traska runt några få steg i en slutarörelse.

 

Så just nu jobbar jag inte med att gå fler steg i sluta utan med kvalitén. Det är ju ganska jobbigt att göra en bra sluta så Bettan fundera lite på hur hon ska hålla kroppen för att de ska bli så lite jobbigt som möjligt. Hehe precis tvärt emot min tanke såklart.

 

Hon har försökt med lite olika taktiker för att missa det svåra läget. Bland annat så provar hon att trycka in inner bog. Då blir hon rakare i kroppen och kan lägga massor med vikt på inner fram. Där får jag peta tillbaka bogen med spöet och förtydliga ställningen i nacken.

 

Ibland så går hon fint på tre spår, ganska bra böjd och då är det lätt att tro att det är bra. MEN då kikar jag på riktningen och då märker man att hon belastar andra bogen, dvs ytter bog för mkt och driver lite diskret ut över den. Jag får då övertala henne att hålla riktningen snett innåt (dvs mot en piruett i stället för ut över ytter bog).

 

Då blev det jobbigt igen och hon han stå och väga hit coh dit, ta ett halvt steg i olika riktningar för att försöka lista ut hur tusan hon ska gå när jag inte vill att hon ska gå på nåt av dom bekväma sätten.

 

Men ut ur det arbetet får jag en par steg i stöten som är riktigt fina, i sluta, böjd och utan att överbelasta varken inner eller ytter bog. Jättefint! Dom stegen är verkligen värda att "kämpa" för.

 

Hon hade smält intrycken sen sist  och hade denna gång lättare med att föra fram höften som var som en träplanka sist. Ökad kroppsmedvetenhet, förståelse och massagen på ländryggen har nog hjälpt till. Det är väldigt roligt såhär i början för man får fort mkt resultat! Bettan börjar jobba hårt i sin nya roll som akademisk häst! Madde är mäkta stolt för sin häst!

 

Vi travade lite på longen och där låg fokus på steg ett: att flytta ut bogen lite för att möjliggöra början till böjning. Det va lite tungt sa Bettan, men hon tog i för kung och fosterland, hela ryggen blev krum. Och det kom fram en annan trav, en bjongig fintrav. Den kommer Madde älska :)

 

 

På kvällskvisten åkte jag upp och träffade Emelie med hennes Shakke i paddocken. Vi hade en ytterst trevlig kulturkrock mellan hopphästvärlden och ARvärlden. Jag fick prova markarbeta Shakke, han var ytterst lättlärd och foglig och han greppade och klarade av att göra mer på ett pass än vad jag förväntant mig. Begåvad kille. Men så blev han bra trött oxå i hjärnan.

 

Eftersom han gärna ställde sig utåt på volten och slirade med rumpan så gick jag framför honom, tog handen på yttersida om huvudet och bad honom där hållandes i inner tygel om mer ställning i nacken. Han stod och filurade (slemmade ;) ) en stund på hur han skulle göra men blev sen fint följsam. 

 

När ställningen i nacken fanns där så försvann oxå omedelbart problemet med slirningen. Eftersom ställningen i ganarschen är typ direktkopplad till höften. Han gick jättefint med innerhöft framförd och fin böjning genom kroppen, även på små krumelurer.

 

Va lite djärv och provade även ur den positionen leka lite mot sluta efter att Emelie visat att han typ fattade spöhjälpen på ytter skinka. Och ja, han tog faktiskt  några steg i jättefint böjd i sluta. Genom att han hade så lätt för att psykiskt och fysiskt släppa igenom ställningen i nacken så funkade även slutan. Nåt steg och mer kan man verkligen inte kräva för en första gång!

 

Jätteduktig och begåvad häst, roligt att se dom tillsammans. Vill man veta mer om Emelie och Shakke kan man läsa på Emelies blogg :  
http://emblems.blogg.se/