Linnéas hästliv

Idag jobbade jag Brynjar från marken igen och nu hade han vips sovit på saken och  hade betydligt lättare för att sänka ner huvudet. I skritten fixar han de så bra så de inte är nån mening att öva mer på det och i traven lyckas han ganska bra.

 

Började kunna jobba som jag skrev sist, med att från den långa halsen korta den. Han fick i både skritt och trav börja med nosen långt ner mot marken, men så länge han inte drog ihop halsen fick han höja huvudet en del. Men när han svarade på inverkan med att dra in nosen bad jag honom sträcka ut halsen/nosen igen, ibland gjorde han det direkt och ibland var vi tvungen att ta nosen ner mot marken för att han skulle släppa ut överlinjen.

 

Det syns att han har svårare med ställningen i nacken åt höger men på söndag har vi fått tid, till en som kommer och behandlar honom. 

 

Hur som helst så började jag kunna jobba honom i traven när han släpper sitt järngrepp om halsen. En lite stabilare jogg i trav i lång-låg och vissa stunder i lite mer samling i traven där han ändå sträcker ut sin hals och böjer sig. Då travar han faktiskt inte så tokigt på volt runt mig!!

 

Galoppfattnignarna är än så länge ganska mkt explosionsartat kaos, där han endera tar två-tre skutt rakt upp i luften, ser ut som han hoppar över ett hinder, typ, eller så ett-två skutt och sen spikrak häst som halvt bockar och räcergallopperar ett halvt varv tills linan tar emot. Han trycker sig högt framåt, uppåt med bakbenen. Hehe, men mitt största fokus där är just nu att nöta in ett galoppkommando. När han kan de ska jag få honom att göra lite mer "lagom" mkt av allt och få det under kontrollerade (läs: böjd och formgiven) former. Men i dagsläget får han hellre skjuta sig framåt, uppåt med bakbenen än bara framåt så de blir lite galet skuttande.

 

Vid det vanliga markarbetet, nära honom, är jag som vanligt mest osäker på öppnan. Jag har alltid varit osäker på öppnan och det har varit det vi lyckats sämst med, eftersom jag inte haft tillräckligt bra kvalité på böjningen. Jag är ganska säker på att det är ställningen i nacken som varit för dålig och det har resulterat i dåliga öppnor. Men nu har vi kommit en bra bit längre med ställningen i nacken, så jag hoppas och tror att öppnorna har blivit bättre. Vi har tidigare alltid tyckts fastna mellan två lägen "böjd på två spår" eller "rak på tre spår" och så har vi pendlat mellan de två. I stället för "böjd på tre spår" som är det som krävs för en bra öppna.

 

Jag hoppas på att kunna få allt (resor, flytt, pengar och hästutbildningen) i ordning så jag kan göra groundwork/lunge test för Bent hos Katrin i maj. Men vi behöver öva öva öva, så vi får se hur det går :)