Balans!
Jag lyckades få en fin men väldigt slående bild på Brynjar i dag. Det här är ju verkligen islandshästen, femgångshästen i ett nötskal. Alla benen i luften i en gångart som är omöjlig att definera. Och plötsligt känner man sig riktigt nära den isländska mytologins Sleipner.
För det är precis så det många, många gånger känns att rida islandshäst och fått de flesta ryttare att nån gång tänka tanken: gud så enkelt det vore med bara tre gångarter!
Så fort femgångaren, eller ska vi säga flergångaren, blir minsta lilla rubbad i sin balans (psykiskt eller fysiskt) så slår 4-hjulsdrifen in, och det är inte trav. Med minst ett ben i marken kravlar/kraffsar eller rusar dom sen fram vart helst det bär.
Att just balansproblemen är en akilleshäl hos flergångaren är tydligt, eller problem är det ju inte för hästen förrns den stunden vi ryttare försöker påverka hästens rörelsemönser/belastning. Jag slits ofta fram och tillbaka i valet i hur jag ska arbeta med den ytterst lättrubbade balansen hos min häst.
Ena sidan så vill jag gå in och påverka varje "fel" jag ser, aktivt dressera in hur han ska vinkla ganaschen för tygeltagen osv. Det kräver oerhört mkt arbete och skapar i många fall spänningar först som måste lösas (jag tror att hästen upplever det som stressande när man går in och förändrar dess naturliga sätt att agera för att hålla balansen). Men sen blir det ju såklart bra resultat, genom att hästen lärt sig hur den ska svara korrekt. Det här förhållningssättet, med att aktivt gå in och lära in varje detalj mycket noga, tkr jag representerar AR väl.
Å andra sidan så om jag inte rör min häst så tycks den aldrig förlora den här ytterst sköra balansen. Han har minst problem när jag inte stör, till sån mån att jag tycks själv skapa mer problem än han om han får gå fritt. Så när jag med mindre perfektion och ofta genom att jobba mer distansierat från hästen, ber hästen forma sig, så blir det inte perfekt men balansen är kvar! Det här sättet att arbeta är mkt mer likt det Klaus F Hempfling pratar om i sin bok "Dansa med hästar", eller frihetsdressyr.
Så valet och kvalet är vilket som är bäst, eller så är det bara olika vägar.
Gå in aktivt och lära hästen hur den ska balansera sig, eller låta bli att rubba hästens balans utan i stället ge den kraft att bygga den vidare själv?
Båda delarna kräver hur som helst en jäkla hästmänniska!
