Eftergift, hjälper eller stjälper?
Från det att jag började rida för många herrans år sedan, så har en stark tro på vikten av eftergiften följt mig. Det sitter i ryggmärgen sen islandsridningen där det är många ryttare som rider på det viset. Det vill säga man lär hästen att när man lirkar med tygeln så ksa hästen släppa på tygeln genom att slappna av i atlaskotan. Fel utfört så "knäcker hästen av på nacken" dvs vid 3-4e nackkotan i stället.
Detta gör att hästen bli mjuk och behaglig i munnen, lydig och lättriden. Men nu börjar denna eviga eftergift att hugga mig i ryggen! Hästen svarar på de flesta tygeltagen med att tippa in nosen, vilket gör de betydligt svårare att be hästen föra fram nosen, vilket jag, ju mer jag lär mig, förstår vikten av.
Detta gör att hästen bli mjuk och behaglig i munnen, lydig och lättriden. Men nu börjar denna eviga eftergift att hugga mig i ryggen! Hästen svarar på de flesta tygeltagen med att tippa in nosen, vilket gör de betydligt svårare att be hästen föra fram nosen, vilket jag, ju mer jag lär mig, förstår vikten av.
Nu börjar jag luta åt att eftergiften för ställande tygeltag är mycket mer vesäntlig. Att hästen svarar på ställande tygeltag genom att lossa på tygeln och vinkla ganschen rätt för att få en korrekt böjning med bröstkorgsrotation etc. Sen ska hästen kunna säkna och länga halsen, och senare även korta något, för tygeln men behöver den verkligen kunna "tippa in nosen"?? ställer jag mig själv frågan.
Just nu ska jag lägga ner massa jobb på att lära Brynjar att sträcka fram nosen, ett jobba jag inte hade behövt om jag aldrig lärt in att ge efter för bägge tyglarna. Att han tippar in nosen innebär för oss i nuläget att han inte länger ut bakre delen av halsen vilket resulterar i problem med att placera bogarna och således också bristande bröstkorgsrotation och därgenom dålig böjning. Och just att länga ut halsen verkar lösa alla de problemen.
Någon form av grundeftergift där hästen strävar efter att släppa för tygeltagen och inte trycker emot tygeln tror jag fortfarande på, men känner att man ska nog vara mkt restruktiv med inlärandet av en eftergift för båda tyglarna (tippa in nosen). Så nästa gång jag börjar med en häst kommer jag nog att gå annorlunda till väga...
Just nu ska jag lägga ner massa jobb på att lära Brynjar att sträcka fram nosen, ett jobba jag inte hade behövt om jag aldrig lärt in att ge efter för bägge tyglarna. Att han tippar in nosen innebär för oss i nuläget att han inte länger ut bakre delen av halsen vilket resulterar i problem med att placera bogarna och således också bristande bröstkorgsrotation och därgenom dålig böjning. Och just att länga ut halsen verkar lösa alla de problemen.
Någon form av grundeftergift där hästen strävar efter att släppa för tygeltagen och inte trycker emot tygeln tror jag fortfarande på, men känner att man ska nog vara mkt restruktiv med inlärandet av en eftergift för båda tyglarna (tippa in nosen). Så nästa gång jag börjar med en häst kommer jag nog att gå annorlunda till väga...
