Ida och Blingh
I dag kikade jag lite på Ida och Blingh för att se om det fanns något jag kunde hjälpa dom med i markarbetet. Ida och Blingh har utvecklats i sitt markarbete och fått en mkt mer positiv inlärningsbaserad anda där Bliingh aktivt är med och är delaktig i att fundera ut vad matte vill att hon ska göra. Det var riktigt roligt att se!
Vi upptäckte att Blingh fuskar med att föra fram och sänka inner höft när hon gör sluta, hon viker förvisso in rumpan lagom mkt eller lite men kroppen förblir rak och hon faller snett utåt i riktning ut över ytter bog.
Här vill jag att Blingh ska gå böjd rakt fram men hon tänker sluta och har börjat ramla utåt. Men kikar man på frambenen kan man se att ytter fram nu är påväg inåt igen då jag bett henne komma inåt. Dock ser man redan här att det blir för mycket och att hon nästa steg kommer överbelasta och skjuta in innerbogen som en stöttepelare, dvs räta ut kroppen vilket vi kan se på nästa bild.
Och här får jag peta lite på bogen för att den inte ska räta ut hela hennes kropp. Hon ser dock överlag trevlig ut på båda bilderna.
Vi började försöka få till problemet med en så mjuk böjning som möjligt, men Blingh svarade inte på det och vi lyckades inte komma åt hennes höft. Därför bytte vi taktik och bad henne ta ett kraftigare steg innåt med bakdelen samtidigt som vi ändrade riktningen mot att följa med in mot en framtida piruett. Då blev Blingh tvungen att föra fram höften och sänka den. Vi fick överdriva lite för att få rätt svar i höften, så när hon svarar korrekt i sitt framförande av höft så kommer vi kunna be om bättre (mindre) böjning i hela kroppen, för så länge hon bara steppar sidvärtes lyckas vi inte "fånga upp henne" och få slutan till nåt att kunna komma till nåt arbete. Men när hon förde höften korrekt gick det TUNGT, så det var ett bra tecken.
En viktig sak över lag att tänka på med utbildning av hästar är att det viktigaste alltid är att få rätt REAKTION på hjälpen, aldrig att få en fullfjädrad rörelse.
Här kan man se att blingh för fram och sänker inner höft, vilket hon tycker är besvärligt.
Så för Ida att tänka på med slutan blev att vara noga med att Blingh verkligen för fram höften när hon lägger spöet på ytter skinka samt att byta riktning och gå "inåt i volten, inte utåt".
Vi prövade lite öppna också och efter en stunds experimenterande så hittade vi ett sätt som verkade funka ganska bra. Det luriga som alltid med öppnan är att behålla höften framme och inte bara "slira" ut på tre spår. Jag tycker det fungerade bäst att använda änden av grimmskaftet som en halsring och från böjd rakt fram, be bogen komma in lite med halsringen och sen får spöet i skänkelläget förstärka ifall böjningen tappas. Och huvudet han vara fritt och på så sätt minskas risken att halsen överböjs. Då fick vi fram några steg med fin öppna på tre spår med bibehållen höft. Men sen ballade det ur lite och Blinghan glömmer bort att lyssna på inner skänkeln, dvs spöet. Så den hjälpen måste Ida befästa mer så kommer de blir super!
Lite bättre hull har hon allt fått upp oxå, här är den provisoriska halsringslösningen. Ett försök som ska bli en öppna när jag bytt spöhand klart...
Kanske inte precis på bilden men Ida fick till flera fina steg där hon uppnådde delmål ett i projekt öppna : tre spår och framförd inner höft.
