Linnéas hästliv

Det är helt sjukt väder här på Åland nu, 16 november och man behöver knappt ha en jacka på sig ens. Det kommer förvisso frost någon gång ibland men överlag är de varmt. Konstigt varmt för att vara november. Jag och

Brynjar skrittade ut en sväng med Alexandra och Marlene i det soliga vädret med ljumma vindar och Brynjar var både flåsig och svettig när vi kom tillbaka. Inte är de så lätt med yllekoftan på i det här vädret!

 

Nesto var dagens glädjeämne, som fick mig att åka från stallet med ett leende på läpparna. Han börjar bli mer nyfiken, kommer försiktigt fram och tittar storögt när jag fångar Brynjar. En liten pojke som ändå funderar på om de inte är nåt stort och roligt han missar när han inte rikigt vågar låta människorna vara nära nog.

 

Så jag tog grimman i högsta högg och fickan stoppad med lucern för att träna "fångsten av Nesto" haha. Förra gången höll vi på ganska länge men jag började då kunna stoppa i han lucern som beröm när han gjort nåt bra. 

 

Nesto är egentligen inte rädd för grimman ett dugg, där är inte problemet. Problemet ligger i att han är obekväm med att jag som människa kommer och har bestämt mig för att jag ska ha just honom. Och att jag dessutom måste stå på sidan om honom, nära för att få på grimman. Plus att han med grimman på, trots att han då är ganska väl hanterbar, ändå känner sig fångad, påtvingad och illa till mods. När han känner så, så pressar jag inte, även om jag skulle kunna tränga in honom i ett hörn och ta på honom grimman, så tycker inte jag det är ett så trevligt sätt. Det största jag vill förändra nu är att han ska jobba aktivt med mig och ta del i det vi gör så han blir bekväm med det.

 

Först när ja kom in mötte han mig, då fick han en bit lucern (hade låga krav i början men ökade stegvis). Då ställde jag mig brevid honom vid halsen, då skygga han ett halvt steg bakåt, när han stannat och stod stilla: lucern igen.  Stilla när jag klappa :lucern. Ta på grimman :lucern. Så av med grimman och jag går därifrån.

 

Jag upprepade proceduren flera ggr och då följer han mig när jag går ifrån honom. Han börjar oxå ana och gör små tendenser till att själv vara aktiv del i påtagandet av grimman. Stoppa huvudet i grimman ger godis. Så tycker jag om att jobba med hästar, inte bara muta med godis som en godisautomat, utan att hästen ska förstå att om den aktivt hjälper till att göra ett önskvärt beteende så får den godis. Då blir den motiverad att själv försöka lista ut vad matte kan tänkas vilja ha för "tjänst" gjord för att de ska bli godisutdelning. 

 

 

När Nesto då aktivt försökte lista ut och va delaktig i det vi gjorde, rann en hel del av misstänksamheten av honom, precis som jag förutspått. Han tittar på mig (utan att ögonen ploppar ur skallen på honom) söker kontakt, tänker, andas ja ni vet, sånna där ganska vitala saker. Han uttryck förändras och han börjar aktivt vilja vara med!

 

Nesto tittade oerhört storögt och aktivt på när Brynjar kom fram och också ville ha, enligt honom, lättförtjänt godis genom att ta på sig grimman. Nesto höll på å tappa hakan när han nogrant observerade hur Brynjar stoppade huvudet i grimman och fick godis. Så ville ju Nesto också göra!

Å de fick han såklart.