Linnéas hästliv

Brynjar och jag bytte till stången i dag, från att tidigare ha ridit på kapsonen. Han var överlag ganska ovillig att svara på inner tygeltag med att tilta huvudet, men stången är där verkligen otillräcklig. I brist på en ridkapson, vilket jag hoppas att Ida snart kommer ha fixat åt mig, så satt jag tyglarna i fästet mot bettet i sidostyckena. Inte alls optimalt men de gav mig en möjlighet att inverka på ena sidan i taget.

 

 

Då fick jag honom att tilta huvudet skapligt. Det märks otroligt stor skillnad när han tiltar huvudet, då släpper han tydligt ner mig på inner sidan.  Nu var han lite stel efter att ha stått en vecka så han lät mig inte sitta där så värst länge men till och från.

 

Sen red vi ut en liten sväng och han är bedrövligt pigg. Den energin försöker jag omvandla till något vettigt. Så jag gjorde halt och började sedan trampa och förstärkte med spöet tills travtakten infann sig. Jag försöker att hela tiden utmana oss i att byta takt med en sån liten fartändring som möjligt. Denhär gången så lyckades jag ganska bra och han kom in i en liten jogg, en kort kort trav som jag kunde hålla kvar honom några fler steg i än vanligt. En superlångsam trav - för att vara islandshäst.

 

Jag jobbar målmedvetet vidare mot mitt än så länge "hemliga" mål, ni vet ett sånt mål som man inte riktigt törs avslöja förrns man lyckats eller är väldigt nära? 

För mig är det att få min femgångshäst att piaffera. Att lyckas utbilda en häst som i utgångsläget inte travade under ryttare eller vid arbete vid hand (bara lös, rakt fram, fort), till att klara av att samla sig ner i piaff vore en sån fantastisk bedrift! Den drömmen ska jag nå. En dag. Men än så länge är de hemligt, glöm inte de ;)