Omlärning av tygeltag för ställning i nacken
Red i paddocken med Brynjar i dag, han verkar inte ha fått några blessyrer efter hans vurpa igår som tur var. Nu har jag i ridningen faktiskt kommit till den punkten när mitt nya arbete med ställningen i nacken gett resultat och jag kan större delen av ridturen ha honom korrekt ställd. Det gör att han släpper ner mig på inner sittben eftersom han roterar bröskorgen och sänker inner höft. Då behöver jag knappt ägna en tanke åt sittbenen utan det faller sig naturligt.
Vi börjar hitta lättheten i rörelsen, tygeltagen och han svarar ändå rätt, jag behöver nu ytterst sällan stanna för att ta igenom tygeltaget. Vi kunde i dag skritta runt i ställning, och även trava på åttor/volter med den tydliga ställnigen i nacken, jag provade även att på rakt spår göra en travsluta med den nya ställningen vilket höjde kvaliten på slutan betydligt.
I skritt smyger vi oss på öppna också, vilka jag är väldigt förväntansfull att se vad den förbättrade ställningen i nacken har att erbjuda. Men än så länge ligger största fokus på att han ska svara korrekt på varje tygeltag jag tar, inte vilken rörelse vi gör.
En annan intressant grej är att jag har lättare att känna när han ramlar på ytter bog när han är korrekt ställd i nacken. Är han dåligt ställd i nacken är han lite krokigt böjd i kroppen, vilket gör att han kan väldigt lätt lägga vikten på ytter bog utan att de märks så mkt, han kan knata på på samma spår ändå.
Men nu, korrekt ställd i nacken, vilket håller en jämn böjning i hans kropp, om han då lägger vikten på ytter framben så ändrar han också riktning snett utåt på volten. Det märks ju såklart tydligt och jag kan då lägga mot spöet lite för att be honom stoppa in bogen igen och hålla riktningen och balansen.
Så vad är då skillnaden?
- Tidigare har jag också fokuserat på att han ska ställa sig i nacken så klart. Men jag har sett de som en enbart lateral rörelse. (dvs sida till sida) Att han ska titta inåt. För att hästen lättast ska göra de krävs att hästen sträcker ut sin hals så det skapas ett utrymme mellan ganarscgen och atlaskotan.Så om halsen varit för kort och man bett hästen titta inåtså bildas en bulle där i mellan i ställer för att bli ett hårum, dvs inte korrekt ställning. Mer än så har jag inte tänkt på med ställningen i nacken.
- Nu har jag nästan mer lagt fokus på att han ska rotera huvudet inåt. Det innebär att huvudet ska följa den rörelse som ska finnas i resten av kroppen vid korrekt böjning, bröstkorgsrotationen och sänkningen av inner höft, att manken tippas inåt, den rörelsen ska fortplanta sig hela vägen upp i hästens huvud. Vilket den inte gjort på Brynjar, därför har jag börjat att mekaniskt lära honom att göra rätt med huvudet och då hänger kroppen med. Jag vill alltså att han ska svara på inner tygel med att tippa nacken lite innåt och nosen utåt, och såklart ha pannan riktad snett inåt, de hjälps ju inte om han riktar pannan utåt men roterar huvudet.
Jag ska här nedan visa två bilder så ni får en känsla vilken rörelse de är jag menar. Titta hur hästen håller sitt huvud på dessa två bilder. Vilken är rätt och vilken är fel?
På den övre bilden ser man hästen rotera inte bara huvudet utan hela kroppen utåt, hästen höjer sin inre sida i stället för att sänka den, vilket man också ser på huvudets position. På den nedre bilden roterar hästen sitt huvud åt motsatt håll, inner höft sänks och bröskorgen roterar inåt.
Så jag har lärt in att Brynjar ska svara på mina tygeltag genom att förstärka den rotationen inåt. Så "enkelt" var de med de ;)
Philen blev markarbeted igen, hon var i början lite oföljsam och klumpig men efter en sund blev hon även denna gång väldig följsam och signalkänslig. Så att vi kunde börja jobba med visuella hjälper. När vi avslutade kunde hon gå fram och tillbaka på långsidan med huvudet sänkt och inner bog placerad korrekt. Inte utan påminnelser men hon förstod och gjorde rätt. Gick mot slutan också då stundtals. Det blri stor skillnad på hur hon rör sig när jag får henne att "stoppa in" bogen, dvs sluta använda den som stöttepelare.
