Vackra häst
En häst för kungar och hjältar
Med mod och styrka att dig bära
Dit endast drömmar nå
Han bär med visdom
Och öppet hjärta
Över svåra vägar på säker fot
Aldrig ska du frukta
Ty uppgiften blir honom ej för stor
Fick tillbaka den där känslan i dag, som inte infunnit sig på flera år insåg jag, att min häst bär mig till världens ände och att jag kan lägga mitt fulla förtroende på att han alltid tar mig hem, att han bär mig genom eld.
Vi red vilse i dag, vi försökte oss på att hitta en runda som jag fått beskriven för mig. Men de hittade jag ju såklart inte, hittade en bit men sen fick ja vända för jag tappade uppfattningen om vart jag skulle. Så jag vände och funderade lite över hur jag skulle hitta tillbaka där jag gått där de inte fanns någon stig.
Så när vi kom till platsen där stigen tog slut sa jag till Brynjar, "nu litar jag på att du hittar hem". Vilken målmedvetenhet han fick. Han sicksackade sig fram i så ivrig skritt att jag hann inte riktigt orientera mig vart vi va. Men vad gjorde de? Brynjar han gick hem han. En gång tog jag i tygeln för ja tyckte vi kommit lite långt upp. Ja de var ju fel, såg ja två sekunder senare och Brynjar bytte raskt väg så vi kom tillbaka på exakt samma stig som vi kom från.
Ett tag kom vi över hala klipphällar så jag steg av, när jag kliver upp så står han vänd åt ett håll, dit jag tror vi ska. Men så fort jag fått rumpan i sadeln vänder han 45 grader och går hemmåt. Fantastiskt häst han är. Han var så säker på sin uppgift, hur hade ja ens kunna ägna en endaste oroad tanke över vägen hem??
