Linnéas hästliv

Bettan och jag tränar på, vi tar oss allt mer in på traven, idag var första dagen jag kunde sitta ner nog mycket för att jobba henne i traven, "lösa problem i farten". Tidigare har jag saktat av då vi tappat för mycket för att kunna få tillbaka harmonin i traven. Det går lite vingligt och hackigt men hon känns överlag trevlig och det finns verkligen ljusglimtar.

 

Madde har börjat rida så smått och idag grävde vi ner oss i arbetet med att skola om hennes händer från ridskoleridning till AR. Det är rätt svårt, mins själv hur frustrerande det var när hjärnan visste hur den skulle göra men kroppen ändå ideligen gjorde det invanda rörelsemönstret och inte alls det jag ville. Det går riktigt bra med Madde på ryggen, Bettan sköter sig fint. Det är så ja blir stolt, hon som inte gick att rida. Pyttsan!

 

 

 

Ett högaktuellt ämne inom AR skulle jag vilja påstå är för utom rotationen och skolhalten: ytter bog. Väldigt många hästar ligger med för mycket vikt på ytter framben, förmodligen delvis ett resultat av vårat enträgna böjande med bristande rotation och överböjd hals. Rotationen i bröstkorgen minskar möjligheten att lägga mycket vikt på ytter bog då rotationen kräver att hästen lyfter upp sin yttersida och därmed också ytter bog.

 

Men det räcker inte hela vägen med rotationen, för att hästen inte ska överbelasta ytter framben. Hästens rörelse när den sätter ner sitt framben har ännu större betydelse är rotationen för hur hästen belastar. Korrigeras rörelsen löser man problemet med att hästen överbelastar  ytter framben.

 

Från marken är det relativt enkelt att se när hästen har rätt eller fel rörelse när den sätter ner frambenet. Det är lite klurigare att känna uppsuttet men såklart bara en övningsfråga. 

Blingh har problem  med att hon överbelastar ytter fram och idag när jag red henne fick jag några bra bilder att visa rörelsen i bogen -både rätt och fel.

 

Idag gjorde jag andra styrträningen med Nesto. Tidigare har jag jobbat med grimskaftet kring hans hals som en halsring men inte tagit i hans huvud.

Den här gången med Nesto, skilt från tidigare unghästar, så lägger jag mer fokus på bogarna.Vilken riktning han sätter sina ben i när jag påverkar hans hals och huvud. Jag lägger också mycket större vikt vid yttertygelns hjälper och försöker redan i ett tidigt skede försöka använda ytter tygel som den primära hjälpen.

En av de svåraste sakerna jag har "dragits med" i många år är att jag inte kan sitta ner i trav på storhäst. Uppvuxen som islandsryttare så lärde jag mig aldrig att gå över till storhäst och vande mig aldrig vid deras rörelsemönster. Det innebär att jag kan rida islandshästar och andra med liknande rörelsemönster fin fint, men slänger man upp mig på en storhäst i trav, så hamnar jag genast skumpande i min "skyddssits". Den jag lärt mig av många år på instabila islandshästar : avlastningssitsen.  Den hindrar mig från att dunsa hästen i ryggen och tippa bakåt (sånt som kan orsaka explosioner på många känsliga/spända islänningar). Men skumpar gör jag, har dålig balans och inte fan är det snyggt!

Men öva måste man ju om man vill ta sig någon vart här i livet! 
Jag ligger i "hårdträning" nu med varmblodet Bettan då vi börjat trava i hennes utbildning nu och idag fick jag låna Idas fina halvblod Blingh.

Blingh har inte riktigt förstått hur det är meningen att hon ska böja sig, hon kör lite egna krumelurer men tappar ställning och rotation. I skritt går det ganska okej men problemet förvärras i traven, hehe så där hade ju jag det jag gjorde att både försöka förbättra böjningen och hålla koll på min egen kropp samtidigt. Bra träning för mig!

Ofta när man jobbar med rotationen, eller mer konkret, att hästen ska tilta huvudet, så underlättar det om man lyfter inner tygel så den verkar "längre fram" genom att man sträcker fram/upp handen. Men detta fungerar bara om man är väldigt lätt på handen och mer ruskar/pillar än drar/lägger tryck i inner tygel. Drar och stretar man i innertygeln får man garanterat motsatt effekt och hästen svarar med att bita tag lite i innertygeln och föra nosen till insidan.

Jag ville dessutom att Blingh skulle jobba med att länga ut sin överlinje eftersom hon lätt rullar ihop halsen. Det gör att formen blir hög eller låg men nosen är kvar bakom lodplan. För att undvika det så blir mina händer kvar i en högre position än där dom "ska" vara. Rider man på sträckta tyglar, med ett stöd/kontakt på tygeln är detta såklart inte alls bra. Men därför ser jag till att hålla fjäderlätt i tyglarna och ge nogranna eftergifter så hon mellan korrigeringarna går på hängande tygel. När hon gör det så påverkar min höga handposition betydligt  mindre, men finns ändå redo att möta henne om hon strävar neråt/bakåt. När jag säger fjäderlätt så menar jag att jag håller tyglarna i stort sett enbart mellan tum- och pekfinger, med öppen hand. Handen stängs bara vid korrigeringar. Att öppna handen är ett bra sätt att säkerställa att man gett hästen ordentlig eftergift och inte blir sittande och tjuvhåller i tygeln.

Så nu vet ni vad min framåttippade sits och höga händer kommer sig utav. Så nu kan ni få se bilder! 

Det tycker jag är en ytterst relevant fråga som jag flertalet ggr ställt mig de gånger det tett sig  omöjligt svårt att rida korrekt böjd i trav för Brynjar. Så jag har provat att lägga böjningen i trav på hyllan för att se vad som hände. När skulle jag behöva den och till vad?

Jag vet att det finns en massa fin teori om vad böjningen ska göra och varför man använder den i hästen skolning till att ta mer vikt på bakdelen.

Men för att vara mycket konkret så tänkte jag beskriva det jag själv stött på, som gett mig djupare förståelse för vad jag ska ha böjningen till. Detta kan tänkas låta självklart och banalt men först när jag själv fått "uppfinna hjulet" förstod jag riktigt användingsområdet av böjningen. Eller åtminstonde några fler delar av det:

Böjningen håller bogarna på plats. På plats betyder att hästen hindras från att ta något av frambenen snett utåt i steget framåt. Vilket i sin tur hindrar hästens framben, när de går in under magen på hästen, att placera sig snett in under hästen mot tyngdpunkten. Följden av att en bog "sticker ut" är således att hästen tar vikt på sina framben, ett eller båda. Att bogarna hålls på plats skapar inte samling i sig utan ger förutsättningarna. Genom att bakbenens kraft, liten eller stor, riktas rakt in under hästen.

Ett väldigt vanligt problem är att hästen rör sitt yttre framben snett utåt (skjuter ut bogen) och överbelastar därigenom de yttre frambenet. Detta sker nästan uteslutande i samband med att hästen överböjer sin hals och tappar rotationen.

 

Det andra användingsområdet som jag också behöver är böjningens funktion för att hålla koll på hästens bakben. Dels ser rotationen till att inner höft sänks som sig bör när hästen lyfter sitt inner bakben. Men det är för Brynjar mycket viktigt verktyg att med skolorna förhindra att han breddar sig bak. När hästen breddar sig bak så kliver båda bakbenen lite utanför frambenen. Då strävar frambenen långt bak, in under hästen och bär på så sätt vikten. I detta läge kan hästen mycket lätt vinkla sina leder i bakbenen men bär trots det ingen vikt där.

Om hästen breddar sig hjälper det därför inte att samla mer för att flytta tillbaka vikten till bakbenen = klurigt! Men om hästen så fort den breddat sig placeras på tre spår så kommer den det ena bakbenet tvingas att kliva mot tyngdpunkten. Då kan man åter jobba med samlingen för att ex förbättra travtakten, vilket varit mitt syfte med Brynjar.

Sen finns det ju faktiskt en annan viktig aspekt med böjningen: avslappning. En böjd häst är mjuk i musklerna, då dessa först då har möjlighet att på rätt ställen länga ut som böjningen ber. Det innebär att böjningen försätter hästen i en lugnande fysisk stämmning som även ger effekt psykiskt för hästen. Sen är en böjd häst en "svag" häst, vilket kan vara en fördel i vissa extrema situationer. Till exempel för hästar som har en benägenhet att lägga sig på bettet och/eller sticka.

 

Detta är vad jag rent konkret hittills känt för behov som bjöningen kunnat fylla. Jag kommer förmodligen stöta på ytterligare behov längre fram i min utbildning, det åter står att se och lära!

 

De saker jag tar med mig mest från helgen kan enklast och för mig tydligast summeras i arbetet med/mot skolhalten. Det är i det stillastående arbetet som det blev tydligast för mig villken reaktion jag söker och jag känner då tydligt när det blir rätt eller fel.

Nu ska jag tjata igen om längningen i den bakre delen av halsen. Brynjar och jag har nu gjort ett bra arbete med ställning och rotation så nu är den begränsande faktorn den avkortade halsen. Det är svårt att se och känna när hästen kortar av den bakre delen av halsen, eftersom det inte nödvändigtvis hänger ihop med att hästen (synligt uppifrån) kortar, höjer eller sänker halsen. Det var ett problem som jag därför hade svårt att få riktigt grepp om.

 

Lösningen är så enkel som att lägga handen på hans hals, strax framför svärshugget och trycka med fingrarna lite framåt. Om han har kortat av musklerna där så har han oxå kortat av den bakre delen av halsen. Så sviktar det när jag trycker är allt bra och motsatt då muskeln är stum. Då kan jag trycka framåt där tills han svarar med att ge efter för trycket och slappna av i den muskeln. Det gör då att den bakersta delen av halsen sträcks ut och han länger/höjer området vid manken.

 

Den andra nya saken var att använda underskänkeln för att be honom  suga upp magen och aktivera bakbenen. Detta hade jag om möjligt ännu svårare att känna i rörelse då förändringen inte är så tydlig. Däremot i skolhalten känner jag en mycket stor skillnad när jag med skänkeln ber honom om detta.

När det blir rätt i skolhalten höjer han nu ryggen precis under min rumpa, mot för tidigare då han höjt den längre bak. I kombination med att be honom länga ut den bakre delen av halsen blir skolhalten en mycket mer kontrollerad och korrekt rörelse mot för vi haft tidigare. Brynjar tycker detta var mycket svårt och försökte berätta för mig att det var omöjligt att både ta vikten bakåt och länga halsen, men jag övertalade honom.

 

Jag förstår då mycket bättre hur jag ska använda skänkeln i samlingen och tror att jag kommer kunna komma mycket långt med kombinationen av de jag kan sen tidigare: ställning, rotation kombinerat med det nya: längning av halsens bakre del och aktivering av den främre delen av ryggen via skänkel.

Så nu har jag tänkt gå hem och befästa hjälpen för längning av den bakre delen av halsen lika tydligt som ställningen, tiltningen. När jag ber om ställning och rotation med tygeln så resulterar de nu i att Brynjar samtidigt sträcker sin nos framåt i denna rörelse vilket gör att även de främjar längingen av halsen. Men jag vill ta hjälpgivningen med att länga den bakre delen av halsen ett steg längre. Att den hjälpen inte bara ska tala om för Brynjar att han ska släppa för trycket i  nacken från min hand, utan att han också då verkligen ska sträcka sig framåt även med nosen.  Detta för att separera "läng halsens bakre del" från "sänk huvudet" vilket ytterligade minskar risken att rida bakom hand. I samlingen kommer detta vara väldigt viktigt att jag kan be honom söka sig fram och inte ner. Det har jag stora förhoppningar på. Sen behöver jag flytta över hjälpen från att trycka med handen till att trycka med spöet för att kunna återta en korrekt sits.

 

Jag vill med två bilder visa längningen i den bakre delen av halsen, jag är ännu ingen expert på detta men på dessa bilder syns skillnaden ganska tydligt.Titta uppe under min hand vid svärdshugget så ser ni skillnad i överlinjen. Sen vill jag poängtera att man inte ska haka upp sig på att hans huvudposition är olika på bilderna för han kan dra ihop den bakre delen av halsen även om han till synes håller sitt huvut i en "fin" position.

Nu är jag och Brynjar på plats vid Ridakademi Norr för några dagars lektionsutbyte med Katrin. Jag verkar nu ha fått godkänt med mitt arbete med böjningen och rotationen.

Det innbär att jag kan börja arbeta med "nästa" problem: längingen av den bakre delen av halsen. Arbetet med rotationen har längt ut Brynjars hals och fått rätt på bogarna mer än tidigare. Men nu är målet att ytterligare längra hans överlinje för att få bättre kvalitet på samlingen. 

Så under fredagen arbetade vi med att får fram ett samband mellan hjälperna, främst ytter tygel och skänkel som ska resultera i en lägning av halsen.

 

Bettan gjorde sin finaste trav någonsin idag. Var nog det vackraste arbete hon gjort... säkert i hela sitt liv <3. Den gamla  travhästen bleknar allt mer och en balettdansös träder fram.

Här är några bilder från idag, 11:e gången i hennes nyinridning. Jag ser på bilderna att vi har alla komponenter för att få en "perfekt" trav, hon ska bara lära sig att koordinera ihop det och göra allt samtidigt. Och det är inte många ridpass dit!

 

Jag börjar med en ganska skröplig bild...

 ...men det jag vill att ni tittar på här är boglyftet. Det finns ett boglyft!
Sen spänner hon sig lite och felroterar bröstkorgen.

 

 

7-8 juni håller jag helgkurs i Roskilde, Danmark. Kursens inriktning är mot arbetet med att förbättra hästens trav - samling, takt och böjning. Naturligtvis utgår jag från varje ekipage grundförutsättningar och möter er där ni är i er utbildning.