Böjning och att sitta ner i trav på storhäst
En av de svåraste sakerna jag har "dragits med" i många år är att jag inte kan sitta ner i trav på storhäst. Uppvuxen som islandsryttare så lärde jag mig aldrig att gå över till storhäst och vande mig aldrig vid deras rörelsemönster. Det innebär att jag kan rida islandshästar och andra med liknande rörelsemönster fin fint, men slänger man upp mig på en storhäst i trav, så hamnar jag genast skumpande i min "skyddssits". Den jag lärt mig av många år på instabila islandshästar : avlastningssitsen. Den hindrar mig från att dunsa hästen i ryggen och tippa bakåt (sånt som kan orsaka explosioner på många känsliga/spända islänningar). Men skumpar gör jag, har dålig balans och inte fan är det snyggt!
Men öva måste man ju om man vill ta sig någon vart här i livet!
Jag ligger i "hårdträning" nu med varmblodet Bettan då vi börjat trava i hennes utbildning nu och idag fick jag låna Idas fina halvblod Blingh.
Blingh har inte riktigt förstått hur det är meningen att hon ska böja sig, hon kör lite egna krumelurer men tappar ställning och rotation. I skritt går det ganska okej men problemet förvärras i traven, hehe så där hade ju jag det jag gjorde att både försöka förbättra böjningen och hålla koll på min egen kropp samtidigt. Bra träning för mig!
Ofta när man jobbar med rotationen, eller mer konkret, att hästen ska tilta huvudet, så underlättar det om man lyfter inner tygel så den verkar "längre fram" genom att man sträcker fram/upp handen. Men detta fungerar bara om man är väldigt lätt på handen och mer ruskar/pillar än drar/lägger tryck i inner tygel. Drar och stretar man i innertygeln får man garanterat motsatt effekt och hästen svarar med att bita tag lite i innertygeln och föra nosen till insidan.
Jag ville dessutom att Blingh skulle jobba med att länga ut sin överlinje eftersom hon lätt rullar ihop halsen. Det gör att formen blir hög eller låg men nosen är kvar bakom lodplan. För att undvika det så blir mina händer kvar i en högre position än där dom "ska" vara. Rider man på sträckta tyglar, med ett stöd/kontakt på tygeln är detta såklart inte alls bra. Men därför ser jag till att hålla fjäderlätt i tyglarna och ge nogranna eftergifter så hon mellan korrigeringarna går på hängande tygel. När hon gör det så påverkar min höga handposition betydligt mindre, men finns ändå redo att möta henne om hon strävar neråt/bakåt. När jag säger fjäderlätt så menar jag att jag håller tyglarna i stort sett enbart mellan tum- och pekfinger, med öppen hand. Handen stängs bara vid korrigeringar. Att öppna handen är ett bra sätt att säkerställa att man gett hästen ordentlig eftergift och inte blir sittande och tjuvhåller i tygeln.
Så nu vet ni vad min framåttippade sits och höga händer kommer sig utav. Så nu kan ni få se bilder!
Men öva måste man ju om man vill ta sig någon vart här i livet!
Jag ligger i "hårdträning" nu med varmblodet Bettan då vi börjat trava i hennes utbildning nu och idag fick jag låna Idas fina halvblod Blingh.
Blingh har inte riktigt förstått hur det är meningen att hon ska böja sig, hon kör lite egna krumelurer men tappar ställning och rotation. I skritt går det ganska okej men problemet förvärras i traven, hehe så där hade ju jag det jag gjorde att både försöka förbättra böjningen och hålla koll på min egen kropp samtidigt. Bra träning för mig!
Ofta när man jobbar med rotationen, eller mer konkret, att hästen ska tilta huvudet, så underlättar det om man lyfter inner tygel så den verkar "längre fram" genom att man sträcker fram/upp handen. Men detta fungerar bara om man är väldigt lätt på handen och mer ruskar/pillar än drar/lägger tryck i inner tygel. Drar och stretar man i innertygeln får man garanterat motsatt effekt och hästen svarar med att bita tag lite i innertygeln och föra nosen till insidan.
Jag ville dessutom att Blingh skulle jobba med att länga ut sin överlinje eftersom hon lätt rullar ihop halsen. Det gör att formen blir hög eller låg men nosen är kvar bakom lodplan. För att undvika det så blir mina händer kvar i en högre position än där dom "ska" vara. Rider man på sträckta tyglar, med ett stöd/kontakt på tygeln är detta såklart inte alls bra. Men därför ser jag till att hålla fjäderlätt i tyglarna och ge nogranna eftergifter så hon mellan korrigeringarna går på hängande tygel. När hon gör det så påverkar min höga handposition betydligt mindre, men finns ändå redo att möta henne om hon strävar neråt/bakåt. När jag säger fjäderlätt så menar jag att jag håller tyglarna i stort sett enbart mellan tum- och pekfinger, med öppen hand. Handen stängs bara vid korrigeringar. Att öppna handen är ett bra sätt att säkerställa att man gett hästen ordentlig eftergift och inte blir sittande och tjuvhåller i tygeln.
Så nu vet ni vad min framåttippade sits och höga händer kommer sig utav. Så nu kan ni få se bilder!
Här har hon en ganska fin form, nosen skulle kunna komma lite lägre fram (ca 4cm skulle räcka) och rotationen förbättras. Min inre hand håller på att korrigera rotationen, därför är den lyft.
Här är överlinjen ännu finare, titta på ländrygg och hals, min innerhand jobbar fortfarande med böjningen och jag har ramlat fram på näsan!
Här har det mina händer jobbade med gett resultat. Ställning och framför allt: rotation i hästen. Här ser man tydligt hur hon tiltar huvudet så att nosen strävar utåt och nacken in. Då blir inner tygel slack och sökningen till yttertygeln kommer. Duktig häst!
