Linnéas hästliv

 Jag vill börja med att tacka för alla kommentarer på mitt förra inlägg om mina funderingar kring skolning av tölten. Väldigt inspirerande och speciellt roligt att min gamla vän Lisa M tog sig tid och skriva ett uppskattat monstermail till mig med bilder och massor med länkar att gräva ner sig i!

Så nu är jag såklart inte sämre än att jag drar igång "operation tölt" på min kära lilla häst! Tanken är att ni ska kunna följa utvecklingen och tankarna här på bloggen för att se hur det utvecklas. Jag har ännu inte bestämt hur länge jag ska hålla på (kanske aldrig slutar vem vet), det lämnar jag öppet tills vidare.

 

Och idag börjar resan!
Brynjar och jag gjorde ett lite mer ambitiöst försök att träna tölt idag, han är som sagt inte töltsatt i ordets riktiga bemärkelse. Min första ambition är att han ska förstå en hjälpgivning som betyder tölt(pass) och kunna balansera sig i det läget med en lång överlinje. Där ska han kunna ligga och tugga på utan varken spänning eller krav på samling. Likt en trav i lång och låg.

 

Min andra ambition är att kunna börja påverka takten, för att kunna få fram ren tölt utan grisepass. Här kommer arbete med skolorna och samlingen användas (är planen i alla fall) för att få fram ren takt. Vidare efter det är planen att kunna göra piruetter och tölt med högre samlingsgrad, ev också ur skolhalter.

 

Idag var dag ett, och vi angrep genast ambition ett: Ett töltkommando!
Eftersom Brynjar arbetat med samling i skritt upp till trav, men aldrig samling upp i tölt så är det ingen mening att försöka korta honom för att hitta tölten. I stället försökte jag uppmärksamma honom på vårt töltkommando: att jag ruskar skänklarna. I alla andra gångarter använder jag skänklarna "som vanligt", men vill jag ha tölt har jag ända sen han var liten ruskat på fötterna i stället. (Jag använde tölten en kort, kort tid under hans inridning för att han skulle börja välja traven.)

Utan några stora invändningar tölt-passade han runt relativt nöjd, takten kommer och går men är något jag försöker att inte ha fixering vid nu. Vi lyckades hitta flera sammanhängande sträckor och det känns som att uppnå ambition ett kommer ske inom en vecka. Bara Brynjar förstår att det är tölt jag ber om (att det är okej) så skruttar han väldigt nöjt på i den gångarten.

 

Mamma fanns med under en del av passet, såklart inte när det gick som bäst, men en liten bild har vi att bjuda på i alla fall!