Linnéas hästliv

Nu har jag plockat ut fler bilder på mig och Bob. Jag tycker det är roligt att se vilken fin böjning han fick ändå, med tanke på hur lite han jobbat med det.

Nu är jag tillbaka på Åland hos Nesto för att träna lastning så vi kan åka hem igen. Therese frågade mig om jag kunde rida hennes basjkir Bob som ska säljas. Bob är en ganska rund kille som i stort sett bara är riden av barn de senaste åren. Vilket gjorde det mycket roligt när jag kom hem och kikade igenom materialet och bla hittade denna fina bild från dagens ridning. Det blev en sån där positiv överraskning som man blir riktigt stolt och glad över.

Bobs till salu-annons  finner du här för den intresserade.

 

Bland de första gångerna när jag precis börjar rida akademiskt skulle samla min häst framför min dåvarande instruktör, och fick höra "nej nej sådär får du inte samla!!!" -så har jag sett mig som dålig på å samla hästen och undvikit detta i väntan på att andra saker ska falla på plats först. Jag visste att det gamla jag gjorde var fel men visste inte konkret hur jag skulle göra för att göra rätt. Det låter kanske ganska konstigt men jag har inte gjort några större ansträgningar för att arbeta med samling. Längning och böjning med skolor har stått på schemat.
När jag väl har försökt mig på att samla Brynjar har vi nog mest varit ute och fumlat lite i blindo, både han och jag.

Just nu arbetar och tänker jag mycket intensivt på rotationen (således oxå ytter bog och ställningen i nacken) och på samling mot trav. Att kunna minska hastigheten framåt men bibehålla takten, såväl i skritt som i trav har vi riktigt ordentligt grävt ner oss i.

 

 

Jag gör oftast detta i någon form av rakställning, jag bryr mig inte om att blanda in böjningen riktigt än. Men idag så lyckades jag inte bara i våra vanliga travstarter frammana den fina samlingen utan jag kunde få samma samling i en öppna och ur det två travsteg, innan jag lyckig släppte allt vad tyglar hette och grävde fram godis ur fickan åt Brynjar.

Angående arbetet med att skapa ställning med ytter tygel, så tycker jag det fungerar riktigt bra nu och jag kommer fortsätta att rida på det sättet. I alla fall så länge jag inte upptäcker några nackdelar med det. Det funkar nu som så att jag böjer hans hals åt sidan för inner sittben och genom att verka indirekt med ytter tygel på halsen. För att skapa/förstärka ställningen i nacken och tiltningen av huvudet så ruskar jag lite på ytter tygel. På det svarar han med att tilta huvudet och titta inåt.

Är ni nyfiken att se hur ställningen för ytter tygel såg ut i början, under inlärning så kan ni kika på den här youtubefilmen av mig och Brynjar. Här fokuserar jag enbart på att få en korrekt reaktion. Sen (nu) speglar ställningen i nacken böjningen i hästens kropp.

 

Jag tycker det fungerar mkt bra i stillastående. I rörelse fungerar det oxå bra, men där behöver Brynjar mer repetitioner för att koppla hur han ska göra varje gång. Ju mer han lär sig desto lättare får han också att söka nedåt framåt till ytter tygel.

 

Det är väldigt intressant att kunna använda ytter tygel i stället för inner för att lösgöra hästen i nacke, be om ställning, rotation och sökning fram till ytter tygel.

 

När inner tygel ber om detta är det svårt att få hästen att svara rätt, och råkar man förstärka hjälpen, ack så lite, får det rent av motsatt effekt på hästen. Den böjer då av sin hals i stället för att verka i nacken. När halsen böjs av så får vi oxå problem med vikt på ytter bog. Samma sak gäller när man arbetar med den outbildade hästen, den svarar lätt fel på det ställande tygeltaget från inner tygel. 

 

Så i fredags skickade jag en liten film till min mentor Katrin Wallberg och väntar nu ivrigt på feedback med kloka tankar från henne. Här är en bild från filmen. När jag fått feedback från Katrin så får ni nog veta mer :)

Brynjar börjar förstå vad han ska göra när jag samlar skritten, att han då ska övergå i trav som jag skrev i tidigare inlägget. Samlingen i traven har inte den bästa kvalitén men det är okej, vi jobbar på :)

Idag fimade Madde en liten sekvens på mig  och Brynjar när vi travade. Jag får nu samla honom i skritten och övergår ur den samlade skritten in i en samlad trav. Det börjar kännas riktigt bra, då han tidigare alltid ur samlad skritt övergått till en lateral rörelse när jag bett honom öka.

Jag har jobbat mkt med övergångar mellan skolhalt (om än en svag skolhalt) och samlad trav vilket har varit bra. Jag har även vid hand jobbat mkt med vårat tipp-tappande där han ska trampa med bakbenen.

 

Det som är the breaking-point är för oss att kunna tagga upp lite, samla och låta energin gå ut i benrörelse utan att han rör sig lika mkt framåt. Det är ganska lätt att åstakomma det, de svåra är att få sin lille islandshäst till att ur det röra benen i trav och inte tölt, det är en riktigt *slå huvvet i väggen*-grej.  Så det känns jättebra att vi börjar ta oss framåt på den punkten och jag ser ljuset i tunneln ;)

Ni får ha överseende i filmen att mina ben spretar mkt obalanserat, hade itne min barbackapadd som jag vant mig vid ;)

Snön har lagt sig på träden så hela nturen känns som att man klivit rakt ut ur garderoben i Narnia. Jag längtar efter att få komma ut en sväng med Brynjar oh njuta av allt de vackra. Men först lite skolarbete.

 

Jag återupptäckte vilket oerhört bra test det är att rida på en hand, men inte bara att sitta på en hand, jag måste också verkligen hålla handen helt stilla. Först då får jag verkligen se kvittot på min ridning. Jag tror att skolorna blir bättre när jag rider så, med handen i princip helt stilla och enbart använder sitsen och lite lite neckraining. 

 

Jag upplever det som lättare att märka när energin smiter ut åt fel håll samt om bakbenens kraft försvinner ut över någon bog och böjningen blir jämnare. Men riktigt lätt är det heller inte att rida så, men vem sa att de skulle vara lätt? ;)

 

Men det känns bra när jag lyckas glida mellan öppnan och slutan i skritt med armen fasttryckt i sidan och handen stilla vid manken, jag misstänker att jag tjottar för mkt med tyglarna vilket egentligen mer tappar bort mig känns det som ibland. Det är lätt att med tyglarna "bryta isär" hästen och hamna med lösslängda kroppsdelar och då är det svårt att uppnå rätt kvalité på både böjning och samling.

 

Insåg idag oxå ytterligare en brist i hur Brynjar svarar på tygeltagen. När jag lägger ytter tygel mot manken så böjer han undan halsen men han ställer sig inte korrekt i nacken, inte på ett sånt sätt så att huvudet tiltar lite. Det insåg jag när jag gav honom en begränsad längd på yttertygeln och med spöet bad honom att vika undan halsen. Då blev han frustrerad över att han inte kunde böja in halsen som han brukar med nosen pekandes in mot innersidan utan skulle behöva (pga yttertygelns begränsing) föra nosen lite utåt när han böjde undan halsen. Efter en stunds flaxande med hals och huvud så kom han på knepet och böjde halsen och samtidigt förde nosen lite lite utåt (=rätt ställning i nacken) så då avslutade vi med långa tyglar.

 

I många år har jag försökt lösa ställningen i nacken med innertygeln så som man läser överallt: "inner tygel verkar ställande på hästen". Men i själva verket så får man kämpa med att hästen alltid tycks tilta sitt huvud åt fel håll när man tar i inner tygel. Och det faktum att hästen ofta håller sitt huvud bäst om man inte drar i inner tygel har alltid faschinerat mig. Och kanske hittade jag nu lösningen på hur jag ska komma åt problemet på ett sätt utan inner tygel? Det återstår att se, men det är intressant och leder då vidare till frågeställningen: Vad ska man ha inner tygel till?? Stjälper den mer än den hjälper??

Så nu hoppas jag att ni som läser det här går ut i stallet och rider på en hand, om så bara en stund. Utan att röra handen! För att bli medveten om vilka svagheter ni har när ni rider böjning. En utmaning i hur mkt man rider från sätet!

Jag har fått en utmaning som instruktör, jag har fått kontakt med en tjej som jobbar med hopphästar i Italien som var nyfiken att lära sig och prova lite AR-markarbete. Såklart så antar man den utamningen! 

 

Jag har nu gett henne första övningen, som har till syfte att hon ska bli medveten och få kontroll över hur inner bog rör sig. Hon har mailat tillbaka med videor och fått feedback, så det ska bli spännande att följa och se vad detta leder till, en utmaning för både mig och henna att jobba på distans.

 

Hennes blogg kan ni läsa här och misstänker att både hon och jag återkommer med mer info och förhoppningsvis även filmer när vi fått lite mer kött på benen!

 

Brynjar och jag var ute på promenad/ridtur i dag, Brynjar var pigg som ett skållat troll och de lyste glatt i ögonen vilket värmde lite extra i hjärtat på mig då han har varit dålig i magen en längre tid. Det har oxå påskyndat processen och Brynjar flyttar hem till Sundsvall igen på söndag. Så kommer Nesto och jag efter en eller två helger senare.

 

Jag har under senaste tiden inte jobbat så mkt alls med Brynjar, men de lilla vi har gjort så har vi fokuserat mkt på traven, som vanligt tänker ni ;) och skolhalten.

Men jag försöker vidareutveckla mitt Tipp-tapp-ande, vilket betyder att brynjar ska lyfta var annan bakhov stillastående, till att kunna använda detta till en travstart med högre samlingsgrad.

 

Och nu tycker jag att det börjar ge resultat. Det svåraste men detta är inte att få honom att vinkla lederna och inte heller att bromsa ner farten framåt. Nej, de svåra är att få honom att inte bredda sig bak. 

 

För människor med "vanliga" hästar, typ tregångare kanske felet inte blir lika uppenbart som på Brynjar. När han breddar sig bak så vinklar han lederna men går mot en lateral rörelse i stället för mot trav och rörelsen blir orytmisk.

 

Men nu börjar de hända allt oftare att han greppar hur han ska göra och börjar trampa igång mot en samlad trav. Det känns riktigt RIKTIGT roligt att se ljuset i tunneln ;) Jag jobbar ofta med att från halt, flytta tyngdpunkten bakåt och efter det gå upp i traven. Det funkar både från marken och uppsuttet. Vi är på g!