Linnéas hästliv

 

Jag återupptäckte vilket oerhört bra test det är att rida på en hand, men inte bara att sitta på en hand, jag måste också verkligen hålla handen helt stilla. Först då får jag verkligen se kvittot på min ridning. Jag tror att skolorna blir bättre när jag rider så, med handen i princip helt stilla och enbart använder sitsen och lite lite neckraining. 

 

Jag upplever det som lättare att märka när energin smiter ut åt fel håll samt om bakbenens kraft försvinner ut över någon bog och böjningen blir jämnare. Men riktigt lätt är det heller inte att rida så, men vem sa att de skulle vara lätt? ;)

 

Men det känns bra när jag lyckas glida mellan öppnan och slutan i skritt med armen fasttryckt i sidan och handen stilla vid manken, jag misstänker att jag tjottar för mkt med tyglarna vilket egentligen mer tappar bort mig känns det som ibland. Det är lätt att med tyglarna "bryta isär" hästen och hamna med lösslängda kroppsdelar och då är det svårt att uppnå rätt kvalité på både böjning och samling.

 

Insåg idag oxå ytterligare en brist i hur Brynjar svarar på tygeltagen. När jag lägger ytter tygel mot manken så böjer han undan halsen men han ställer sig inte korrekt i nacken, inte på ett sånt sätt så att huvudet tiltar lite. Det insåg jag när jag gav honom en begränsad längd på yttertygeln och med spöet bad honom att vika undan halsen. Då blev han frustrerad över att han inte kunde böja in halsen som han brukar med nosen pekandes in mot innersidan utan skulle behöva (pga yttertygelns begränsing) föra nosen lite utåt när han böjde undan halsen. Efter en stunds flaxande med hals och huvud så kom han på knepet och böjde halsen och samtidigt förde nosen lite lite utåt (=rätt ställning i nacken) så då avslutade vi med långa tyglar.

 

I många år har jag försökt lösa ställningen i nacken med innertygeln så som man läser överallt: "inner tygel verkar ställande på hästen". Men i själva verket så får man kämpa med att hästen alltid tycks tilta sitt huvud åt fel håll när man tar i inner tygel. Och det faktum att hästen ofta håller sitt huvud bäst om man inte drar i inner tygel har alltid faschinerat mig. Och kanske hittade jag nu lösningen på hur jag ska komma åt problemet på ett sätt utan inner tygel? Det återstår att se, men det är intressant och leder då vidare till frågeställningen: Vad ska man ha inner tygel till?? Stjälper den mer än den hjälper??

Så nu hoppas jag att ni som läser det här går ut i stallet och rider på en hand, om så bara en stund. Utan att röra handen! För att bli medveten om vilka svagheter ni har när ni rider böjning. En utmaning i hur mkt man rider från sätet!