Linnéas hästliv

Tog ut och  markarbetade Nesto i kapsonen i dag. Vi började med nåt litet varv på longering, skickade honom över ett 20cm hinder. Sen övade vi på samma sak som förra gången men aningen mer distignt. 

 

De tre hjälperna jag ger honom nu är: gå framåt (kroppspråk) , böj halsen (inner tygel) och flytta bogen utåt (kroppsspråk). Inte allt samtidigt såklart, men i ett flöde som sen ska sammanfogas. Gick problemfritt. Dagens skutt gjorde Nesto när jag gick brevid honom och i stället för att kliva över hindret så tog ja ett skutt, då skutta Nesto åt andra hållet och tyckte jag var äcklig som plötsligt övergick till att hoppa, inte så konstigt atthan reagerade. Minns att Brynjar var så i början oxå, innan han riktigt greppat de där med år vilket håll jag riktar energin. När jag inte har fokus på honom så gäller det inte honom.

 

Nesto är väldigt känslig och tempramentsfull, han övar mig i att vara återhållsam i mitt kroppsspråk. Han är väldigt lättpressad i dagsläget, vilket gör att jag (om man ser hjälpgivningen som en stegrande skala från 1- säg 5) i stället för som på de flesta hästar går  1-2-3-4-5 (ökar hjälpen om hästen inte lyssnar) Med Nesto kör jag oftast 1-2-2-2-2 i stället. Väntar på att han ska tänka och svara. Han blir så pass pressad av trycket jag lägger på honom, att det finns ingen anledning att öka det (så vida han inte går emot hjälpen). Så min tvåa uppfattas av Nesto snarare som en fyra-femma. VIlket innebär att om jag skulle öka trycket enligt 1-2-3-4-5 principen så skulle han explodera i stället. 

 

 

Säg att jag vill leda honom framåt. Då lutar jag mig lite framåt och pekar med ena handen lätt, visar att jag vill i den riktningen med min kropp.

Ibland synkar det inte riktigt utan Nesto backar av en eller annan anledning (ofta om vi gjort nåt annat "struligt" innan) Att visa med kroppen vart jag vill genom att luta och peka var 1. När Nesto inte svarar som jag vill så ökar jag till nr 2, dvs att stänga handen lite runt grimskaftet och föra bak den andra handen mot drivande position. (nr 3 skulle vara att börja vifta med den bakre drivande handen) men jag avvaktar där på min 2a och väntar typ 3sec max, då har han hunnit observera hur jag reagerar, och kommit på sig själv, och löser situationen genom att komma upp vid min sida och så går vi tillsammans framåt.

Det är den där hårfina gränsen som man tillslut lär sig, hur man sätter press på en häst att lösa problemet (inlärning) men lyckas göra det med en så tydlig utväg och lagom mkt att hästen inte blir frustrerad. Det är som regel otydlighet som får det att kortslutas i unghästhjärnor vilket leder till "olydiga" och frustrerade hästar som tillslut exploderar under ryttare (främst). 

 

Åter till Nesto så skötte han sig fint även denna gång, han är lite yvig ibland och krummar sig i nacken, men det är något (så länge de är på rätt nivå) som jag vill behålla: Att han ska använda sin krummning (imponerbeteende) å bli en stolt ridhäst som dansar fram. 

Idag sken solen för fullt över snön och det var helt folktomt i stallet, perfekt för att grejja med Nesto. Jag brukar vara taktisk och inte försöka aktivera honom om det samtidigt är en massa hästar och barn överallt, det känns som onödigt svårt för honom att koncentrera sig då. Prestera med störningsmoment tar vi lite senare.

 

Nesto och jag gjorde först några kvicka ledövningar i paddocken, longerade kanske 4 varv åt varje håll. Skritt, trav, flytta utåt på volten och join up.

 

Jag tog på kapsonen, spände upp nackstycket den här gången och då var det inga problem att ta på den. På kapsonen hade jag tyglar fästa, så vi knäppte lös linan, jag placerade mig med ena handen vilandes på hans manke och den andra i inner tygel.

 

Så bad jag honom gå runt lite medans jag inverkade lite smidigt i inner tygel för att han ska böja halsen. Vi provade oxå att flytta ut bogen lite. En av försöken provade jag att släppa handen på manken och ta lite mer distans när jag flyttade honom,, då hoppade han runt som en liten hare en stund när jag skulle komma närmare och lägga upp handen igen. För då trodde han att han skulle flytta sig för det med. Men jag höll mig lugnt kvar i position och när han stannat la jag tillbaka handen och fortsatte lugnt jobba. Nestos ögon blev stora men han anammade lugnet.

 

När jag flyttade honom utåt utan att flytta handen från manken tyckte han att det gick bättre och blev inte orolig. Att tygeln inverkade på hans nos accepterade han men han funderade lite på vad han skulle göra med hela grejjen egentligen. Han provade nosa ner i marken, för å känna att de drog i nosen. Han provade att kika åt andra hållet, men då drog de i nosen. Men han provar väldigt försiktigt och mestadelen av tiden gick det väldigt enkelt och han höll sin hals rak och välvd eller lite böjd inåt (vilket var syftet).

Riktigt roligt att börja arbeta honom vid hand, han är fortfarande mkt ivrig att få arbeta och är inte nöjd ens när vi jobbat klart utan klafsar efter mig genom leran efter jag släppt honom, för han vill ha MER!

Men han får allt vänta tills nästa pass, det är viktigt att inte hålla på för länge med unghästar. Hela passet tog kanske 10-15min, helt perfekt.

 

Nu kom det tillslut en massa pudersnö till Åland. Vi har fått kanske 10cm. Bynjar och Nesto stod jättesött precis brevid varandra med ansikterna tätt ihop och stora snöflingor i håret så jag skyndade mig att fiska fram kameran. 

Så när vi ändå är inne på ytter bogen... Uppföljning på mitt tidigare blogginlägg som ni kan läsa här.

Problem med att hästen lägger vikten på ytter bog uppkommer ju såklart även när vi jobbar hästen vid hand och kanske extra lätt är det att hästen faller ut över ytter bog i slutan.

 

Det jag fått höra av instruktörer för att lösa problemet är att räta ut hästens hals och med den indirekta yttertygeln (dvs neckreining med ytter tygel mot hästens hals) be hästen flytta in bogen igen.

 

Men såklart så nöjer jag mig inte där utan har ett sätt som jag ibland, eller oftast, tycker är lättare.

 

Om hästen faller över ytter bog dvs bogen rör sig i riktning snett utåt (åter igen: som beskrivs i förra inlägget ;) ) så kan ryttaren korrigera detta genom att helt enkelt byta riktning. I stället för att göra slutan rakt fram eller snett utåt (vilket är lätt hänt om hästen  belastar ytter bog och ryttaren inte har någon referenspunkt att hålla sig mot, ev ett staket).

 

Då byter vi riktning och går snett inåt i slutan, så vi rör oss mot en piruett/diagonalsluta. Då tvingas hästen föra med sig ytter bogen för att komma runt och vi har då "lurat" hästen att byta riktning på sin bogrörelse och därigenom avlastat ytter bog.

 

Då hästen flyttar sin vikt från ytterbogen kan den  hamna på: inner bak, ytter bak eller inner fram. I slutan är målet att hästen ska föra över vikten främst till ytter bak. Troligtheten i sluta att hästen belastar inner bak huvudsakligen är inte så stor. Att hästen däremot skjuter över vikten till inner fram genom att tränga in inner bog är mer troligt. 

 

Men eftersom inner bog är det första av hästens "fyra hörn" som ryttaren lärt sig att kontrollera (kanske får bli ett annat inlägg..?.) så kan hen förhoppningsvis korrigera hästen ifall den väljer att flytta över vikten till från ytter bog till inner i stället för till bakbenen.

 

 

Jag hittade en bild som jag blev exalterad över, den visar en av alla fallgropar somman kan hamna i med böjning. Har själv ramlat i den gropen många ggr, men sen blev jag medveten om händelseförloppet och håller nu på att kraffsa mig ur gropen.

 

I går kväll satt jag och blev så inspirerad när jag klickade runt på internet. Jag fastnade på youtube och filmer på ryttare som rider med en garrocha. 

Här ser ni en inspirationsfilm:

 

Så jag frågade Tessi om hon kunde tänkas ha nån lång greppbar pinne och hittade ett smalt plaströr, lite svajjigt och förmodligen runt 1m för kort. Men fullt duglig för att prova med.

Det var jätteroligt, precis som jag misstänkte var det väldigt nyttigt att rida med en "pinne" i handen för mig. Det krävde att jag fokuserar merpå uppgiften och mindre på detaljer. Det ger ridningen ett större syfte och jag kan inte snöa in på detaljer på samma sätt.

Jag hade låga krav på Brynjar, förväntade mig inte att vi skulle kunna göra mer än att skritta runt med pinnen. Men det gick över förväntan och vi kunde i skritt med ganska hög precision placera oss runt pinnen. I trav tog vi oss oxå runt riktigt bra för att vara oss. Hålla en ganska liten volt och släpa pinnen i både öppna och sluta. Skolorna gick nog bättre med pinne än utan. 

Galoppen överraskade mig ytterligare, i höger galopp tar han sig runt ganska trevligt och han svarar vid inbromsningar med att samla sig mer och röra sig mer uppåt i stället för att sjunka ner och bromsa. Det är nåt väldigt positivt även om galoppen fortfarande, precis som traven är springig. 

Jag lyckades för första gången aktivt få fram vänster galopp när jag red på en volt. Han har kämpigare med vänster galopp men nu kom den i alla fall fram vilket är en stor grej för oss.

Så vad var det som gjorde det? Att det gick så bra?

En av de största skillnaderna var att pinnen tvingade mig att rida otroligt mkt mer med ytterhjälperna än jag gör annars. Att cirkulera runt pinnen men den på en fast punkt tvingade mig att verkligen få med mig hästen runt (ytter bog bla).

Jag tror oxå att en viktig del för mig är att inte tänka suuuupermkt på hur Brynjar rör sig, utan låta det flyta lite mer. 

Alexandra var gullig och filmade oss, tyvärr så fick min telefon nåt fel och beslöt sig att endast en av filmerna för att fungera. Men här är ett smakprov. Jag behöver jobba på min handföring dock haha.. Felstavat på garrocha i filmen oxå....attans fingrarna går fort ibland..

Jag är hemma på jullov, och håller på att hjälpa Madde med Bettans ominridning.
Idag var första dagen med ryttare på utomhus. Då Madde ligger sjuk hemma fick Pontus ställa upp som hästförare och mamma filmade för rapportering till Madde.

 

Vi har sjukt mkt is här hemma och Bettan har inte baksor med brodd ännu men vi hittade en liten plan där det inte var allt för halt att jobba på. Här är filmen.