ARena Festival
Jag och tjejerna i stallet begav oss de många milen ner till Sparreholms hästcentra för att besöka ARena Festival - Sveriges första festival med inrikting på Akademisk ridkonst. Vi och ungefär 400 personer och de 4, förmodlingen största, instruktörerna i Sverige fanns på plats för att undervisa ekipage, hålla föreläsningar och uppvisningar.
Årets varmaste dagar, 31 grader i skuggan, över 40 mil och ingen AC i bilen. Vi satt med varsin blöt handduk!
Kvällsdopp på campingen i Malmköping.
Katrin fick många engagerade med sina föreläsningar om sitsen.
Christoffer hade med sin Saxo och visade upp fantastiskt fin hasvinkling i di verse övningar.
Christoffer hade en mycket informativ genomgång där han visade steg för steg hans väg till den avancerade longeringen samt vad den kan utvecklas till.
Charlotta visade upp sig i damsadel, väldigt roligt att se dräkten, tekniken och få bakgrunden till de olika delarna i utrustningen, även om jag personligen tyckte att ridningen låg för nära den morderna dressyren för att göra intryck på mig.
Något som däremot gjorde väldigt starkt intryck på mig var slottetstallets fantastiska ridhus. Bilderna kan inte göra lokalen rättvisa, man blev full av andakt när man kom in! En fantastisk plats för koncentration och kommunikation med sin häst, samma känsla som att kliva in i en vacker kyrka.
Utanför slottstallet höll Hanna till på en mindre ridbana, här är en av hennes elever. det var roligt att se Hanna instruera. Hon pratar med andra termer än de andra instruktörerna men verkar mycket duktig.
På väg mellan hästcentrat och slottsstallet.
Sist men inte minst gick vi och kikade i vagnsmuseet. Roligt att få gå runt och drömma sig tillbaka till en svunnen tid.
Inne i Malmköping blev jag förstjust i en smeds konsthantverk, så fina träd!
Många gamla fina hus fanns det oxå i Malmköping för mig som är husnörd att gå och kika på.
För mig gav dagarna på ARena inget omväldande nytt, men det var väldigt intressant att få se de olika instruktörerna. Hur de valde att angripa problem, vilka vägar olika instruktörerna väljer. Men jag tyckte inte att det blev förvirrande utan såg en gemensam röd tråd.
För mig gav dagarna på ARena inget omväldande nytt, men det var väldigt intressant att få se de olika instruktörerna. Hur de valde att angripa problem, vilka vägar olika instruktörerna väljer. Men jag tyckte inte att det blev förvirrande utan såg en gemensam röd tråd.
En linje som de alla strävar efter, dock med sina egna specialliteer och olika sätt att förklara men med samma kärna. Det gav någon form av magkänsla över vad som är det viktiga att ta med sig hem och sprida över mig och mina hästar vilket kan vara nog så viktigt och inspirerande.
