En liten Aha-upplevelse
Brynjar och jag jobbar väldigt mkt med att göra övergångar mellan samlad skritt och samlad trav. Det jobbar vi nu med även vid hand. Men det som är den största utmaningen att lyckas med, det som stjälper -är när Brynjar breddar sig bak när han ska upp i traven.
När han breddar sig bak lämnar han plats åt frambenen som då kan kliva till tyngdpunkten, det gör att han bär vikt på frambenen och han kan således vinkla bakbenen samtidigt som han är spänd, styv och grisepassar då i stället för att fatta trav.
Jag har jobbat med detta vid hand i böjd rakt fram ett tag nu och tycker inte inlärningen är tillräckligt effektiv, då han bara lyckas göra rätt ungefär 30% av försöken. Så breddningen hindrar mig från att kunna sätta press på honom och få honom att samla sig in i traven vid hand.
Så fick jag en Aha-upplevelse häromdagen, att när han breddar sig lägga honom i en sluta. Så jag placerar det yttre bakbenet, som han just placerat utanför tyngdpunkten genom att bredda, rakt in under hans tyngdpunkt genom att be honom gå på tre spår. Då tvingas ju bakbenet bära vikt och han verkar inte kunna slinka undan.
När jag prövade det försökte han skjuta vikten på inner bog, men det är ju mycket lättare att korrigera. Så så fort jag fick en jämn böjning så tog han i och fjädrade upp i en fin trav med mkt ryggaktivitet. Så nu ska jag strax ut och prova jobba vidare med detta.
Nu funderar nu säkert: Varför sluta och inte öppnan?
Öppnan är ju egentligen gen rörelse som man brukar rekommendera till traven. Jag upplever slutan som mkt lättare än öppnan dörför har jag valt att jobba med den än så länge. Varför? Jo, för jag tycker att slutan förstärker böjningen och rotationen, vilket gör det lättare att hålla dessa på plats och på så sätt uppnå en fin kvalite på slutan.
Öppnan däremot ställer stora krav på böjningen och rotationen. Är inte rotationen tillräckligt stor blir det ingen bra öppna, utan risken är stor att hästen i stället tappar böjningen och slirar ut med ytter bakben. Så jag använder hitintills slutan eftersom det ger mig störst chans att göra rätt just nu.
Jag har jobbat med detta vid hand i böjd rakt fram ett tag nu och tycker inte inlärningen är tillräckligt effektiv, då han bara lyckas göra rätt ungefär 30% av försöken. Så breddningen hindrar mig från att kunna sätta press på honom och få honom att samla sig in i traven vid hand.
Så fick jag en Aha-upplevelse häromdagen, att när han breddar sig lägga honom i en sluta. Så jag placerar det yttre bakbenet, som han just placerat utanför tyngdpunkten genom att bredda, rakt in under hans tyngdpunkt genom att be honom gå på tre spår. Då tvingas ju bakbenet bära vikt och han verkar inte kunna slinka undan.
När jag prövade det försökte han skjuta vikten på inner bog, men det är ju mycket lättare att korrigera. Så så fort jag fick en jämn böjning så tog han i och fjädrade upp i en fin trav med mkt ryggaktivitet. Så nu ska jag strax ut och prova jobba vidare med detta.
Nu funderar nu säkert: Varför sluta och inte öppnan?
Öppnan är ju egentligen gen rörelse som man brukar rekommendera till traven. Jag upplever slutan som mkt lättare än öppnan dörför har jag valt att jobba med den än så länge. Varför? Jo, för jag tycker att slutan förstärker böjningen och rotationen, vilket gör det lättare att hålla dessa på plats och på så sätt uppnå en fin kvalite på slutan.
Öppnan däremot ställer stora krav på böjningen och rotationen. Är inte rotationen tillräckligt stor blir det ingen bra öppna, utan risken är stor att hästen i stället tappar böjningen och slirar ut med ytter bakben. Så jag använder hitintills slutan eftersom det ger mig störst chans att göra rätt just nu.
