Linnéas hästliv

Idag träffades Lisa  Ö och jag för att träna en stund tillsammans. Lisa fick mig att prova traven vid hand vilket är något som både Brynjar och jag har väldigt svårt för. Brynjar har lätt att spänna sig med mig bredvid sig i trav och jag blir frustrerad över hur otroligt omöjligt allt är där. Skrittarbete fungera däremot väldigt fint vid hand men den där attans traven...

 

Men jag är glad att jag provade, genom hela Brynjars utbildning så har han först lärt sig saker uppsuttet när det gäller traven, som vi sen har tagit med oss ner på marken. Och nu fungerade plötsligt travabetet bättre vid hand till min stora förvåning. Jag hoppas att det inte var engångs tur, utan att det håller i sig. För jag skulle så gärna arbeta honom vid hand och skola traven så. Så det ska vi prova vidare!

 

 Jag vill börja med att tacka för alla kommentarer på mitt förra inlägg om mina funderingar kring skolning av tölten. Väldigt inspirerande och speciellt roligt att min gamla vän Lisa M tog sig tid och skriva ett uppskattat monstermail till mig med bilder och massor med länkar att gräva ner sig i!

Så nu är jag såklart inte sämre än att jag drar igång "operation tölt" på min kära lilla häst! Tanken är att ni ska kunna följa utvecklingen och tankarna här på bloggen för att se hur det utvecklas. Jag har ännu inte bestämt hur länge jag ska hålla på (kanske aldrig slutar vem vet), det lämnar jag öppet tills vidare.

 

Och idag börjar resan!
Brynjar och jag gjorde ett lite mer ambitiöst försök att träna tölt idag, han är som sagt inte töltsatt i ordets riktiga bemärkelse. Min första ambition är att han ska förstå en hjälpgivning som betyder tölt(pass) och kunna balansera sig i det läget med en lång överlinje. Där ska han kunna ligga och tugga på utan varken spänning eller krav på samling. Likt en trav i lång och låg.

 

Min andra ambition är att kunna börja påverka takten, för att kunna få fram ren tölt utan grisepass. Här kommer arbete med skolorna och samlingen användas (är planen i alla fall) för att få fram ren takt. Vidare efter det är planen att kunna göra piruetter och tölt med högre samlingsgrad, ev också ur skolhalter.

 

Idag var dag ett, och vi angrep genast ambition ett: Ett töltkommando!
Eftersom Brynjar arbetat med samling i skritt upp till trav, men aldrig samling upp i tölt så är det ingen mening att försöka korta honom för att hitta tölten. I stället försökte jag uppmärksamma honom på vårt töltkommando: att jag ruskar skänklarna. I alla andra gångarter använder jag skänklarna "som vanligt", men vill jag ha tölt har jag ända sen han var liten ruskat på fötterna i stället. (Jag använde tölten en kort, kort tid under hans inridning för att han skulle börja välja traven.)

Utan några stora invändningar tölt-passade han runt relativt nöjd, takten kommer och går men är något jag försöker att inte ha fixering vid nu. Vi lyckades hitta flera sammanhängande sträckor och det känns som att uppnå ambition ett kommer ske inom en vecka. Bara Brynjar förstår att det är tölt jag ber om (att det är okej) så skruttar han väldigt nöjt på i den gångarten.

 

Mamma fanns med under en del av passet, såklart inte när det gick som bäst, men en liten bild har vi att bjuda på i alla fall!

Idag är en såndär dag när jag funderar igen, hemma med lättare feber och har inte sett en häst på hela dagen. Men det hindrar inte hjärnan från att fundera en massa!

 

Brynjar och jag jobbar och sliter stenhårt med traven, man ser på bilder och jag käner tydligt att traven har förbättrats något enormt. Han har nu både en väldigt fin trav och en väldigt dålig trav. Problemet är att spektrat är vääääldigt stort och han går ojämt. Hackar sig fram mellan fyrtakt och tvåtakt med ben överallt. Jag har hittat ett sätt att kunna korrigera honom när han tappar takten, så han dunkar in en stor tvåtakt i 2-3steg och vi kan då ta oss igenom det momentet vi höll på med. Vilket är toppen och ger möjlighet till en väg framåt.

 

Men hans "grund"trav är en utpräglad femgångstrav som endast blir någorlunda ren och stabil på rakt spår i högre tempo. Då är den spektakulär! Men så fort tempot ska minskas och bärigheten ökasdet minsta är utmaningen näst intill övermäkting. Och jag har fått höra förvånade kommentarer när någon ser honom trava endera vid hand eller avslappnat fram och ner (på bogarna i hans fall tyvärr), för man var inte beredd på att traven var SÅ himla svår. Så svårt även om han springer själv.  För att inte tala om ifall man "tränger" in honom innanför ett staket. Han kämpar som en gris för att åstakomma den trav jag eftersträvar! Men det är och förblir en mycket svår uppgift för honom. 

 

Nu ska jag inte grina illa över traven, Brynjar är och förblir en naturtöltare och femgångshäst. Inom en inte allt för lång framtid har jag dessutom ynnesten att få utveckla en häst med helt andra fantastiska förutsättningar -Nesto.

 

Men det finns en fråga som är intressant, som jag fler än en gång har förkastat men som alltid tycks dyka upp och fjädra tillbaka:

 

Så vad är problemet då tänker ni? Jobba tölt och va glad?
Att få fram en tölt som är avspänd och med bra överlinje är inget jag ser som ett problem. Det krävs jobb men är något jag har gjort tidigare med flera andra hästar, trots att jag hade mindre kunskap då.

 

 

Problemet är att jag vill arbeta med tölten utan de klassiska "bromsa fram och gasa bak" förhållningarna, vilka förutom böjning, är det som skapar ren takt. För grisepass känns inte så meningsfullt att rida runt i, och "trycka ihop" hästen tills den går rent skapar för mkt spänningar för min smak.

 

Vilket lämnar frågan: Kan arbete med öppna, sluta, diagonalslutor, samling, etc vara tillräckligt för att få en REN tölttakt? och på så sätt ersätta de klassiska "trycka ihop och sen böja så den blir mjuk i sidorna" för att få ren takt?

 

Rädslan att prova tölta är rätt stor hos mig, för jag vill inte tappa allt arbete jag lagt på traven. Allt enormt arbete. Vilket man gör, i alla fall delvis, när man jobbar med tölten. Töltar jag intensivt ett pass får jag ägna tre efterförljande pass åt att tala om att samling inte betyder tölt, att trav inte betyder tölt, att ... ja allt inte kan lösas med tölt.

Men nu har jag ju faktiskt en häst som kommer kunna ta mig hur långt jag än vill i skolningen av den tvåtaktiga traven, om bara ett tag, ett år eller två kommer Nesto vara grundutbildad. Så nyfikenheten att prova tölta med Brynjar stiger lite och jag har lovat mig själv att prova lite framigenom. Åtminstonde en gång ska jag prova innan ja lägger det på hyllan, minst!
Tölt är ju det han egentligen är bra på! 

Idag har båda pojkarna blivit behandlade av Lisa. För Nesto var det första gången, han tyckte det var lite konstigt men det gick väldigt fint.

 

Till min förvåning var båda pojkarna raka i både rygg och höfter, vilket kändes mycket positivt.

Nesto fick beröm för sin fina rygg, lite spänd i muskeltriangeln på halsen längst ner, lite stel bak i rumpmuskeln och insida ena låret. Men överlag inget vidare problem. Dessutom hittade hon en hel del gamla krigsskador. Lite hål här och där och lösa benbitar (ofarliga) efter sitt liv som liten hulligan. Och just därför var jag förvånad över att han lyckats hålla sitt bäckne rakt och fint. 

 

Brynjar hade lite svårare att böja ryggen åt vänster, men inte heller han hade några direkta snedheter och gick fint. Däremot hittade hon två nya punkter där han var som en tegelsten. Ovänta plats dock -baksidan av låren. I påskjutsmuslkerna, rätt oklart va de kommer utav men där kommer mitt huvudfokus läggas närmaste tiden. Han kändes fin i hals och bogar, där han brukar få anmärkning, så kanske är det att jag i traven börjat kunna rucka på hans hårda belastning av bogarna. Vi håller tummarna.

Nesto och jag har fokuserat på arbetet mot att bli ridhäst en tid nu. Men idag tyckte jag det var dags att longera lite. Han har finjusterat och lärt sig flera hjälper av arbetet vid hand och av parkeringen vid pallen vilket gav oss möjlighet till ett över förväntan fint arbete i longeringen.

Här kommer en film från slutet av dagens pass.

 

Igår var jag och Brynjar och deltog i uppvisningen på Ridkonstens dag. Vi visade lite arbete på halsring i skritt och travade runt lite så gott vi kunde. Brynjar har ganska regält svårt för att trava i den lilla paddocken och gick rätt ojämt. Kvaliten är väldigt ojämn, mycket fyrtakt och sen små stunder väldigt fin,och lite mer samlad tvåtakt. Ungefär 15steg fyrtakt och 3steg tvåtakt. Ca 1/3 del vettigt med andra ord, men ganska svårt att se mellan allt flaxande hit och dit.

 

Hur som helst så verkade många blivit glada, uppfriskade och fått inspiration av att se arbetet i halsring, så det var roligt att höra. Och på onsdag kommer Lisa igen för att behandla både Brynjar, som fortfarande inte är 110%bra i kroppen, och Nesto snedsvans ska få sin första behandling. 

Första ridturen på Brynjar efter semestern och han kändes fin. Cissi har underhållt honom bra och bara efter en liten stund var vi tillbaka på samma nivå som vanligt. Vi begav oss bort till ängen -enda stället där det finns en platt plan yta att rida på, och Brynjar lyckades även denna gång leverera.

Ytan är förvisso ganska stor men han klarar att utföra både förvända och diagonala slutor i trav och bröjar därmed bli ytterligare manövererbar. Det har varit en lång väg från de första travstegen vid inridning när han låg så djupt på bogarna att han omöjligt gick att ens flytta lite för skänkeln på rakt spår.

 

Nu ser jag ljuset i tunneln, att kunna arbeta i trav. Kan inte nog poängtera hur nöjd jag är med den reaktion jag har lärt in för spöet. Varje gång han tappar takten så petar jag med spöet och då "dunkar" han in ren, ganska samlad, travtakt. Vilket blir en förutsättning för att kunna fortsätta övningar trots att han råkar tappa takten utan att behöva avbryta.

Jag jobbar alltid med korta repetioner och mycket beröm med godis, då jag tycker detta är det effektivaste sättet för en positiv inlärning. Arbetet är mycket likt hur man jobbar med godis till en hund. Hästen blir motiverad, lär sig snabbt och arbetar aktivt för att lösa situationen och vara till lags.

Men många har upplevt problem med att hästen börjar tigga av så mkt godismatande stup i kvarten. För utom en någorlunda fungerande ledarmässig relation till din häst, så tycker jag det finns tre hållpunkter att beaka när man jobbar med godis som håller hästen ifrån att tigga. Vanliga orsaker (och botemedel) till tiggerier är att:

 

• Hästen har en för lätt uppgift. Ge hästen en större utmaning att klara för att få godiset, det gäller att successivt öka kraven på vad hästen behöver utföra för att få sin godis. Hästen ska förstå att godiset kommer när man utför nånting. Det är ingen godisautomat utan hästen måste hitta vad den ska utföra för att få godiset. När den inser det kommer den jobba intensivt för att hitta vad den ska göra och prova hela sin repertoar framför dig i stället för att köra ner nosen i godisfickan.
   
• Markera åt hästen att den helt enkelt inte får tigga. Putta koncekvent bort den när den tar egna initsiativ till godisutdelningen. Godisutdelning ska ske när ryttaren vill inte när hästen håller på att krypa ner i godisfickan. Detta är det traditionella förhållningssättet som vi nog alla hört, men är ändå viktigt i rätt mängd. Idag pratas det mycket om att ha ömsesidig repekt mellan häst och ryttare men allt för ofta har jag sett ryttaren förlora sin egen integritet i sin starka önskan att respektera hästen. Ömsesidig respekt innebär att varken häst eller ryttare kränker den andres livsrum. Därför anser jag det som viktigt att vid behov även tillrättavisa hästen om den kränker människans livsrum genom att pressa sig inpå och tigga.
  
  
• Anpassa godisets godhet. Låt hästens prestation stå i relation till hur gott godis den får. Använd ett godis som hästen tycker är "lagom" gott. Hästen bör villigt ta emot godiset men inte bli överexalterad och besatt av godiset. Välj godis efter hur svår uppgift du ger hästen! Jag jobbar vanligtvis med lucernhack som godis men ska jag lära in något nytt eller jobba med något där hästen känner sig lite pressad eller det tar emot, så behöver hästen en starkare motivation och jag brukar därför jobba med ett godare godis -tex morotsbitar.

Nu är jag hemma igen efter en veckas semester på Gotland. Cecilia har motionerat min Brynjar men Nesto har fått vila. Är alltid bra för unghästar med kortare vilopauser för att smälta intrycken när de lär sig något nytt, vilket i Nestos fall varit att ha mig på ryggen stillaståendes.

Idag tog vi steget längre och jag har skrittat korta korta sträckor på hans rygg. Första gången med matte på i rörelse och första gången jag klivit av honom utan pallen som vi tidigare bara stått vid. Han har ännu aldrig haft sadel med stigbyglar så vi har använt pallen. 

En liten före och efter-bild på Bettan -hon som var galen gick inte och rida och skulle slaktas. Tänk vad lite utbildning kan göra underverk! <3

 

Idag är första gången Brynjar har klarat de olika momenten, i löpande följd, i trav, i svåra varvet i övningen som ingår i väpnarprovet. Det är inte perfekt men genom att han lyckades med de olika beståndsdelarna  löpande efter varandra så kan jag då börja träna själva övningen.

 

Övningen, eller ridvägen snarare, består av en diagonalsluta över i en piruett, och sen tillbaka i en förvänd sluta.

Problemet som varit och är med denna övning för oss är att Brynjar i slutan i trav faller, speciellt i svåra varvet, över ytter bog så mycket att även han tar riktning ditåt, dvs snett utåt -motsatsen till en piruett. 

 

Det har tidigare suttit så hårt att när jag korrigerat riktningen (och därigenom oxå ytter bog) så har han tappat både traven och avspändheten och riktningen, ja allt. Men denna gång lyckades jag flera gånger hejda honom när han börjar ramla över ytter bog, och då blir det plötsligt möjligt att ta sig runt mot en piruettliknande rörelse. Nu ska jag inte säga att det var så centrerat men det var mer en piruett än en volt i alla fall!

Det var via en hel hög med förvända slutor och diagonalslutor som det sen gick att göra en piruettvändning :)

Riktigt roligt och jag är stolt över min lilla häst!

Jag blir alltid lika glad av att sätta upp Cissi på mina hästar. Det var hundra år sedan hon red sist men de åren vi red tillsammans sitter ändå där bak i ryggmärgen på henne. Det innebär att hon nog faktiskt är den enda personen jag kan sätta upp på mina hästar som direkt kan både svänga, stanna och gasa.

Mina hästar stannar inte om man inte som Cissi sa "suger in magen" och har rätta snitsen för knälåset som bromsar. Den svänger som inte om man inte använder viss hjälpgivning och sitter på någolunda rätt sätt. Dom ökar heller inte ens om man sparkar på dom -men är på intet sätt tröga. Använder ryttaren bara rätt muskler och hjälpgivning så behöver man bara använda ytterst små signaler. 

Standard på Brynjar med ny ryttare är att han i stället för att svänga böjer halsen åt sidan, går rakt fram och där brukar det ligga många timmars övning för att få ryttaren att hitta sin kropp. Tar ryttaren med sig sin kropp dit den vill och svänger för ytterhjälper så svänger han lätt och fint.

Cissi har lovat att rida Brynjar medans jag åker till Gotland en vecka, vi åker på söndag. Så det känns som att han är i trygga händer!