Linnéas hästliv

I dag hade jag trots förskyldning bestämt mig för att vi ska ge oss på lite nya utmaningar, Nesto och jag. Så den tanken hade jag när jag gick in i hagen. Blä sa Nesto och tog fram den misstänksamma minen och försökte veja undan när ja kom och tänkte fånga honom. Men synd för Nesto så har han en tjurig matte och jag tog på grimman, övervägde om jag skulle skjuta upp mina tankar om nya utmaningar men blev tjurig å tänkte nej de tänker jag inte göra.

 

Jag gick och hämtade linan och kapsonen som jag hade med mig, knäppte grimman runt hans hals och tog på kapsonen. Första gången jag stäckte mig och hängde kapsonen på han huvud tyckte han den va svart stor å läskig. Så han drog sig undan några meter med den hängande på tre-kvart. Stirrade storögt på mig för att se om hans beteende skapade nån reaktion från min sida. Men jag brydde mig inte om de hela utan tänkte att han får väl panika bäst han vill, jar tänker inte göra nån scen av kapsonen. Så då beslöt sig Nesto att inte han heller tänkte göra de. 

 

Vi skulle longera lite i dag. Det är inte på nåt sätt något nytt för Nesto, longeringen har haft lite att finjustera men han har blivit longerad en del, en gång hos mig och flera gånger hos uppfödaren. Men trots de så klassas de som "en ny utmaning" för Nesto. 

 

Han började skeptiskt såklart, provade att skutta iväg lite, så han får ett drag i linan, då kan han som svar på de vända upp mot mig och backa medans han tittar storögt på mig för att se vad för resultat hans beteende skulle få. Jag pekar ut honom på såret, att han ska fortsätta med uppgiften han nyss tramsade ur från. Det var inte riktigt de svaret han tänkte sig, de syns, hans metod blev inte lika effektiv som han hade hoppats på. Han hade hoppats få mig att komma av mig med uppgiften. Men uppgiften stod kvar orubblig. 

 

Två gånger försökte han när jag bad honom flytta bogen ut på spåret igen, genom att peka ut honom, att i stället envetet backa. Så jag gav honom en ärlig chans att göra som jag ville, men när han försöker finta mig med att backa undan i stället så tog jag några tigersprång bak så han inte hann med att backa utan fick mig i starkt drivande position vid sidan i stället. Upprörd över att jag förflyttat mig så hastigt och  min lite kraftigare hjälpgivning skuttar han framåt, dit jag vill.  Plötsligt tyckte Nesto att de var helt okej att bara gå dit jag pekade med ett finger i sättet. Bra val Nesto.

Jag bad honom ute på longen att sänka huvudet när jag ruskar lite i linan. Han svarade ganska bra på de, ibland fattar han helt och gör en aktiv rörelse för att sänka huvudet men ibland tror jag nästan att han snarare bara råkade sänka huvudet för han var tvungen att titta vart han gick. Men de är ju så första gångerna.

 

Men så mitt där någån stans i vår ganska brokiga longering med en ganska misstänksam Nesto, så börjar de vända. Han säkner huvudet, slutar stressa, skrittar och ögonen kommer tillbaka. Vi bytte lite varv och kom sen in och lyfte hovar, klappa lite, de vanliga. Så ut igen å longera och svara på sänkande tygeltag i linan. 

 

Så när vi avslutade så var han inte misstänksam längre utan hade den vanliga blicken och hållningen igen. Vi lyckades avdramatisera de hela. Vi har börjat skapa en bas av lugn som vi kan ta oss till, om och om igen.

Nesto var duktig idag igen. Här är en liten film från ett av våra små träningspass (dagens). Han börjar nu bli ganska bekväm och snart är det nog dag för ytterligare en utmaning. Fast först kommer vi behöva raspa hovarna, så de kan vi roa oss med ett tag framöver :) Men han är ganska pigg och vaken och med.

 

I dag var första dagen han försökte tigga lite lite, så bla det är ett tecken på att han behöver lite större utmaningar. Då känner han sig bekväm med situationen, vilket är positivt men det gäller för mig att fortsätta ge honom utmaningar så han inte börjar tigga i stället. Men jag känner mig inte orolig att han ska bli tiggig, han nosade försiktigt på min ficka i dag så ja sa nej åt honom och då flyttade han sig ca 1,5m bakåt så han är lättillsagd :)

 

Brynjar var pigg i dag efter några dagars vila då jag varit hem till Sundsvall. Attans så jag får bita i de sura äpplet att jag lärt honom att hoppa. Tydligen, desto piggare han är, så betyder visst allt hoppa nu för tiden...

 

Han skuttar i tid och otid, det är ju oxå lättare för honom att skutta lite i stället för att samla sig i traven, så såklart utnyttjar han det. 

 

Vi tränade på att han ska trampa, men han e inte så entusiastisk över den övningen utan drog en lååååååång suck när ja började med det. Så jag ägnade inget större engagemang åt det.

 

Att samla skritten in i trav gick bättre. Det satt ganska långt inne för honom att anstränga sig att faktiskt ta i och höja tonus. Brynjar vill hellre slarva lite, och springa framåt eller stanna kvar i skritten.  Men efter en stund i paddocken red vi ut och då funkade det hela bättre. Vi fick några väldigt mjuka travstarter in i en liten liten trav. 

 

Sen ville han inte riktigt gå böjd åt höger, eller svårt att förklara. Han slarvade med ställningen i nacken och tittade hellre lite vänster. Men när jag bad honom nogrant om ställning i nacken åt höger och högerböjning så lyckades han utföra det. Så de verkar ju inte sitta fast i honom. Tror jag. Men lite stel hur som helst.

Satt och funderade på hur jag skulle komma ihåg de saker jag tänkt jag ska träna på, förmodligen vid nästa pass, med Brynjar. Så kom jag på -Skriva de på bloggen såklart!

 

Här är de saker jag fick inspiration till/sett behöver förbättras /ser potensial att förbättras i om jag arbetar med det:

 

• Återgå till att vara mer norgann med samla i skritten- höja takten- samlad trav. För att ytterligare få upp samlingsgraden i trav och ner tempot.
  
  
• I den ytterligare mer samlade traven, nöta travsluta-piruett. Sist fick jag små stunder där han mer vänder runt än går runt (som på ett voltspår) och jag tror att jag kan få honom att förstå hur han ska göra för att hålla balansen i vändningen,  även om det kommer vara en stor balansakt och utmaning.
  
  
• Sen ev gå vidare med övningen att han ska mekaniskt trampa bak på röst (ev förstärkning av spökommando). Jag är medveten om att det är ett sätt som kritiserats en del (främst hur man på detta sätt lärt in piaff och inte riktigt fått den anknuten till travarbetet, utan det har blivit mekaniskt). Men jag provar ändå lite då och då att utveckla detta, eftersom ett av dom större problemen för Brynjar är att förstå att man kan skilja på benrörelse och fart framåt. Så om jag kan mana honom att trampa (röra benen) fastän han inte får öka farten, kanske de kan vara använbart ändå. Eller så kommer jag fram till att de inte va nå bra, eller hittar en annan väg som är effektivare, och då glömmer vi bort det här jobbet och tankarna ;)

I torsdags packade jag väskan och begav mig hemåt mot Sundsvall för tandläkarbesök på fredag morgon. Kan meddela att jag hade inga hål ;-).

 

Besök i Sundsvall innebär en ganska fullproppad helg med ridlektioner. Kan inte låta bli att sakna hästlivet jag har här hemma, finns en sån härlig krets av bra människor som delar åsikter och idéer med mig. 

 

Madde och Bettan jobbar på från marken. Madde har lyckats väldigt bra med travigångsättningarna som jag visade dom förra gången. Det dom ska tänka på där är att ytterligare i starten, sträva snett ut mot ytter bog i ökningen. Så att böjningen och arbetet förstärks ytterligare. 

För Bettan (som så många andra hästar) är bogen en kroppsdel som behöver behandlas mycket. Benhandlas i form av att stoppas in för att förhindra att den används som stöttepelare.

 

Efter lite klurande och försökande från min sida så lyckades vi komma ytterligare ett steg framåt. Bettan fuskar  gärna lite med bogen, flyttar inte riktigt undan den så mycket som behövs för att hon ska jobba helt korrekt, och hon har lärt sig att finta Madde lite. Men när Madde är jättenogrann med att bibehålla sin position i förhållande till Bettan så ser hon när Bettan fuskar och kan då få fram jättefina stunder med riktigt fin överlinje. 

 

1, Sänk huvudet, böj halsen 2. Flytta undan bogen 3. Titta bak och plocka ev upp ytter bak 4. Kliv på så bakbenen svingar fram mot tyngdpunkten (så man inte kryper fram bara för att man tänker så mycket på allt man skulle göra) Det blir arbetsföljden för Madde.

 

Ida och Blingh, deras största grej tycker jag nu är uteritterna. Blingh har börjat tordas rida ut själv med Ida små svängar vilket hon verkligen tycker är meningsfullt. Hon jobbar i en jättefin form, speciellt i lite uppförsbacke så tar hon i duktigt. Blingh har lagt på sig fint i hullet och dom verkar vara på g!

 

 

Det gäller för Ida att rida med små små känsliga hjälper, inte dras in i Blinghs bökstunder, hon tål inte för grova eller otydliga hjälper. Då flippar hon ur, vilket blir en mycket nyttig men (jag kan tycka) aningen hård skola för Ida. 

 

Ida ska vara noga med att i den svåra böjningen vara noga med att först få hästen att böja halsen mjukt och sen flytta för skänkeln. Se till att övningen går lika lätt åt båda hållen och sen hoppas jag att dom börjar flytta för skänkeln även i trav. Det är nåt bra att pyssla med på uteritterna.

 

Johanna och Harry red sin första lektion för mig i dag. Det var roligt att äntligen få träffa dom på riktigt. Johanna och jag är kusiner så jag har varit där några gånger och stått i hagen och glott. Men nu var det dags på riktigt.

Harry är ganska spänd både fysiskt och psykiskt, har en välformad högrest hals, men har inte lyckats koppla ihop den med resten av kroppen så att även rygg och bakben hänger med. Än.

 

 

Johanna fick börja med att be honom att sänka huvudet en del, men efter en stunds träning gav vi oss på lite böjning. Harry slirar gärna ut med baken och spjärnar emot i halsen. Men när Johanna tvingade honom att faktiskt böja halsen i sidled så dök det upp en annan häst. Jag fick provrida lite och han var kvick med att förstå hur den här konstiga tanten ville att han skulle röra sig. Han balanserade sig, tog sig fram böjd och släppte igenom rörelsen i hela kroppen. Efter det fick Johanna rida igen så att hon skulle få lite gratis och få känna vad det är hon är ute efter. Johanna ska tänka på att be honom böja halsen och ge efter för tygeln, sen lyfta honom (och hjälpa med skänkeln) utåt på volten för att skapa böjning. Det ska bli spännande att träffa dom igen till jul när jag kommer hem!

 

Lena och Fengur, hade tagit ett jättekliv framåt sen sist jag träffade dom. Sist var Lena ganska uppgiven och kände att hon hade kört fast. Men denna gång hade hon verkligen utvecklats av den övningen jag gett henne. Fengurs problem ligger mycket i att han styvnar i halsen och därför inte riktigt släpper igenom vare sig böjning eller trav. Men nu hade Lena jobbat på detta och visade stolt upp perfekta bogförflyttningar för höger skänkel med lösgjord och böjd hals. 

 

 

För höger skänkel kunde hon även göra travstarter i övningen med bibehållen formgivning.  Detta är superbra och verkligen ett stort framsteg. Vänster böjning tyckte Fengur var lite besvärligare så där måste Lena vara jättenoga med att först be honom böja halsen ordentligt åt vänster och när han gör det riktigt så flyttar hon honom lite utåt för vänster skänkel. Om hon slarvar lite så går Fengur med rumpan före och styvnar i halsen, dvs minskar böjningen och följsamheten i stället för att öka den som övningen syftade till. Men med lite bestämdare tag från Lena, som visade att hon inte tänkte tolerera att han stretade emot tygeln, så visade han att han kunde vara lika mjuk och lösgjord i vänster böjning som i höger.

 

När Lena befäst så att den mjukheten finns såväl i höger som vänster böjning, så kommer hennes öppnor och slutor ta ett stort kliv framåt och få mycket bättre kvalité. Roligt att se att hon har lyckats utvecklats så mycket med den här övningen på egen hand!

 

 

I dag var Brynjar väldigt duktig, vi red i paddocken i halsringen, men det va inte det spännande. Det spännande var att vi i trav första gången någonsin små små stunder lyckades klara att i trav (inte den bästa traven men dock trav) vända in i en travsluta och ur den vända runt i en kommande piruett tillbaka till samma håll som vi kom från.

 

Egentligen såg de nog mest ut som en volt ur en travsluta, men de kändes inte så, de kom små stunder när han vände lite snävare och behöll traven. Kan vi börja träna mot travpiruetter vore det fantastiskt vilket skulle ge mig mycket större möjligheter att utveckla hans både samling och trav. Men vår volt i sluta är ännu en bra bit ifrån en travpiruett, men jag är glad ändå! 

 

Jag lyckades hjälpligt filma ridningen en stund (efter att kameran ramlat ner en gång, hehe). På filmen finns inte våra försök till travpiruett med, utan vi jobbar där bara med kombinationen trav+böjning i några enkla bågar.

 

Det som jag tycker ser bra ut på filmen är att han tiltar huvudet fint av sig själv i böjningen och att han ser mjuk och fin ut sidledes. Sista travstarten börjar jag ur övningen att flytta bogen som jag skrev och lade ut film kring tidigare i dag.

 

Det som vi behöver öva mer på är samlingen, och genom samlingen takten. Men jag har medvetet valt att arbeta skiljt med samling och böjning. Då samling i böjning varit orimligt svårt för Brynjar. 

 

Jag ser på filmen också att jag kan be honom att mjukna i nacken ytterligare (finns marginal innan han hamnar bakom lodplan ibland) och att jag behöver återuppta och vidareutveckla samlingen. På den här filmen finns dock ingen samling med. Vi har tappat lite överlinje samtidigt som musklerna och hullet försvann, och jag kan inte använda trampet i stigbyglarna barbacka. Att jag sitter på halsring kanske också ska nämnas, men de ser jag inte som så stor grej :)

 

Idag plockade vi in Linus i hagen, det gick väldigt smidigt. En hel del pipande från Linus sida men, i alla fall så länge jag tittade på dem, så var det inget spännande som hände. Har en liten film från när grabbarna från Ängvaktartorp träffas :)

 

Jag var själv i stallet i dag. Eftersom det efterfrågats en film på övningen jag skrev om i ett tidigare inlägg, så ställde jag telefonen lutad mot staketet och gjorde ett försök att få med övningen på film. Resultatet är kanske inte det absolut bästa men ändå helt okej ;-).

 

Här visar Brynjar och jag hur man flyttar bogen i sidled för att skapa ökad böjning och lösgjordhet. Filmen visar övningen i sin enklaste form.

 

Hästens form är ett ämne som jag tycker är mer aktuellt och omdiskuterat än nånsin. Extremvariantern, rollkuren,  kan ses på framridningarna av oroväckande många elitryttare på tävlingar. Och inte bara där stannar kulturen med att rida sin häst bakom hand, kulturen sprider sig ända in i det svenska folkhemmet.

 

Tittar vi oss omkring, på internet, på ridskolor, på tävlingar, hos grannens medryttarhäst... så ser man ett massivt antal hästar som i ryttarnas okunskap rids bakom hand. Det har blivit allmänt och socialt accepterat att täna sina hästar med nosen bakom lodplan.

 

Oavsett inom vilken disiplin inom ridningen så rids hästar bakom hand, även inom AR. Där är det betydligt mindre förekommande men visst finns det.

 

Dom fysiska nackdelarna med att rida sin häst bakom lodplan är inget att sticka under stolen med. Men i stället för att skriva en lång avhandling om vad som händer i hästens kropp, så tycker jag att du ska titta med dina egna ögon. Studera den här bilden som på intet sätt är vare sig ovanlig eller unik i sitt slag.

Det är helt sjukt väder här på Åland nu, 16 november och man behöver knappt ha en jacka på sig ens. Det kommer förvisso frost någon gång ibland men överlag är de varmt. Konstigt varmt för att vara november. Jag och

Brynjar skrittade ut en sväng med Alexandra och Marlene i det soliga vädret med ljumma vindar och Brynjar var både flåsig och svettig när vi kom tillbaka. Inte är de så lätt med yllekoftan på i det här vädret!

 

Nesto var dagens glädjeämne, som fick mig att åka från stallet med ett leende på läpparna. Han börjar bli mer nyfiken, kommer försiktigt fram och tittar storögt när jag fångar Brynjar. En liten pojke som ändå funderar på om de inte är nåt stort och roligt han missar när han inte rikigt vågar låta människorna vara nära nog.

 

Så jag tog grimman i högsta högg och fickan stoppad med lucern för att träna "fångsten av Nesto" haha. Förra gången höll vi på ganska länge men jag började då kunna stoppa i han lucern som beröm när han gjort nåt bra. 

 

Nesto är egentligen inte rädd för grimman ett dugg, där är inte problemet. Problemet ligger i att han är obekväm med att jag som människa kommer och har bestämt mig för att jag ska ha just honom. Och att jag dessutom måste stå på sidan om honom, nära för att få på grimman. Plus att han med grimman på, trots att han då är ganska väl hanterbar, ändå känner sig fångad, påtvingad och illa till mods. När han känner så, så pressar jag inte, även om jag skulle kunna tränga in honom i ett hörn och ta på honom grimman, så tycker inte jag det är ett så trevligt sätt. Det största jag vill förändra nu är att han ska jobba aktivt med mig och ta del i det vi gör så han blir bekväm med det.

 

Först när ja kom in mötte han mig, då fick han en bit lucern (hade låga krav i början men ökade stegvis). Då ställde jag mig brevid honom vid halsen, då skygga han ett halvt steg bakåt, när han stannat och stod stilla: lucern igen.  Stilla när jag klappa :lucern. Ta på grimman :lucern. Så av med grimman och jag går därifrån.

 

Jag upprepade proceduren flera ggr och då följer han mig när jag går ifrån honom. Han börjar oxå ana och gör små tendenser till att själv vara aktiv del i påtagandet av grimman. Stoppa huvudet i grimman ger godis. Så tycker jag om att jobba med hästar, inte bara muta med godis som en godisautomat, utan att hästen ska förstå att om den aktivt hjälper till att göra ett önskvärt beteende så får den godis. Då blir den motiverad att själv försöka lista ut vad matte kan tänkas vilja ha för "tjänst" gjord för att de ska bli godisutdelning. 

 

 

När Nesto då aktivt försökte lista ut och va delaktig i det vi gjorde, rann en hel del av misstänksamheten av honom, precis som jag förutspått. Han tittar på mig (utan att ögonen ploppar ur skallen på honom) söker kontakt, tänker, andas ja ni vet, sånna där ganska vitala saker. Han uttryck förändras och han börjar aktivt vilja vara med!

 

Nesto tittade oerhört storögt och aktivt på när Brynjar kom fram och också ville ha, enligt honom, lättförtjänt godis genom att ta på sig grimman. Nesto höll på å tappa hakan när han nogrant observerade hur Brynjar stoppade huvudet i grimman och fick godis. Så ville ju Nesto också göra!

Å de fick han såklart.

Nu har jag fått alla bilderna från gårdagen av Jennifer Eriksson som fotade. Måste säga att det är ovant att se så många bilder på Brynjar där han ser ut som en liten tuffsig skrutt!

 

Det syns att han har tappat både fett och muskler. De var nu första ridturen på ett bra tag, och första turen med halsring på jag vet inte hur länge, så det var inte så vidare stabilt. Han spände emot lite och vi saknade den där jämna kvalitén som vi brukar ha. 

 

Jag tänkte efter och det här är nog egentligen första gången som Brynjars utveckling har trillat tillbaka lite, någonsin, annars har vi stadigt gått uppåt. Men nu har han fallit ur en del, pga alla omställningar i och med flytten till Åland och herr Nesto som kommit och stökat till i hagen. Men de är inte så mkt att hänga läpp över, bara å trycka i pållen lucern och träna vidare.

 

Hur som helst så finns det så klart fortfarande godbitar att titta på, så dom tänkte jag dela med mig av till er!

Idag strålar solen, vilket efter vad som känns som veckor av regn och rusk känns otroligt härligt och upplyftande!

En annan mycket positiv sak är att de nya höet som kommit har fantastiskt fin kvalité, vilket glädjer mig enormt. Det behöver verkligen Brynjar som har tappat både en del hull och muskler. Nu har hästarna fått flytta hemfrån skogshagen som står i vinterhagen, dom har fått nya krokar så hönäten kan hängas upp i träden och en stor halmbal i vindskyddet som dom kan ligga i eller äta av om dom vill. Solen strålar och plötsligt känns leran på marken inte lika djup att gå i.

 

Inspirationen att ta fram halsringen har åter infunnit sig av någon anledning, vilket är trevligt. Så idag, vilket för övrigt var första ridturen på Brynjar på några veckor tog vi halsringen och barbacka. Lite ringrostiga efter uppehåll i ridningen var vi, men inte så mycket som jag förväntat mig så det kändes bra. 

 

Jag skulle dock verkligen vilja ha en sån här fin barbacka pad, så jag kan sitta lite stadigare. Vissa riktningsändringar i trav och galoppskutt skulle jag behöva lite mer stöd i, så jag inte behöver använda händerna för att hålla i mig... men dom är ju så attans dyra!
http://www.taur.se/produkter/sadlar/barbacka/grandeur-barbackasadel-barock.html

 

Jag kommer i stort sett uteslutande i kontakt med hästar som ännu inte kommit så långt i sin skolning (utbildning). Det ger mig mycket erfarenhet kring hästens grundridning, hur man "börjar", men jag har således inte så stor kunskap kring den högt skolande hästen. Galopparbete, piaff, passage mfl är såna saker som jag aldrig eller i ytterst begränsad utsträckning har jobbat med. På gott och på ont.

 

Jag har fäst mig extra starkt vid en övning, som nog de flesta av mina elever känner igen:

Att böja hästen åt ena hållet och flytta den snett utåt åt motsatt håll. Dvs, hästens huvud (och helst även kropp) är riktade åt höger och ryttaren ber då hästen röra sig i riktning mot vänster bog.

Tredje träningen med Nesto, vi nöter på. Leda vid axelhöjd: start , stopp. Byta riktning så Nesto får flyttta bogen. Terapi med klappar i ansikte, hals tills han söker kontakt. Samt lite longering, främst utsckicken och join ups. Vi provade också att göra ett flytande sidbyte, plocka upp hoven, backa och äta en morotsbit i dag. Morotsbiten gick ner med stor skepsis. Men jag ska nog lyckas lura honom att gilla morötter tids nog, han har aldrig ätit det tidigare bara. VI fick våra första frustar idag vid arbetet oxå, dom ses vis 4 min i filmen.

 

Här är ett ihopplock från dagen i film. Det är filmat med min mkt dåliga mobilkamera, har en bättre på g, men det blev inte bättre än såhär för tillfället så håll till godo!

 

Det är väldigt svårt att se på filmen, vinklarna lurar en, men vi håller hela tiden positionen axel-huvud vid ledningen.

 

 

Är jag frustrerad? Missnöjd? Otålig? Tyckte att det tog lång tid? Kände mig pressad - att jag borde kunna hämta min egen häst fortare?  Nä, ingenting av det, inte ens nära.

 

Jag är otroligt glad att jag har vuxit upp, törs faktiskt säga att jag har blivit äldre och bra mycket mer vis, i alla fall när de gäller hästar. Otroligt mycket av den frustration som fanns när jag var yngre, har runnit av. Jag är inte lika hetlevrad som då.

 

Och visst märks det när det kommer till hästhantering. Att vara stilla och vänta - tålamod har fått ytterligare en djupare betydelse. 

 

Nestos beteende kartläggs allt tydligare för mig, i dag tänkte jag socialisera med honom lite mer aktivt. Planen var att ta på grimman, öva lite ledövningar och borsta bort all lera från hans kropp. Så jag började med att öva på att få närma mig honom. Han är väldigt reserverad, även när han har grimman på sig, så lutar han och kliver ifrån mig. Även om han står stilla så andas han inte. Han andas inte och söker inte kontakt.

 

Så vi börjar resan.

 

För att komma till rätta med det här, känner jag att det är främst två saker som jag behöver arbeta med för att det ska släppa för honom. Dels behöver jag vara jättenoggrann med att han ska acceptera den position jag vill ha i förhållande till honom. Han får finna sig i det. Vill jag stå brevid honom så kommer jag att göra det. Då hjälper det inte att han försöker flytta undan, utan han får acceptera att jag står där jag står, i förhållande till honom. 

 

Det andra är att få honom att aktivt börja söka kontakt och vara en del i det jag gör med honom. Nu är han lite som en stel pinne som bara blir "utsatt" för massa saker han inte har kontroll över. Här kom bla anledningen till att det tog sån lång tid att sätta på grimman.

 

Jag rör mig närmare honom, med sidan till, axeln mot honom sänkt, blicken mild, när han går iväg parerar jag stoppar honom ideligen. Men så fort jag får närma mig lite och han endera låter bli att visa avsky (genom att inte gå) eller söker lite kontakt så belönar jag med att lämna honom. 

 

Samma sak övade vi i grimma sen. En viktig del är att jag får stå nära honom, i lugn. Så jag ställde mig vid bogen/halsen och strök på honom över mankammen. Han står då oftast stilla på benen med vrider halsen så långt ifrån mig han kan. Tålamod, väntan. Väntan på att han ska föra tillbaka halsen och titta på mig, titta på mig och andas, prata med mig. Då slutar jag klappa och ger honom mer utrymme. För i det här läget är det utrymme, inte belöningsklappar han vill ha. Och belöning får han när han försöker vara en del i det jag gör med honom.

 

Efter några gånger så börjar han klarna lite på ögonen, börjar få en aning om att den här konstiga människan som så bestämt tränger sig in i hans sfär vill att han ska titta tillbaka på henne. Att han ska börja kommunicera, att han törs.

 

Lite ledövningar hann vi med också, ett oerhört litet och tyst samspel. Jag stannar upp i kroppen lutar lite dit jag vill och väntar, andas, en, två, tre ...och så börjar han gå dit jag vill. Han är så otroligt känslig, men törs nästan inte lita på att jag menar allvar, allvar med att det kan vara så här stilla men ändå så tydligt, konkret och konsekvent. Inte en rörelse i onödan från människan, varje gång blicken och hållningen förändras så betyder det nånting, inget tas för givet. Och då vet han, han vet och han ser, han törs bara inte lita på det helt. Än.

Men han börjar ana att en liten uppsträckning av axlarna ett andetag in och en skarp blick mot hans ansikte, alltid betyder stanna. Och att handen alltid kommer förstärka med att lyftas efteråt om han inte lyssnar. Och det för honom viktigaste: att allt trycket alltid kommer att upphöra samma sekund han hejdar sig. 

Flera gånger stannade han när jag bytte blick och drog tillbaka axlarna, hejdade mig själv. Och sen fram igen, när jag lutar mig framåt i viljan att gå. Då följer han mig med huvudet i axelhöjd. Lugn och lyssnar. Så fint...

 

Brynjar mår bättre nu. Efter att jag tränat med Nesto en stund gör Brynjar som han brukar. Kommer fram och ställer sig och är med. Ger sitt stöd, övervakar, hjälper. Står där brevid, är inte i vägen men finns där.