Linnéas hästliv

Red i paddocken med Brynjar i dag, han verkar inte ha fått några blessyrer efter hans vurpa igår som tur var. Nu har jag i ridningen faktiskt kommit till den punkten när mitt nya arbete med ställningen i nacken gett resultat och jag kan större delen av ridturen ha honom korrekt ställd. Det gör att han släpper ner mig på inner sittben eftersom han roterar bröskorgen och sänker inner höft. Då behöver jag knappt ägna en tanke åt sittbenen utan det faller sig naturligt. 

 

Vi börjar hitta lättheten i rörelsen, tygeltagen och han svarar ändå rätt, jag behöver nu ytterst sällan stanna för att ta igenom tygeltaget. Vi kunde i dag skritta runt i ställning, och även trava på åttor/volter med den tydliga ställnigen i nacken, jag provade även att på rakt spår göra en travsluta med den nya ställningen vilket höjde kvaliten på slutan betydligt. 

 

I skritt smyger vi oss på öppna också, vilka jag är väldigt förväntansfull att se vad den förbättrade ställningen i nacken har att erbjuda. Men än så länge ligger största fokus på att han ska svara korrekt på varje tygeltag jag tar, inte vilken rörelse vi gör.

 

En annan intressant grej är att jag har lättare att känna när han ramlar på ytter bog när han är korrekt ställd i nacken. Är han dåligt ställd i nacken är han lite krokigt böjd i kroppen, vilket gör att han kan väldigt lätt lägga vikten på ytter bog utan att de märks så mkt, han kan knata på på samma spår ändå. 

 

Men nu, korrekt ställd i nacken, vilket håller en jämn böjning i hans kropp, om han då lägger vikten på ytter framben så ändrar han också riktning snett utåt på volten. Det märks ju såklart tydligt och jag kan då lägga mot spöet lite för att be honom stoppa in bogen igen och hålla riktningen och balansen.

 

• Tidigare har jag också fokuserat på att han ska ställa sig i nacken så klart. Men jag har sett de som en enbart lateral rörelse. (dvs sida till sida) Att han ska titta inåt. För att hästen lättast ska göra de krävs att hästen sträcker ut sin hals så det skapas ett utrymme mellan ganarscgen och atlaskotan.Så om halsen varit för kort och man bett hästen titta inåtså bildas en bulle där i mellan i ställer för att bli ett hårum, dvs inte korrekt ställning. Mer än så har jag inte tänkt på med ställningen i nacken.

 

• Nu har jag nästan mer lagt fokus på att han ska rotera huvudet inåt. Det innebär att huvudet ska följa den rörelse som ska finnas i resten av kroppen vid korrekt böjning, bröstkorgsrotationen och sänkningen av inner höft, att manken tippas inåt, den rörelsen ska fortplanta sig hela vägen upp i hästens huvud. Vilket den inte gjort på Brynjar, därför har jag börjat att mekaniskt lära honom att göra rätt med huvudet och då hänger kroppen med. Jag vill alltså att han ska svara på inner tygel med att tippa nacken lite innåt och nosen utåt, och såklart ha pannan riktad snett inåt, de hjälps ju inte om han riktar pannan utåt men roterar huvudet.

 

Jag ska här nedan visa två bilder så ni får en känsla vilken rörelse de är jag menar. Titta hur hästen håller sitt huvud på dessa två bilder. Vilken är rätt och vilken är fel?

 

I dag fick Brynjar två nya damer i hagen att hålla rätt på. Ihopsläppet gick fint, ettframben från Öska var de enda bensparkandet som skedde. Största tiden ägnades åt att Brynjar och Öska stod och pep åt varandera och uppvaktade varann.

 

Dock så sprang dom lite och då var Brynjar klumpig nog att halka omkull på den hala men släta klipphällan. Han såg dock ut att ramla ganska mjukt, men de återsåt att de i morrn om han fått några blånader. Han ramlade inte på höftkulan i alla fall så de ska va bogen i så fall som fått sig en törn. Kan klev upp igen och såg mest ut som att självförtroendet fick sig en liten törn, när han skyndade fram för att fortsätta uppvakta Öska.

 

Lyckades med min dåliga mobilkamera fånga vurpan på bild, det positiva är att han har bakbenet under sig så han föll inte helt handlöst ner på sidan utan de dämpades  lite.

Första träningen med Philen i dag. Vi började med markarbete. Jag jobbade som alltid med en i den ungefärliga turordningen; inner tygel, inner fram, (inner bak), ytter bak och sen ytter bog. Allt detta hann vi ju såklart inte med på dagens pass.

 

Först fick jag försöka förklara för Philen att man kan böja på halsen utan att röra benen, speciellt bakbenen.Vi stod ganska länge och snurrade på en pytteliten volt då hon klev runt när jag tog i inner tygel. Efter några försöka gav hon upp den taktiken och stod stilla och böjde halsen i stället. Bra val av henne tyckte jag!

 

Jag fick vara bestämd med henne när hon inte lyssnade på mitt kroppsspråk på att hon skulle stanna, jag höll ut handen framför  henne som stopp men hon fortsatte gå så då fick hon en markering från min hand på sig. I början var hon lite klumpig i att lyssna på mig men så fort hon började förstå att hon skulle vara lyhörd och följsam så hängde hon på och svarade på små signaler med stor eftertanke. Precis som jag ville.

 

Fel är när hon sätter in inner fram snett inåt  (med en rörelse som liknar rörelsen som uppkommer i vår axel vid crawl) vilket gör att hon blir rak i kroppen och bär en väldigt stor del av sin vikt på inner framben. I stället vill jag att hon ska föra sitt inner framben lite snett utåt (likt rörelsen som uppkommer i vår axel vid bröstsim) vilket då flyttar vikten från inner fram och möjliggör böjning.

 

Jag använde staketet en del för att hon inte ska slira runt med rumpan när jag vill flytta bogen utåt. Rumpan tycka annars alltid flyttas mer än bogen. Den rumpan eller rättare sagt ytter bak, ska snart fångas upp mha mer ställning i nacken och/eller kontroll över ytter bakben genom slutan för höjt spö.

Philen och jag ska nog komma överrens helt utmärkt, fortsättning följer... :)

Här kommer till slut lite bilder, rätt kassa men dock bilder från min mobil.

Nu har Brynjar äntligen fått större hage, dom har slitit på gården med att sätt upp nytt fint brädstaket. Så nu har Brynjar ungefär dubbelt så stor hage som tidigare, detriktigt roliga är oxå att uppskattningsvis nästan 70% av hagen består av klipphällar. Detkommer nog vara fina grejjer för Brynjars hovar de!

Var ute och red idag, äntligen har solen kommit tillbaka! Nu kommer höstfärgerna till sin rätt. Brynjar har satt ganska rejält med vinterpäls och stod och flämtade i värmen när jag gjorde i ordning honom. Funderade nästan på om han va sjuk så flåsig var han, men jag blickade bort i hagen och såg Hnokki stå också han med vidgade näsborrar så jag antog att de bara var väldigt varmt.

 

Väl uppe i sadeln var Brynjar pigg som en mört, han är lite stel i nacken i för vänster tygel. Hm, nu när jag skriver de kommer jag på att jag måste titta efter SI-ledslåsning nästa gång jag åker till stallet. Stumhet i ena tygeln är nämligen ett rätt vanligt symptom för de.

 

Vi stannade flera gånger och jag försökte få honom att svara på inner tygel med ställning i nacken. Det som vi övat så fint från marken. Först försökte han tippa nosen innåt/neråt sen backa lite när jag bad honom höja huvudet så nosen inte åkte in men ändå att hans skulle ställa sig i nacken, då blev han konfunderad. Men efter några försök så gick de ganska bra. Ska inte påstå att hjälpen sitter, men vi har ju inte provat angripa problemet på precis det sättet tidigare heller.

 

Vi tog oss ner till en fin äng som vi får rida på, Brynjar var lite fjantig och tycktes ständigt sugas mot hemvägen, så jag fick riva i lite åt honom med rösten. Då fogade han sig och behöll böjning och riktining dit jag ville.

Vi red i skritten några piruetter ur sluta dvs en sluta på spåret, som sen vänder in i en diagonalsluta mot mitten där den övergår i en piruett för att sen rida tillbaka på spåret man kom från, i samma sluta, vilket innebär att man kommer tillbaka på spåret i förvänd sluta och rider kurvan förvänd för att där sen avsluta eller ställa om hästen (fortfarande på tre spår) till en rättvänd öppna.

 

Det gick ganska bra, han vände runt på en relativit liten piruett och vi är duktiga på att göra sluta i alla möjliga riktingar så färdvägen är inget större problem.

 

Det har riktigt lossnat med traven för Brynjar och mig nu. Brynjar startar alltid traven med betydligt mer svingande rygg än tidigare. Även i en lite längre form så har traven bra rörelse. Traven är stadig nog att rida på volter och jag kan börja göra skolor. När han då tenderar till att tappa balansen så samlar jag helt enkelt mer och använder vårt komando som betyder "Mer trav!" och då gör han sina försök med bibehållen travtakt och swung.

 

Jag kan nu från en samlad skritt gå över i en kort trav, och från en lång trav samla honom not en piaffe/passage-rörelse där han markant kortar steget, fjädrar mer och samlar sig utan att varken bli markbunden eller tappa ryggsvinget.

 

I dag när vi travade, jag tror de var tack vare det jag i halten börjat trixa med, ytterligare ställning i nacken , lyckades få känslan att jag flyttade böjningen från hans hals till nacken. Det kändes då som att han släppte ner mig på inner sittben tydligare, dvs roterade bröstkorgen. Det kändes nästan lättare att åstakomma det i traven än skritten.

 

Så i samband med de provade jag att ur en längre trav samla traven och bromsa farten frammåt så mkt vi kan, och då, vips så sänkte han farten markant men framför allt så vinklade han bakbenen mer än han gjort tidigare. Det var så pass tydligt att jag märkte det i sadeln, hur han sjönk bak och nacken blev högsta punkt fram. Trav, trav, trav ca 5 steg så och sen fram i en lång trav igen med jätteglad matte på ryggen!

 

 

Han bjöd oxå på en fantastiskt fin galoppsluta på vägen, i höger galopp som alltid men jag ska inte klaga. Det var den rundaste finaste galoppen jag suttit i. Riktigt fint. Häromdagen tog han faktiskt vänster galopp ute i en kurva oxå, så vi kommer nog till de oxå, tids nog.

 

 

 

 

 

 

 

Fick tillbaka den där känslan i dag, som inte infunnit sig på flera år insåg jag, att min häst bär mig till världens ände och att jag kan lägga mitt fulla förtroende på att han alltid tar mig hem, att han bär mig genom eld.

 

Vi red vilse i dag, vi försökte oss på att hitta en runda som jag fått beskriven för mig. Men de hittade jag ju såklart inte, hittade en bit men sen fick ja vända för jag tappade uppfattningen om vart jag skulle. Så jag vände och funderade lite över hur jag skulle hitta tillbaka där jag gått där de inte fanns någon stig.

 

Så när vi kom till platsen där stigen tog slut sa jag till Brynjar, "nu litar jag på att du hittar hem". Vilken målmedvetenhet han fick. Han sicksackade sig fram i så ivrig skritt att jag hann inte riktigt orientera mig vart vi va. Men vad gjorde de? Brynjar han gick hem han. En gång tog jag i tygeln för ja tyckte vi kommit lite långt upp. Ja de var ju fel, såg ja två sekunder senare och Brynjar bytte raskt väg så vi kom tillbaka på exakt samma stig som vi kom från.

 

Ett tag kom vi över hala klipphällar så jag steg av, när jag kliver upp så står han vänd åt ett håll, dit jag tror vi ska. Men så fort jag fått rumpan i sadeln vänder han 45 grader och går hemmåt. Fantastiskt häst han är. Han var så säker på sin uppgift, hur hade ja ens kunna ägna en endaste oroad tanke över vägen hem??

Kommer inte ihåg om de är andra eller tredje dagen de mer eller mindre vräker ner regn här på Åland. 

 

Men regnväder är faktiskt helt utmärkt till en sak -verka hovar!

 

Aldrig går de så lätt att verka som när hovarna blivit blöta. Så i dag stod Brynjars framhovar och faktiskt Hnokkis alla fyra hovar på tur. Vi stod i vindskyddet och pillade på med de i godan ro medans regnet vräkte ner utanför, riktigt gemytligt var de faktiskt. Therese har ett vindskydd med så höft i tak och mkt ljusinsläpp att ingen lampan behövdes ens.

 

En annan lite observation ja gjorde va att de ser ut som att Brynjar har blivit ledare över Hnokki nu. Hnokki åkte på ett nyp från Brynajr när Hnokki såg lite grinigt ut och fick flytta sig i dag. Så de verkar som att Brynjar är ledare här oxå. han måste ju ha ett fantastiskt pryke som e så ung och ändå blir ledare, han måste ha goda ledaregenskaper.

I dag regnar de, dock inte fullt  lika mkt som i går men ändå så pass mkt att en ridtur inte kändes så lockande. Men lite markarbete i paddocken med stora regnrocken på fick ändå gå för sig.

 

Jag har vid hand nu nött och nött ställningen i ganarschen med Brynjar. Jag har gått nära hans huvud, med handen på utsidan av kapsonen och bett honom om ställning i nacken, rotera nacken inåt samt föra nosen frammåt. Nu lät de som flera olika övningar men det har jag bett om i ett "tygeltag". Så när jag ber honomom ställning har jag placerat han huvud i den önskvärda positionen och sen belönat.

 

Detta för att jag vill att han ska lära sig en ny teknik att svara på tygeltagen med. Hans gamla svar på ställande tygeltag är att böja halsen, dra in nosen och fixera nacken stilla, oftast inte felställd i nacken -bara in ställd alls just.

 

Jag har funderat lite hur jag ska lyckas med övergången från att min hand faktiskt "bänder" hans huvud från utsidan till rätt position, till att han ska svara med rätt position när jag tar i inner tygel. Men jag har tänkt att de ger sig nog på vägen hur den övergången ska gå till. 

 

Så i dag fick jag en liten taljdank (förstår inte varför så enkla självklara saker ska vara så svåra att komma på ibland) Jag fäste linan i den yttre ringen på kapsonen!  Då fortsatte han svara med rätt rörelse i nacken fastän jag tog i linan och inte direkt i hans huvud. 

 

På så sätt kunde jag nu flytta mig en bit ifrån honom och ändå få ett bättre ställning i nacken. Det ger oxå mig en bättre möjlighet att överblicka hur han rör sig med kroppen.

 

Så de trasslade vi på med en stund, sen lade jag ut lite bommar som jag lät honom travstarta över. De va väl si sådär. De funkar ju men de va inget ja kände att jag fastnade för för tillfället. Prövade trava på volt oxå och några ggr svarade han på mina tygeltag även i traven med ställning i nacken och framförd nos, så de var jag nöjd med. Annars springer han i nån halvtrav runt mig med nacken fixerad med nosen precis strax bakom lodplan, och håller sig krampaktigt fast i den positionen.

 

Sen tog jag mig över bommarna igen och då blev ponnyn galen och gjorde ett sånt snyggt försök att galoppskutta genom travbommarna att ja va tvungen å skratta åt honom. Nåväl tänkte jag är han så ambitiös med att vi ska ta lite galopp så kan vi väl göra de -fast under ordnade förhållanden.

 

Så jag tog in honom på en volt och bad honom göra en galoppstart, ett skutt när jag galopperade med mina ben.

 

Inte nödvändigtvis i galopp dock. När han bara sprang runt i halvpass så lät jag honom sansa sig tills han skrittade igen. Dock så prövar han trav i skänkelvikning några steg innan han saktar av, för de vet han att jag berömt honom för tidigare.

 

Så in i en galoppstart igen. Ponnyn flyger som en explosion i luften, ett jätteskutt. Rumpan åker rätt in på volten vilket möts av ett snabbt ryck i kapsonen från min sida, vilket får honom att snabbt vända in och ställa sig med huvudet i mitt knä.

 

Jag kramar hans huvud en liten stund och sen tar jag ut honom på volten och provar igen, ny explosion och sen huvudet i mitt knä igen. Haha han är oerhört gullig. Vi lyckades hitta en lite mer vettig nivå tillslut, där han tog ett skutt mot galopp som hade rätt riktning på volten och som var ett bra försök från hans sida. Då avslutade vi där och gjorde en avdramatiserande sluta och avslutade sen.

 

Han har dels mkt energi och så ser man hur ortoligt svårt de är för honom att galoppera på en volt. Han vet verkligen inte tekniskt hur han ska lyckas balansera sig för att lyckas med de utan de blir en explosion endera uppåt eller frammåt i hans försöka att göra "nånting" som likna de jag vill.

 

I dag träffade jag Frida med sitt islandssto Birta (rätta mig om ja tog fel på namnet :) ) för första gången för att se vad jag kan hjälpa dom med.  

Frida jobbade under lektionen med tygeltag, att få Birta att ge efter för tygletagen och bli följsam och avslappnad i nacken. Birta stretar ofta emot tygeln och då åker ibland bettet på tvären vilket gör de ganska besvärligt. 

Vi började stillastående och bad Birta släppa för först båda tyglarna genom att sänka huvudet och sen för ena tygeln genom att vrida halsen och släppa för bettets tryck. Frida var jätteduktig på att känna när de blev rätt, när tygelkontakten blev mjuk och hon var då snabb med att ge efter på tygeln som belöning åt Birta. 

 

Det är en jätteviktig egenskap hos en ryttare, att vara snabb i handen att ge eftergifter i rätt sekund. Då lär sig hästarna ytterst fort och blir motiverade att försöka hitta ett sätt att få en ny eftergift från ryttarens hand. Frida kunde ta med sig arbetet med tyglarna in i skritten och små stunder även i trav.  

 

Vid stillastående kan dom garanterat lyckas med tygeltagen, i skritten ganska ofta och i traven ibland. Därför ville jag att Frida inte skulle bry sig så mkt om ifall Birta råkade stanna -så länge hon gav efter för tygelns tryck. Det är i de här första skedet heller inte så viktigt vart på ridbanan dom hamnar. Det mest viktiga är att få Birta att svara rätt på tygeltagen och då ge henne beröm. Sen om de råkar bli en väldigt liten volt eller massormed krmelurer spelar faktiskt ingen roll alls.

 

Frida får helt enkelt göra så att hon i trav (eller om hon börjar i skritt) försöker be henne om att sänka huvudet, lyckas de inte få hon rida allt långsammare (medans hon försöker få igenom tygeltaget) tills att hon tillslut stannar.  Då funkar de garanterat och Birta släpper på tygeln. Då kan dom rida fram igen. Dom kommer successivt kunna lösa allt fler saker i farten.

 

Frida var jätteduktig och noggrann, hade bra känsla i handen vilket gjorde att Birta fort förstod vad hon skulle göra. Trots att detta bara var första gången, det ska bli roligt att få se dom fortsätta utvecklas!

Idag red jag och Brynjar ut en liten sväng, första gången vi planerat rider ut ordentligt sen flytten. Pontus följde med som moraliskt stöd. Jag är verkligen så mkt bättre på att rida utanför paddock!

 

Vi får ett annat flöde och jobbar bättre även på en platt äng än instängda i paddock. Men i markarbetet har jag gärna staket. Brynjar har nu verkligen börjat etablera en ny trav sen vi efter kursen har ytterligare jobbat med travigångsättningarna, (det som kursen i Vännäs ska handla om) oh nu börjar vi allt mer kunna jobba i traven.

 

I dag travade vi i lite krumelurer på en äng och Brynjar var stundtals lite stum längst upp i nacken, så jag fick morra lite på honom när han tog tag lite i tygeln i stället för att ställa sig i nacken. När han släppte  efter i nacken kändes det som att han fick en väldigt mjuk och fjädrande trav. En lösgjord trav har vi ju haft i  många år, men den här gången har han tack vare arbetet med travigångsättningarna, nu en ny variant av traven. Svårt att förklara men traven var betydligt mer samlad, och ryggen svingade mer än tidigare och således var även takten och stabiliteten i böjningen bättre. Dettta trots att jag för stunden inte krävt nån större samling på traven, så var samlingen ändå högre än vårat tidigare komfortläge.

 

Det känns väldigt spännande att Brynjar trav börjar lossna. Nu är vi nåt riktigt bra på spåren. Har vi en riktig travtakt, en riktig trav, där vi kan börja samla, länga och böja i, och ett kommando som korrigerar en tappad takt, då öppnas en helt ny värld som tidigare varit stängd. 

Visst det går att göra mycket i skritt med, men traven ger ju lite andra möjligheter till utveckling, både att kunna jobba mot prov och ännu viktigare sakta närma sig halva steg, piaffe eller passage. Eller bara en samlad trav i skolorna vore fantastiskt.  Efter år av travproblem (alla mina femgångshästar jag haft) så är man så nöjd bara om man lyckas utföra en öppna i trav. 

 

 

 

Råkade se lite videos i morse på youtube och blev plötsligt åter väldigt ivrig att få hem herr Nesto. Få börja om från början med nåt orört!

Tanken på alla de saker ja ska försöka göra annorlunda. Försöka undvika de fallgropar jag nu redan fallit i tidigare. Planen är att börja inlärningen med böjningen lite annorlunda än de jag gjort tidigare, lägga mkt tid på ställningen i nacken redan de första i utbildningen.

Sen inte lägga så stor fokus vid eftergift för båda tyglarna, utan bara ena (dvs lösgjordhet via ställning i nacken) För att på så sätt nå bättre böjning och en längre hals med nosen strax framför lod.

Med Brynjar ramlade jag i fallgropen med att göra honom FÖR lösgjord, dvs han blir lätt överböjd (får på så sätt tillgång till att belasta bogarna och undvika tyngdpunkten med bakbenen) och han tappar lätt den riktiga kontakten med bakbenen (genom att korta av halsen/ föra nosen strax bakom lod).

 

Så den här gången ska jag fokusera mer på lösgjordehet i sidled (ställning, rotation, böjning) än på den i höjdled (knäcka av i nacken, sänka huvudet). Jag tror dock inte att de är helt svart eller vitt, lite av varje blir bra, men med en bättre balans än jag haft tidigare.

Så provar jag att lägga mer fokus på ställningen i nacken, och det inte blir bra, så kan jag ju alltid gå tillbaka till den gamla vanliga metoden som jag redan kan. Dom gamla felen är alltid lättare att hitta tillbaka till så att säga ;) Dvs de man kan är lätt att göra om, de är att lyckas med nåt nytt som e utmaningen, därför provar jag gärna och ofta nya teorier i jakten på att komma frammåt som hästmänniska.

Nu har Hanna börjat med transportträningen av Nesto. Nu börjar det närma sig kastration och därefter flytt även för honom till Åland. Det är ju oerhört spännande.

Han blir min första häst-som-som-inte-är-en-islandshäst.

Det ska bli väldigt spännande att se vad det blir för mentalitet på honom. Jag stöter ju ganska ofta på  åsikten om att det är nåt speciellt med islandshästar, deras psyke och att man inte träffar "vanliga" hästar som har samma fina mjuka lyhördhet/lydighet/mildhet som islänningarna. Jag tror att 99% av det beror på de skillnader i uppfödning och hantering som ofta skiljer islandshästar med andra raser. De kommer vi få veta så småning om... :)

God morgon! 

Jag tog mig friheten i brist på egna bilder att sno bilder från Nestos uppfödare på honom. Det är alltid så roligt när hon lägger ut fler bilder på honom. Lite overkligt känns det ibland allt att ha en häst man äger men inte har någon relation till. Än i alla fall. Det är nu inte allt för långt till kastrering och efter att han läkt så kommer han hit!

 

På ridlägrets andra del förra helgen bad Katrin mig att komma upp till henne och hålla en kurs, kring travarbetet som jag gjort med Brynjar. Detta känns fantastiskt spännande och overkligt, vilken fantastisk möjlighet!

 

Självklart tackade jag ja och nu har jag ägnat flera kvällar till att förbereda de teoretiska materialet och mer exakt definera vad jag har gjort. Nu har jag fått fram det övergripande innehållet på miljoner små lappar, haha här är man old-school och kör i pappersform. Sen ska de bestämmas ordning, göras ev utvecklingar och föras över till power point. 

 

Kursen i fråga äger rum den 12-13 oktober på Ridakademi norr, Katrins anläggning.

http://ridkonst.nu/

 

Här är länken till Katrins sida där ni kan läsa mer om travkursen!

 

I lördags rullade jag Brynjar och pappa ner mot Åland tidigt tidigt på morgonen. Vi träffade Therese med familj på vägen till och på färjan, väl på färjan pratade vi med personalen att dom kunde hålla ett extra öra och öga öppet för att hra ifall något hände nere på bildäck. Ändå dök en klump i magen upp när vi lämnade Brynjar själv i transporten för den två timmar långa färjefärden. Nervöst var det när vi efter en timme fick gå ner och titta till honom. Men tack gode gud så stod han helt stilla i transporten. Svettig och lite innesluten i sig själv stod han där helt helt stilla med huvudet kort fastknutet bakom höbalarna.

 

Pappas bil var nog den som mådde sämst under resan, vi fick stanna och köpa ett bilbatteri strax innan färjan. Så lite extra spänning fick vi allt. Brynjar fick komma ut i en hage hos Therese och fick senare under kvällen två hästkompisar insläppta till sig. Han såg ut att må bra, drack vatten och gick runt, dock var han mkt stel i ryggen efter färden.

 

Ihopsläppet var odramatiskt, dom brölade lite men de va inte många hovar som flög i luften. Och i dag berättade Therese att Brynjar och Hnokki hade sovit rygg mot rygg. Brynjar såg nöjd ut som att han hade aklimatiserat sig.

 

Det tråkiga för bloggen är för tillfället att min kamera är kvar i Sundsvall, trasig. Så de blir inga bilder till bloggen. VI ska försöka lösa de problemet.

 

Nu börjar Brynjar och jag hitta en liten vardagsrutin, så de känns bra.

I lördags rullade jag Brynjar och pappa ner mot Åland tidigt tidigt på morgonen. Vi träffade Therese med familj på vägen till och på färjan, väl på färjan pratade vi med personalen att dom kunde hålla ett extra öra och öga öppet för att hra ifall något hände nere på bildäck. Ändå dök en klump i magen upp när vi lämnade Brynjar själv i transporten för den två timmar långa färjefärden. Nervöst var det när vi efter en timme fick gå ner och titta till honom. Men tack gode gud så stod han helt stilla i transporten. Svettig och lite innesluten i sig själv stod han där helt helt stilla med huvudet kort fastknutet bakom höbalarna.

 

Pappas bil var nog den som mådde sämst under resan, vi fick stanna och köpa ett bilbatteri strax innan färjan. Så lite extra spänning fick vi allt. Brynjar fick komma ut i en hage hos Therese och fick senare under kvällen två hästkompisar insläppta till sig. Han såg ut att må bra, drack vatten och gick runt, dock var han mkt stel i ryggen efter färden.

 

Ihopsläppet var odramatiskt, dom brölade lite men de va inte många hovar som flög i luften. Och i dag berättade Therese att Brynjar och Hnokki hade sovit rygg mot rygg. Brynjar såg nöjd ut som att han hade aklimatiserat sig.

 

Det tråkiga för bloggen är för tillfället att min kamera är kvar i Sundsvall, trasig. Så de blir inga bilder till bloggen. VI ska försöka lösa de problemet.

 

Nu börjar Brynjar och jag hitta en liten vardagsrutin, så de känns bra.

I går hjälpte jag Ida på gården. Hon jobbar vidare med att svänga och ta sig närmare en korrekt böjning.

Ida får jobba mycket med att försöka få ut Blinghs hals, så hon sträcker fram nosen. Blingh försvinner gärna iväg neråt någon stans med nosen i ett läge där hon är väldigt mjuk i nacken och sladdrig. Det resulterar i att böjningen blir dålig och det således heller inte går så bra att svänga.

 

Så efter en stund fick jag prova sitta lite på henne. De var första gången. Hon va snäll, men smal och lite ranglig :D

Jag tänkte jag måste prova å se så jag inte sitter å tutar i Ida att hon ska göra en massa saker, så kanske dom inte ens funkar!

Min lilla ridtur resulterade i miljoner uppresande tygeltag och en insikt om att Blingh svarar med att rulla ihop sig när man ber om ställning. Dvs ställer sig inte i nacken utan rullar ihop halsen.  Då blir böjningen konstig och kraften från bakbenen skjuts åt än det ena än de andra hållet. 

Lyckligvis så bara hon tar upp huvudet. Eller snarare tar fram nosen (men man måste i början lyfta huvudet för att få den effekten), så går det relativt lätt balansera henne i en fin böjning. Hon har sån fin egen balans!

Jag satt i natt, eftersom jag behöver lära mig att redigera filmer, och klippte ihop en kort film kring detta. Det är lite kurig att se när de blir rätt nämligen. Så Ida knaske kan ha lite nytta av den filmen är min förhoppning. Om inte annat visar den problemet som är nu, väldigt tydligt.

 

Jag hoppas att jag kan klippa ihop en fin filmsnutt från både Idas och min stund i sadeln, men de får bli ett senare projekt just nu är det väldigt mkt på g. Flyttlasset förväntas gå på lördag morgon.

 

Det tog någon dag extra att uppdatera kring helgens kurs på Lögdö. Kursen var fantastisk men det tar på ganska bra på krafterna med två heldagar ute, full med kunskapsintagande. Kursen var fantastiskt bra som vanligt, Brynjar åkte fantastiskt lugn på vägen dit, men på vägen hem hände mardrömmen och han klättrade över bommen fram. Detta kunde inte ha sämre tajming -en vecka före planerad avresa till Åland. Detta har inneburit att resan flyttats till helgen efter och transportmedlet ändrats från vanlig hästfinka till en B-kortsbuss där det finns galler så han inte kan hoppa över.

 

Åter till krusen så jobbades det även denna gång med att ta kontroll över bogarna för att komma till rakriktningen. Brynjar hamnar oftast på ytter bog, för att korrigera de jobbade vi med att stanna och be honom föra tyngden mot inner fram i stället. Genom att samtidigt be om mer rotation med inner överskänkel, ytter tygel mot halsen/manken och inner tygel för ställning i nacken. Rotationen är det som hindrar hästen från att överbelasta sitt framben när man flyttar vikten dit, så vi snarare flyttade vikten bort från ytter fram än till inner.

 

Jag och många andra fick sen rida fram ur det läget och senare oxå jobba med mindre förflyttningar av bogen /rotationsökande i rörelse, det gav att han började bli så pass rakriktiad att när jag ur det började samla honom fick jag till den bästa skrittsamlingen jag någonsin ridit! För kraften från bakbenen riktades in under honom och rann då inte iväg nån annan stans, ex över bogarna.

 

I sluta till exempel är problemet tydligt, Brynjar kortar av överlinjen och steget och kan på så vid flytta bakdelen åt sidan, tappa sökningen fram till handen genom att dra in nosen och på så sätt möjliggörs atthan kan överbelasta bogen, gärna ytter bog
.

För att lösa det behöver steget sluta hämmas, skänkeln måste vara målmedveten att inte sluta för ens hoven kliver mot tyngdpunkten i stället för att vara nöjd med att han bara flyttade baken åt sidan. Inner tygen måste be om ställningen och det blir då sätets och skänkelns hjälp att förstärka tygeln så han söker sig fram till tygeln i stället för att tippa in nosen. Och då är vi tillbaka dit vi va i halten, inner tygel ber om ställning i nacken, ytter tygel och inner lår ber om rotationen. Ytter skänkel ber om att bakbenet i slutan ska kliva in och bära vikt. När Brynjar roterar och bär med bakbenet sträcks nosen fram och sökningen fram till handen infinner sig. Då kan överlinjen längas ut i stället för att kortas av i övningen.

 

I traven tog jag mig mod att visa Katrin det jag jobbat med ett tag i traven nu, hur jag försöker få Brynjar att börja svinga ryggen i traven och få någon form av rörelse upp och ner. Jag har varit orolig att eftersom Brynjar blir bra kort när jag gör detta, att han dragit ihop sig på ett mkt dåligt sätt och attt det därför inte skulle vara så bra att jobba så. Men jag tänkte att jag måste ju ändå få ett utlåtande på det hela.

 

Och Katrin tyckte det var jättebra! Jag blev så himla glad! Samlingen är inte helt perfekt men traven förbättras så markant. Med hennes hjälp lyckades jag sen fånga upp ytter bak ytterligare och det tidigare arbetet med sökningen fram till handen gav ett ännu finare resultat.

 

Min kamera har sagt upp sig ett tag nu igen, jag måste skruva upp den igen och laga. Så det blev inga bilder från den utan mammas telefon fick fota i stället. Därför är bilderna av dålig kvalité, men bättre med dåliga bilder än inga bilder.