Linnéas hästliv

Nu har jag plockat ut fler bilder på mig och Bob. Jag tycker det är roligt att se vilken fin böjning han fick ändå, med tanke på hur lite han jobbat med det.

Nu är jag tillbaka på Åland hos Nesto för att träna lastning så vi kan åka hem igen. Therese frågade mig om jag kunde rida hennes basjkir Bob som ska säljas. Bob är en ganska rund kille som i stort sett bara är riden av barn de senaste åren. Vilket gjorde det mycket roligt när jag kom hem och kikade igenom materialet och bla hittade denna fina bild från dagens ridning. Det blev en sån där positiv överraskning som man blir riktigt stolt och glad över.

Bobs till salu-annons  finner du här för den intresserade.

 

Bland de första gångerna när jag precis börjar rida akademiskt skulle samla min häst framför min dåvarande instruktör, och fick höra "nej nej sådär får du inte samla!!!" -så har jag sett mig som dålig på å samla hästen och undvikit detta i väntan på att andra saker ska falla på plats först. Jag visste att det gamla jag gjorde var fel men visste inte konkret hur jag skulle göra för att göra rätt. Det låter kanske ganska konstigt men jag har inte gjort några större ansträgningar för att arbeta med samling. Längning och böjning med skolor har stått på schemat.
När jag väl har försökt mig på att samla Brynjar har vi nog mest varit ute och fumlat lite i blindo, både han och jag.

Just nu arbetar och tänker jag mycket intensivt på rotationen (således oxå ytter bog och ställningen i nacken) och på samling mot trav. Att kunna minska hastigheten framåt men bibehålla takten, såväl i skritt som i trav har vi riktigt ordentligt grävt ner oss i.

 

 

Jag gör oftast detta i någon form av rakställning, jag bryr mig inte om att blanda in böjningen riktigt än. Men idag så lyckades jag inte bara i våra vanliga travstarter frammana den fina samlingen utan jag kunde få samma samling i en öppna och ur det två travsteg, innan jag lyckig släppte allt vad tyglar hette och grävde fram godis ur fickan åt Brynjar.

Angående arbetet med att skapa ställning med ytter tygel, så tycker jag det fungerar riktigt bra nu och jag kommer fortsätta att rida på det sättet. I alla fall så länge jag inte upptäcker några nackdelar med det. Det funkar nu som så att jag böjer hans hals åt sidan för inner sittben och genom att verka indirekt med ytter tygel på halsen. För att skapa/förstärka ställningen i nacken och tiltningen av huvudet så ruskar jag lite på ytter tygel. På det svarar han med att tilta huvudet och titta inåt.

Är ni nyfiken att se hur ställningen för ytter tygel såg ut i början, under inlärning så kan ni kika på den här youtubefilmen av mig och Brynjar. Här fokuserar jag enbart på att få en korrekt reaktion. Sen (nu) speglar ställningen i nacken böjningen i hästens kropp.

 

Jag tycker det fungerar mkt bra i stillastående. I rörelse fungerar det oxå bra, men där behöver Brynjar mer repetitioner för att koppla hur han ska göra varje gång. Ju mer han lär sig desto lättare får han också att söka nedåt framåt till ytter tygel.

 

Det är väldigt intressant att kunna använda ytter tygel i stället för inner för att lösgöra hästen i nacke, be om ställning, rotation och sökning fram till ytter tygel.

 

När inner tygel ber om detta är det svårt att få hästen att svara rätt, och råkar man förstärka hjälpen, ack så lite, får det rent av motsatt effekt på hästen. Den böjer då av sin hals i stället för att verka i nacken. När halsen böjs av så får vi oxå problem med vikt på ytter bog. Samma sak gäller när man arbetar med den outbildade hästen, den svarar lätt fel på det ställande tygeltaget från inner tygel. 

 

Så i fredags skickade jag en liten film till min mentor Katrin Wallberg och väntar nu ivrigt på feedback med kloka tankar från henne. Här är en bild från filmen. När jag fått feedback från Katrin så får ni nog veta mer :)

Brynjar börjar förstå vad han ska göra när jag samlar skritten, att han då ska övergå i trav som jag skrev i tidigare inlägget. Samlingen i traven har inte den bästa kvalitén men det är okej, vi jobbar på :)

Idag fimade Madde en liten sekvens på mig  och Brynjar när vi travade. Jag får nu samla honom i skritten och övergår ur den samlade skritten in i en samlad trav. Det börjar kännas riktigt bra, då han tidigare alltid ur samlad skritt övergått till en lateral rörelse när jag bett honom öka.

Jag har jobbat mkt med övergångar mellan skolhalt (om än en svag skolhalt) och samlad trav vilket har varit bra. Jag har även vid hand jobbat mkt med vårat tipp-tappande där han ska trampa med bakbenen.

 

Det som är the breaking-point är för oss att kunna tagga upp lite, samla och låta energin gå ut i benrörelse utan att han rör sig lika mkt framåt. Det är ganska lätt att åstakomma det, de svåra är att få sin lille islandshäst till att ur det röra benen i trav och inte tölt, det är en riktigt *slå huvvet i väggen*-grej.  Så det känns jättebra att vi börjar ta oss framåt på den punkten och jag ser ljuset i tunneln ;)

Ni får ha överseende i filmen att mina ben spretar mkt obalanserat, hade itne min barbackapadd som jag vant mig vid ;)

Snön har lagt sig på träden så hela nturen känns som att man klivit rakt ut ur garderoben i Narnia. Jag längtar efter att få komma ut en sväng med Brynjar oh njuta av allt de vackra. Men först lite skolarbete.

 

Jag återupptäckte vilket oerhört bra test det är att rida på en hand, men inte bara att sitta på en hand, jag måste också verkligen hålla handen helt stilla. Först då får jag verkligen se kvittot på min ridning. Jag tror att skolorna blir bättre när jag rider så, med handen i princip helt stilla och enbart använder sitsen och lite lite neckraining. 

 

Jag upplever det som lättare att märka när energin smiter ut åt fel håll samt om bakbenens kraft försvinner ut över någon bog och böjningen blir jämnare. Men riktigt lätt är det heller inte att rida så, men vem sa att de skulle vara lätt? ;)

 

Men det känns bra när jag lyckas glida mellan öppnan och slutan i skritt med armen fasttryckt i sidan och handen stilla vid manken, jag misstänker att jag tjottar för mkt med tyglarna vilket egentligen mer tappar bort mig känns det som ibland. Det är lätt att med tyglarna "bryta isär" hästen och hamna med lösslängda kroppsdelar och då är det svårt att uppnå rätt kvalité på både böjning och samling.

 

Insåg idag oxå ytterligare en brist i hur Brynjar svarar på tygeltagen. När jag lägger ytter tygel mot manken så böjer han undan halsen men han ställer sig inte korrekt i nacken, inte på ett sånt sätt så att huvudet tiltar lite. Det insåg jag när jag gav honom en begränsad längd på yttertygeln och med spöet bad honom att vika undan halsen. Då blev han frustrerad över att han inte kunde böja in halsen som han brukar med nosen pekandes in mot innersidan utan skulle behöva (pga yttertygelns begränsing) föra nosen lite utåt när han böjde undan halsen. Efter en stunds flaxande med hals och huvud så kom han på knepet och böjde halsen och samtidigt förde nosen lite lite utåt (=rätt ställning i nacken) så då avslutade vi med långa tyglar.

 

I många år har jag försökt lösa ställningen i nacken med innertygeln så som man läser överallt: "inner tygel verkar ställande på hästen". Men i själva verket så får man kämpa med att hästen alltid tycks tilta sitt huvud åt fel håll när man tar i inner tygel. Och det faktum att hästen ofta håller sitt huvud bäst om man inte drar i inner tygel har alltid faschinerat mig. Och kanske hittade jag nu lösningen på hur jag ska komma åt problemet på ett sätt utan inner tygel? Det återstår att se, men det är intressant och leder då vidare till frågeställningen: Vad ska man ha inner tygel till?? Stjälper den mer än den hjälper??

Så nu hoppas jag att ni som läser det här går ut i stallet och rider på en hand, om så bara en stund. Utan att röra handen! För att bli medveten om vilka svagheter ni har när ni rider böjning. En utmaning i hur mkt man rider från sätet!

Jag har fått en utmaning som instruktör, jag har fått kontakt med en tjej som jobbar med hopphästar i Italien som var nyfiken att lära sig och prova lite AR-markarbete. Såklart så antar man den utamningen! 

 

Jag har nu gett henne första övningen, som har till syfte att hon ska bli medveten och få kontroll över hur inner bog rör sig. Hon har mailat tillbaka med videor och fått feedback, så det ska bli spännande att följa och se vad detta leder till, en utmaning för både mig och henna att jobba på distans.

 

Hennes blogg kan ni läsa här och misstänker att både hon och jag återkommer med mer info och förhoppningsvis även filmer när vi fått lite mer kött på benen!

 

Brynjar och jag var ute på promenad/ridtur i dag, Brynjar var pigg som ett skållat troll och de lyste glatt i ögonen vilket värmde lite extra i hjärtat på mig då han har varit dålig i magen en längre tid. Det har oxå påskyndat processen och Brynjar flyttar hem till Sundsvall igen på söndag. Så kommer Nesto och jag efter en eller två helger senare.

 

Jag har under senaste tiden inte jobbat så mkt alls med Brynjar, men de lilla vi har gjort så har vi fokuserat mkt på traven, som vanligt tänker ni ;) och skolhalten.

Men jag försöker vidareutveckla mitt Tipp-tapp-ande, vilket betyder att brynjar ska lyfta var annan bakhov stillastående, till att kunna använda detta till en travstart med högre samlingsgrad.

 

Och nu tycker jag att det börjar ge resultat. Det svåraste men detta är inte att få honom att vinkla lederna och inte heller att bromsa ner farten framåt. Nej, de svåra är att få honom att inte bredda sig bak. 

 

För människor med "vanliga" hästar, typ tregångare kanske felet inte blir lika uppenbart som på Brynjar. När han breddar sig bak så vinklar han lederna men går mot en lateral rörelse i stället för mot trav och rörelsen blir orytmisk.

 

Men nu börjar de hända allt oftare att han greppar hur han ska göra och börjar trampa igång mot en samlad trav. Det känns riktigt RIKTIGT roligt att se ljuset i tunneln ;) Jag jobbar ofta med att från halt, flytta tyngdpunkten bakåt och efter det gå upp i traven. Det funkar både från marken och uppsuttet. Vi är på g!

 

Tog ut och  markarbetade Nesto i kapsonen i dag. Vi började med nåt litet varv på longering, skickade honom över ett 20cm hinder. Sen övade vi på samma sak som förra gången men aningen mer distignt. 

 

De tre hjälperna jag ger honom nu är: gå framåt (kroppspråk) , böj halsen (inner tygel) och flytta bogen utåt (kroppsspråk). Inte allt samtidigt såklart, men i ett flöde som sen ska sammanfogas. Gick problemfritt. Dagens skutt gjorde Nesto när jag gick brevid honom och i stället för att kliva över hindret så tog ja ett skutt, då skutta Nesto åt andra hållet och tyckte jag var äcklig som plötsligt övergick till att hoppa, inte så konstigt atthan reagerade. Minns att Brynjar var så i början oxå, innan han riktigt greppat de där med år vilket håll jag riktar energin. När jag inte har fokus på honom så gäller det inte honom.

 

Nesto är väldigt känslig och tempramentsfull, han övar mig i att vara återhållsam i mitt kroppsspråk. Han är väldigt lättpressad i dagsläget, vilket gör att jag (om man ser hjälpgivningen som en stegrande skala från 1- säg 5) i stället för som på de flesta hästar går  1-2-3-4-5 (ökar hjälpen om hästen inte lyssnar) Med Nesto kör jag oftast 1-2-2-2-2 i stället. Väntar på att han ska tänka och svara. Han blir så pass pressad av trycket jag lägger på honom, att det finns ingen anledning att öka det (så vida han inte går emot hjälpen). Så min tvåa uppfattas av Nesto snarare som en fyra-femma. VIlket innebär att om jag skulle öka trycket enligt 1-2-3-4-5 principen så skulle han explodera i stället. 

 

 

Säg att jag vill leda honom framåt. Då lutar jag mig lite framåt och pekar med ena handen lätt, visar att jag vill i den riktningen med min kropp.

Ibland synkar det inte riktigt utan Nesto backar av en eller annan anledning (ofta om vi gjort nåt annat "struligt" innan) Att visa med kroppen vart jag vill genom att luta och peka var 1. När Nesto inte svarar som jag vill så ökar jag till nr 2, dvs att stänga handen lite runt grimskaftet och föra bak den andra handen mot drivande position. (nr 3 skulle vara att börja vifta med den bakre drivande handen) men jag avvaktar där på min 2a och väntar typ 3sec max, då har han hunnit observera hur jag reagerar, och kommit på sig själv, och löser situationen genom att komma upp vid min sida och så går vi tillsammans framåt.

Det är den där hårfina gränsen som man tillslut lär sig, hur man sätter press på en häst att lösa problemet (inlärning) men lyckas göra det med en så tydlig utväg och lagom mkt att hästen inte blir frustrerad. Det är som regel otydlighet som får det att kortslutas i unghästhjärnor vilket leder till "olydiga" och frustrerade hästar som tillslut exploderar under ryttare (främst). 

 

Åter till Nesto så skötte han sig fint även denna gång, han är lite yvig ibland och krummar sig i nacken, men det är något (så länge de är på rätt nivå) som jag vill behålla: Att han ska använda sin krummning (imponerbeteende) å bli en stolt ridhäst som dansar fram. 

Idag sken solen för fullt över snön och det var helt folktomt i stallet, perfekt för att grejja med Nesto. Jag brukar vara taktisk och inte försöka aktivera honom om det samtidigt är en massa hästar och barn överallt, det känns som onödigt svårt för honom att koncentrera sig då. Prestera med störningsmoment tar vi lite senare.

 

Nesto och jag gjorde först några kvicka ledövningar i paddocken, longerade kanske 4 varv åt varje håll. Skritt, trav, flytta utåt på volten och join up.

 

Jag tog på kapsonen, spände upp nackstycket den här gången och då var det inga problem att ta på den. På kapsonen hade jag tyglar fästa, så vi knäppte lös linan, jag placerade mig med ena handen vilandes på hans manke och den andra i inner tygel.

 

Så bad jag honom gå runt lite medans jag inverkade lite smidigt i inner tygel för att han ska böja halsen. Vi provade oxå att flytta ut bogen lite. En av försöken provade jag att släppa handen på manken och ta lite mer distans när jag flyttade honom,, då hoppade han runt som en liten hare en stund när jag skulle komma närmare och lägga upp handen igen. För då trodde han att han skulle flytta sig för det med. Men jag höll mig lugnt kvar i position och när han stannat la jag tillbaka handen och fortsatte lugnt jobba. Nestos ögon blev stora men han anammade lugnet.

 

När jag flyttade honom utåt utan att flytta handen från manken tyckte han att det gick bättre och blev inte orolig. Att tygeln inverkade på hans nos accepterade han men han funderade lite på vad han skulle göra med hela grejjen egentligen. Han provade nosa ner i marken, för å känna att de drog i nosen. Han provade att kika åt andra hållet, men då drog de i nosen. Men han provar väldigt försiktigt och mestadelen av tiden gick det väldigt enkelt och han höll sin hals rak och välvd eller lite böjd inåt (vilket var syftet).

Riktigt roligt att börja arbeta honom vid hand, han är fortfarande mkt ivrig att få arbeta och är inte nöjd ens när vi jobbat klart utan klafsar efter mig genom leran efter jag släppt honom, för han vill ha MER!

Men han får allt vänta tills nästa pass, det är viktigt att inte hålla på för länge med unghästar. Hela passet tog kanske 10-15min, helt perfekt.

 

Nu kom det tillslut en massa pudersnö till Åland. Vi har fått kanske 10cm. Bynjar och Nesto stod jättesött precis brevid varandra med ansikterna tätt ihop och stora snöflingor i håret så jag skyndade mig att fiska fram kameran. 

Så när vi ändå är inne på ytter bogen... Uppföljning på mitt tidigare blogginlägg som ni kan läsa här.

Problem med att hästen lägger vikten på ytter bog uppkommer ju såklart även när vi jobbar hästen vid hand och kanske extra lätt är det att hästen faller ut över ytter bog i slutan.

 

Det jag fått höra av instruktörer för att lösa problemet är att räta ut hästens hals och med den indirekta yttertygeln (dvs neckreining med ytter tygel mot hästens hals) be hästen flytta in bogen igen.

 

Men såklart så nöjer jag mig inte där utan har ett sätt som jag ibland, eller oftast, tycker är lättare.

 

Om hästen faller över ytter bog dvs bogen rör sig i riktning snett utåt (åter igen: som beskrivs i förra inlägget ;) ) så kan ryttaren korrigera detta genom att helt enkelt byta riktning. I stället för att göra slutan rakt fram eller snett utåt (vilket är lätt hänt om hästen  belastar ytter bog och ryttaren inte har någon referenspunkt att hålla sig mot, ev ett staket).

 

Då byter vi riktning och går snett inåt i slutan, så vi rör oss mot en piruett/diagonalsluta. Då tvingas hästen föra med sig ytter bogen för att komma runt och vi har då "lurat" hästen att byta riktning på sin bogrörelse och därigenom avlastat ytter bog.

 

Då hästen flyttar sin vikt från ytterbogen kan den  hamna på: inner bak, ytter bak eller inner fram. I slutan är målet att hästen ska föra över vikten främst till ytter bak. Troligtheten i sluta att hästen belastar inner bak huvudsakligen är inte så stor. Att hästen däremot skjuter över vikten till inner fram genom att tränga in inner bog är mer troligt. 

 

Men eftersom inner bog är det första av hästens "fyra hörn" som ryttaren lärt sig att kontrollera (kanske får bli ett annat inlägg..?.) så kan hen förhoppningsvis korrigera hästen ifall den väljer att flytta över vikten till från ytter bog till inner i stället för till bakbenen.

 

 

Jag hittade en bild som jag blev exalterad över, den visar en av alla fallgropar somman kan hamna i med böjning. Har själv ramlat i den gropen många ggr, men sen blev jag medveten om händelseförloppet och håller nu på att kraffsa mig ur gropen.

 

I går kväll satt jag och blev så inspirerad när jag klickade runt på internet. Jag fastnade på youtube och filmer på ryttare som rider med en garrocha. 

Här ser ni en inspirationsfilm:

 

Så jag frågade Tessi om hon kunde tänkas ha nån lång greppbar pinne och hittade ett smalt plaströr, lite svajjigt och förmodligen runt 1m för kort. Men fullt duglig för att prova med.

Det var jätteroligt, precis som jag misstänkte var det väldigt nyttigt att rida med en "pinne" i handen för mig. Det krävde att jag fokuserar merpå uppgiften och mindre på detaljer. Det ger ridningen ett större syfte och jag kan inte snöa in på detaljer på samma sätt.

Jag hade låga krav på Brynjar, förväntade mig inte att vi skulle kunna göra mer än att skritta runt med pinnen. Men det gick över förväntan och vi kunde i skritt med ganska hög precision placera oss runt pinnen. I trav tog vi oss oxå runt riktigt bra för att vara oss. Hålla en ganska liten volt och släpa pinnen i både öppna och sluta. Skolorna gick nog bättre med pinne än utan. 

Galoppen överraskade mig ytterligare, i höger galopp tar han sig runt ganska trevligt och han svarar vid inbromsningar med att samla sig mer och röra sig mer uppåt i stället för att sjunka ner och bromsa. Det är nåt väldigt positivt även om galoppen fortfarande, precis som traven är springig. 

Jag lyckades för första gången aktivt få fram vänster galopp när jag red på en volt. Han har kämpigare med vänster galopp men nu kom den i alla fall fram vilket är en stor grej för oss.

Så vad var det som gjorde det? Att det gick så bra?

En av de största skillnaderna var att pinnen tvingade mig att rida otroligt mkt mer med ytterhjälperna än jag gör annars. Att cirkulera runt pinnen men den på en fast punkt tvingade mig att verkligen få med mig hästen runt (ytter bog bla).

Jag tror oxå att en viktig del för mig är att inte tänka suuuupermkt på hur Brynjar rör sig, utan låta det flyta lite mer. 

Alexandra var gullig och filmade oss, tyvärr så fick min telefon nåt fel och beslöt sig att endast en av filmerna för att fungera. Men här är ett smakprov. Jag behöver jobba på min handföring dock haha.. Felstavat på garrocha i filmen oxå....attans fingrarna går fort ibland..

Jag är hemma på jullov, och håller på att hjälpa Madde med Bettans ominridning.
Idag var första dagen med ryttare på utomhus. Då Madde ligger sjuk hemma fick Pontus ställa upp som hästförare och mamma filmade för rapportering till Madde.

 

Vi har sjukt mkt is här hemma och Bettan har inte baksor med brodd ännu men vi hittade en liten plan där det inte var allt för halt att jobba på. Här är filmen.

Nu är jag hemma över julen i Sundsvall.

Madde har tränat Bettan och klängt på hennes rygg. Hon har suttit upprätt inne i boden på henne några ggr och i dag var första gången jag såg dom.

Madde har gjort ett jättefint jobb, Bettan är väldigt närvarande och delaktig i det som händer och allt är väldigt lugnt och fint. Bettar har vakna klara ögon, söker lite godis och somnar nästan stundtals.

 

Tanken är att jag och Madde nu över jullovet ska jobba mot att börja med Bettans nya inriding. Förra inridningen blev väl ingen riktigt succé, men efter att Madde köpt henne har hon inte ridits utan nu fått en chans att börja om ordentlig. 

 

Det jag tycker Madde ska jobba mer på är att vänja Bettan vid ett lite mer "slamsigt" beteende från Maddes sida, så hon vänjer sig vid att de inte gör så mkt ifall man råkar vara lite klumpis osv. det för att minska risken för att Bettan blir rädd för ryttaren om något skulle hända med ryttare på ryggen. Avdramatisera ytterligare.

Eftersom Bettan är så pass bekväm med att ha Madde på ryggen så är det dags att börja använda tyglarna med belastning på ryggen, be Bettan titta åt höger, titta åt vänster och sänka huvudet så småning om även under ryttare.

Efteratt Madde hade visat hur duktig Bettan är, så provade jag att klänga lite på Bettans rygg, med lite styrträning, det fick vi några vida bilder på...

Det var kanske 4-5:e gången jag longerade Nesto i dag, har grejjat lite smått i hagen och nu var det andra gången i paddocken och Therese var snäll nog att filma oss en liten stund.

Longeringen går helt okej, han lyssnar på ganska små signaler, men inte helt, helt klockrent ännu, jag behöver förstärka lite ibland. Nesto har en förkärlek för att komma in till mitten, den visade han såklart lite mer av än vanligt när man filma ;) 

Vi jobbar med start, stopp, varv- och gångartsbyten samt att flytta utåt på volten. Det gör han riktigt fint nu men det är tyvärr lite svårt att se på filmen av någon anledning. Men tittar man noga efter det så syns det när han flyttar sig utåt, det är oftast när han gör det som han krummar sig lite och ser lite extra stilig ut.

 

I början av passet är han spänd och ofokuserad men jag avslutar när han av arbetet fått en lite "lägre" profil. Då blir han en mer stillsam och lugn liten häst med milda ögon. Nu är de timmarna som behövs, desto oftare vi kan komma till det mentala tillståndet, desto fortare kommer det gå att hitta dit och tillslut kommer det samma stund som jag tar på grimman. Lite tid bara.

Jag kommer allt eftersom ihåg alla de saker som jag gjorde med Brynjar i början, innan han var redo för inridning. När Brynjar var som Nesto är nu, var Brynjar ungefär 1,5-2 år gammal. Nesto är 3 år, redo att börja ridas in? Näe skulle jag inte påstå. Han måste nog få samma tid på sig som Brynjar fick, trots att han är äldre än vad Brynjar var när jag började med honom.

Efter att suttit i soffan och funderat och tittat på otaliga videos på youtube  på hästar som piafferar och gör halva steg, fick jag ett oerhört sug efter att åka till stallet och pröva med Brynjar igen fastän klockan var sent. Sagt och gjort åkte jag och plockade ut Brynjar för lite markarbete med kapson och spö.

 

Jag fortsatte att utveckla mitt "tipp-tapp-tipp-tapp" vilket Brynjar vet betyder att han ska lyfta var annan bakhov stillastående. Jag vet att ett stort problem som hindrar Brynjar från att samla sig riktigt är att han aldrig lyckats koppla ihop två saker: Att benen kan röra sig utan att gå framåt och att man kan göra det i kombination med trav.

 

Normalt sett baseras vårt markarbete med att samla traven på två saker som vi hela tiden ramlar mellan: Brynjar travar fort,  fort men han travar, kan kröka på nacken, thats it. Eller så försöker jag att han ska trava men utan att springa framåt så fort och då blir han spänd och töltar. Och där är de mer ellermindre stopp. Därför har jag inte kommit så långt med just travarbetet vid hand då det mest kännts som en loop.

 

Men i dag utgick jag från tipp-tappet sen över i lång skritt, sen stanna och tipp-tapp sen gå igen och efter en stund kunde jag få dom att börja glida in i varandra. Och han spände sig inte en gång mot tölt! Halleluja! Någ galoppskutt kom det, men det gör inget. 

 

Han var fantastiskt duktig och flera av gångerna så såg man hur han avbröt skjutkraften, vinklade in bäckenet, hjöde ryggen och benen börjar faktiskt röra sig lite ivrigt under honom! Så långt har vi aldrig tidigare kommit i våra försök. Och så fort jag avslutade så längde han halsen och gick ibland å nosade på backen under hans vilopauser efter varje försök. Kan jag samla honom på det sättet vid hand, bara han får upp tekniken/förståelsen för vad jag ber om, kommer det inte vara några problem att ta med sig det upp i sadeln!

Jag fick åter upp hoppet igen om att jag och Brynjar ska kunna ta oss förbi detta travproblem. Då ni! 

 

Ska oxå tillägga att vi övade lite på skolhalten och den faktiskt ser ganska trevlig ut med tanke på hur lite vi jobbat med den. Böjningen är okej, inte den bästa men okej och han lutar sig bakåt och vinklar lite leder bak. Inget stort men knäet fram börjar vackla lite..