Linnéas hästliv

Brynjar kändes riktigt fin i dag när jag red, han kändes mjuk och fin men så tittade jag från filmen av dagens ridpass och nä. Det går hackigt i traven och bakbenen kraffsar oss framåt som vanligt. Suck. Jag funderar över om de är nåt jag har ändrat i min ridning men kan inte komma på något. I slutet av sommaren så tyckte jag precis att vi hittade en jätteviktig nyckel och tog ett jättesteg framåt i vårt travarbete. Vet inte vart de tagit vägen nu, jag tycker jag rider på samma sätt men kanske har Brynjar lärt sig hur han ska kompensera för att ändå komma undan och lägga vikten fram och jag missat det? Eller är han mkt svagare? Eller...ja

Satt och kikade på videon och hakar direkt upp mig på dels disrytmiken i hans trav. Jag måste ha vant mig vid denna hackighet så pass mkt att jag  tror att det är normalt vid de här laget uppsuttet för jag känner det knappt längre utan jobbar bara vidare. Sen ser jag bakbenen kraffsa honom framåt och svansen bär han glatt högt, vilket visar precis hur framåtippat hans bäcken är. 

Han kastar gärna upp huvudet titt som tätt oxå, jag börjar fundera på om han tappar mkt form när han gör det, har inte tänkt så mkt på det förut men när jag som i början av videon jobbar lite med att flytta tillbaka tyngdpunkten lite, så märks det hur mycket dessa kast med huvudet förstör då han korvar ihop hela kroppen.

 

Enda fördelen är väl att vi börjat kunna göra mer både öppnor och slutor i trav, och vi lyckades några gånger ta oss runt mot en piruett liknande rörelse denna gång med kanske 7m i diameter mot för tidigare nästan hela ridbanan.

Idag var de nesto som glänste, vi gjorde en mini-utflykt dom få metrarna från hagen ner till paddocken. Vi har tidigare bara jobbat i hagen för att göra saker så okomplicerade för en ung liten häst som möjligt. 

 

Han blev lite uppspelt när vi kom in i paddocken och han hade den andra hästflocken inom synhåll, men han skötte sig mycket fint och verkade ha tagit åt sig de vi pratade om sist: uppmärksamheten. Han hade betydligt mer fokus på mig och lyssnade snabbare denna gång när jag sa till honom att han inte fick titta iväg.

 

Han travade tjusigt runt mig på volt, var signalkänslig, gjorde en liten rivstart där han drog iväg, men orsakade inga vidare problem utan jag bad honom att fortsätta med sin uppgift vilket han då gjorde. Vi jobbar med att skicka ut på volten (följa mina pekningar och flytta undan bogen ut på spåret), att flytta bakdelen (vilket blir en join up), trava, skritta, stanna och nu har vi även börjat med en ny övning:

 

Jag riktar bröstet emot honom och ber han flytta sig utåt på volten, det har vi övat på två ggr och han är duktig och dansar snett utåt i trav. Det roliga med den övningen är att den ofta påverkar traven så mkt, nacken krummas, hästen böjer sig lite mer, och fjädrar lite mer i trav när den rör sig snett utåt. Roligt att se på Nesto som har så pass lätt för sig, för han dansar verkligen, han har så lätt för sig i kroppen. Lätt att göra rätt.

 

Jag provade för första gången en galoppfattning,Nesto var lite osäker på vad jag menade. Det är ganska vanligt första gångerna då hästen som regel blivit "bestraffad" om den galopperat tidigare (vilket den gör i samband med att den drar iväg i longeringen och busar) då "bestraffar" man hästen för brallningen, men hästen blir osäker på om det är bralla den inte får göra eller om de är att dra igång galoppen som är det som matte inte uppskattar. När man då börjar aktivt be hästen om galopp så funderar den lite, men kommer sen fram till att de var okej med galopp, så länge man inte brallar. Jag fick 3-4galoppsprång så då berömde jag och avslutade. Hade inte behov av att tjura mer med de, bättre å belöna mkt när han gjorde rätt och avsluta.  Hästarna har fått en ny matlösning, nu blir det fri tillgång men med nät på, hoppas att Brynjar ska fortsätta lägga på sig, och Nesto.... ja han får nog döpas om till Tjockis-Nesto ;)

Ska också tillägga att Nesto bemödade sig med att komma gående genom halva hagen för att möta mig när jag kom in i hagen och skulle fånga honom. Så fort jag kom innanför grinden började han gå mot mig, exemplarisk häst :)

Och en ny grimma borde han få Nesto, han får nu låna Brynjars beiga grimma, men den gör sig då inte så bra på honom. Då det enda den beiga färgen framhäver på honom är den smutsgula svansen, hehe nä, han måste nog ha en kall färg i stället på grimman som framhäver hans silverpäls!

• Sätt kapsonlinan i yttre sidoringen så förtydligar du för hästen att den ska svara med ställning i nacken. Underlättar ifall hästen inte svarar med att ställa sig i korrekt nacken när man ber den.
  
  
• Köp en stålborste för att spara på raspen!Borsta hovarna med stålborsten innan du kör igång med raspen, då håller sig raspen vass betydligt längre.
  
   
  
  
  
• Har du svårt att hitta ett spö som är långt nog men inte tungt? För att komma åt hästens bakdel i ex slutan vid hand, använder jag den orangea pinnen från en cykelflagga, perfekt längd, styvhet och lätthet.

Idag jobbade jag Brynjar från marken igen och nu hade han vips sovit på saken och  hade betydligt lättare för att sänka ner huvudet. I skritten fixar han de så bra så de inte är nån mening att öva mer på det och i traven lyckas han ganska bra.

 

Började kunna jobba som jag skrev sist, med att från den långa halsen korta den. Han fick i både skritt och trav börja med nosen långt ner mot marken, men så länge han inte drog ihop halsen fick han höja huvudet en del. Men när han svarade på inverkan med att dra in nosen bad jag honom sträcka ut halsen/nosen igen, ibland gjorde han det direkt och ibland var vi tvungen att ta nosen ner mot marken för att han skulle släppa ut överlinjen.

 

Det syns att han har svårare med ställningen i nacken åt höger men på söndag har vi fått tid, till en som kommer och behandlar honom. 

 

Hur som helst så började jag kunna jobba honom i traven när han släpper sitt järngrepp om halsen. En lite stabilare jogg i trav i lång-låg och vissa stunder i lite mer samling i traven där han ändå sträcker ut sin hals och böjer sig. Då travar han faktiskt inte så tokigt på volt runt mig!!

 

Galoppfattnignarna är än så länge ganska mkt explosionsartat kaos, där han endera tar två-tre skutt rakt upp i luften, ser ut som han hoppar över ett hinder, typ, eller så ett-två skutt och sen spikrak häst som halvt bockar och räcergallopperar ett halvt varv tills linan tar emot. Han trycker sig högt framåt, uppåt med bakbenen. Hehe, men mitt största fokus där är just nu att nöta in ett galoppkommando. När han kan de ska jag få honom att göra lite mer "lagom" mkt av allt och få det under kontrollerade (läs: böjd och formgiven) former. Men i dagsläget får han hellre skjuta sig framåt, uppåt med bakbenen än bara framåt så de blir lite galet skuttande.

 

Vid det vanliga markarbetet, nära honom, är jag som vanligt mest osäker på öppnan. Jag har alltid varit osäker på öppnan och det har varit det vi lyckats sämst med, eftersom jag inte haft tillräckligt bra kvalité på böjningen. Jag är ganska säker på att det är ställningen i nacken som varit för dålig och det har resulterat i dåliga öppnor. Men nu har vi kommit en bra bit längre med ställningen i nacken, så jag hoppas och tror att öppnorna har blivit bättre. Vi har tidigare alltid tyckts fastna mellan två lägen "böjd på två spår" eller "rak på tre spår" och så har vi pendlat mellan de två. I stället för "böjd på tre spår" som är det som krävs för en bra öppna.

 

Jag hoppas på att kunna få allt (resor, flytt, pengar och hästutbildningen) i ordning så jag kan göra groundwork/lunge test för Bent hos Katrin i maj. Men vi behöver öva öva öva, så vi får se hur det går :)

 

 

Ni vet, sånna där dagar när man kommer från stallet och inte riktigt vet ifall de gått bra eller dåligt egentligen. Sån dag har jag idag.

 

Jag började med att markarbeta Brynjar och ett av hans största problem, både i markarbete, ridning och när han springer i hagen, är att han kortar av sin hals och håller den kort, hårt fixerad nära sin kropp med nosen indragen. Så länge vi håller oss i skritt är problemet inte jättesynligt, han håller sig då i en ganska bra form. Men så fort han tänker trava så kortar han av halsen igen. Det är jättesvårt att komma åt det här problemet. Men i dag lessnade jag och tänkte att nu jädrans ska han länga ut halsen!

Så jag bad honom att för ett tryck i kapsonen sänka huvudet ner mot marken. Först då länger han ut hela halsen utan att spänna den. Det var jättesvårt, oväntat svårt. Brynjar var enveten och skulle vrida på huvudet i olika riktningar men inte släppa ut halsen. Efter mycket envetet arbete från min sida sträckte han ut och ner halsen riktigt djupt och skrittade så. 

 

Samma sekund jag lade till lite drivning mot trav så drog han ihop halsen och vägrade att förstå inverkan i kapsonen, trots att han svarat rätt otaliga ggr i skritten. Men envis som jag är så tjurade jag på och tillslut fick jag en travsekvens där han travade med nosen nästan ända nere vid marken.

 

Nu är det inte en fördelaktig form för honom att jobba med huvudet så lågt, men jag vill ändå arbeta med ytterlägena. Har vi problem med en ständigt för kort hals, vill jag se till att jag kna få en för lång hals. Från en fö lång hals är det då lättare att jobba sig mot en lagom lång hals, än att försöka länga den redan för korta halsen.

 

Jag slutade när jag fått ett halvt varv i trav med nosen nere vid marken. Det här måste vi jobba vidare på om vi ska klara longeringsarbetet. Jag gick och bytte huvudlag och satte mig sen upp på Brynjar. Även här gick det ganska knaggligt men hade samtidigt flera saker som kändes bra. "Nya" bra saker. 

 

Att jobba vidare med: Halt- flytta tyngdpunkten - trav, fungerade bra i dag också. Jag måste passa Brynjar så han inte slår upp huvudet och kastar bak tp utan att han faktiskt mjukt gungar bakåt och stannar där. Ur det krävs det mycket drivning för att få honom att trava. Jag känner hur tydligt ryggen kommer upp och han får kämpa lite för att ta i upp i trav ur det läget. Men den traven som kommer fram då känns bra tycker jag, han bibehåller en del av den resningen han fått med sig ur halten, i kanske 5-10steg.

 

Jag tror han har en låsning i halsen eller liknande, för han sitter fast litet i höger tygel. Jag ska leta reda på någon som kan fixa det åt han, får se vad det finns för utbud av knak-kunniga här på ön.

 

Jag tyckte mig få en liten ny känsla i dag i traven, att han var lite mer högrest och att jag kunde jobba honom lite mer i traven utan att han tappade den. Jag tror att det berodde på att jag, eftersom han satt fast lite i ena tygeln, fokuserade i samlingen på att han skulle släppa taget om tygeln och böja sig bättre, i traven. Jag hade oxå fokus på att bakbenen skulle kliva in rakt under honom och bära,i stället för att han ska skjuta vikten över bogarna. Vi får se om vi kan hålla kvar vid den känslan. Det återstår att se.

 

 

 

Nu har det äntligen kommit några cm snö även till Åland. Jag skyndade mig gald i hågen ut till stallet, jag kunde inte hålla mig utan ville ut och rida å fort som möjligt och försöka spinna vidare på grådagens funderingar kring trav.

 

Brynjar är fortfarande så himla pigg, jag vet inte vad de beror på, om de är lucernet, att han står i en mindre hage än hemma, eller att han är spänd på nåt sätt mentalt. Han har varit väldigt pigg sen vi flyttade mer eller mindre. Eller pigg och pigg, han är hysteriskt pigg hemåt, nåt han aldrig i hela hans liv varit tidigare. Så jag är lite förvånad.

 

Väl uppe på Brynjar rygg provade jag be honom om att trava, nästan på stället. Det tyckte han var lite konstigt. Såklart, men några av gångerna så lyckades han trava väldigt långsamt. Jag övade från halt en del först och kanske hälften av gångerna så greppade han vad han skaulle göra och travade långsamt fram. Andra hälften av gångerna lyssnade han inte på takten jag satte i min kropp utan försökte tölta lite i stället. 

 

Något som verkade lovade, som kanske kan bli nåt bra, var att göra halt, be honom om ett försök till skolhalt och ur de trava, sen halt igen, flytta tillbaka tyngdpunkten i skolhalten och sen trav igen. Nu har brynjar och jag inte alls kommit så långt med skolhalten, vi har mest lekt lite. Vi har ingen böjning i skolhalten,( fast jag provade faktsitk sist från marken att be om ställning i nacken i skolhalten)  och han väger mestadels bakåt. När vi jobbade mest intensivt med skolhalten från marken så började han precis att niga ner lite, men vi har som sagt inte utvecklat den så mkt. Men han kan flytta bak tyngdpunkten lite. När jag gjorde halt, flyttade bak tyngdpunkten, så fyller han markant ut ryggen och får en annan hållning in i travstarten. Utmaning där blir att få honom att ta traven fort nog, så han håller kvar viktfördelningen, ryggaktiviteten så mycket som möjligt in i travstarten. Brynjar tyckte det var ganska jobbigt att försöka trava ur det läget, en liten svansvift mötte mig när jag försökte starta traven innan han hunnit lägga sig på framdelen igen. Så detta ska vi se om vi kan utveckla vidare.

Efter lite riduppehåll red jag Brynjar i dag. Red ut barbacka på min ytterst pigga häst. Pontus följde med och filmade lite.

Jag tycker vi har tappat en del av vårt fina travarbete, men så funderar jag på hur mycket vi har tappat och hur mycket jag har höjt mina krav. Sånt är svårt att avgöra. Så fort man lyckas klättra upp ett steg på trappan så sätts nya referensramar och det som man tidigare var nöjd med, "duger" plötsligt inte utan känns halvkasst. Där är jag nu. 

 

Jag och Brynjar har utvecklat hans trav en hel del sista tiden innan vi flyttade, men girig som jag är så vill jag ha mer! (Känner ni igen det? ;) )

 Nu vill jag att han ska kunna hålla sig kvar i längre stunder i fintraven, och att han ska kunna böja sig i den och kunna göra den barbacka (dvs utan stigbyglar att trampa i), att han ytterligare skasamla sig och minska hastigheten framåt... Hm, mkt ambitioner.

 

Det jag kom fram till är i alla fall att han i dag, förmodligen mkt på grund av att han var pigg, "sprang förbi sin hals" en del, att halsen blev kortare än vad bakben och rygg bar. Men framför allt att jag ytterligare måste kunna avbryta hans bakbenssteg då det är väldigt tydligt att det är för långt. Det eviga problemet med hästar som har lätt för att använda för mkt skjutkraft...

Så hur jag ska lyckas med det ännu lite mer ska jag fundera på. Kanske har jag tappat lite av känslan av att jag "låter honom inte gå fram före han byter takt", nu när han förstår travhjälpen kanske jag borde höja kraven genom att be honom byta takt med ännu mindre fart framåt? (Så som jag började arbetet när jag fick fram resultat, kanske har mina krav inte följt hans förståelse och utveckling så tätt som de kunnat?) 

Jag skulle egentligen vilja jobba med detta från marken. Problemet är att han travar i princip inte med mig brevid sig, inte i sån utsträckning som skulle behövas för att jag ska kunna arbeta med problemet med skjutande bakben i alla fall. Så jag får mer eller mindre välja mellan att endera jobba med det uppsuttet eller försöka göra en lång resa för att få honom tillräckligt fungerande vid hand i trav för att senare kunna arbeta med att avbryta skjutkraften där. Egentligen skulle jag väl klona mig så jag kunde både tida och jobba honom vid hand samtidigt hehe...

Här är en kort filmsnutt från en av dagens travstarter. Ser okej ut men som sagt är jag girig och vill ha ännu mer, typiskt oss människor ;) 

Obsevera vädret, det är den 6 dec och det är inte ens frost, hm..

I dag hade jag trots förskyldning bestämt mig för att vi ska ge oss på lite nya utmaningar, Nesto och jag. Så den tanken hade jag när jag gick in i hagen. Blä sa Nesto och tog fram den misstänksamma minen och försökte veja undan när ja kom och tänkte fånga honom. Men synd för Nesto så har han en tjurig matte och jag tog på grimman, övervägde om jag skulle skjuta upp mina tankar om nya utmaningar men blev tjurig å tänkte nej de tänker jag inte göra.

 

Jag gick och hämtade linan och kapsonen som jag hade med mig, knäppte grimman runt hans hals och tog på kapsonen. Första gången jag stäckte mig och hängde kapsonen på han huvud tyckte han den va svart stor å läskig. Så han drog sig undan några meter med den hängande på tre-kvart. Stirrade storögt på mig för att se om hans beteende skapade nån reaktion från min sida. Men jag brydde mig inte om de hela utan tänkte att han får väl panika bäst han vill, jar tänker inte göra nån scen av kapsonen. Så då beslöt sig Nesto att inte han heller tänkte göra de. 

 

Vi skulle longera lite i dag. Det är inte på nåt sätt något nytt för Nesto, longeringen har haft lite att finjustera men han har blivit longerad en del, en gång hos mig och flera gånger hos uppfödaren. Men trots de så klassas de som "en ny utmaning" för Nesto. 

 

Han började skeptiskt såklart, provade att skutta iväg lite, så han får ett drag i linan, då kan han som svar på de vända upp mot mig och backa medans han tittar storögt på mig för att se vad för resultat hans beteende skulle få. Jag pekar ut honom på såret, att han ska fortsätta med uppgiften han nyss tramsade ur från. Det var inte riktigt de svaret han tänkte sig, de syns, hans metod blev inte lika effektiv som han hade hoppats på. Han hade hoppats få mig att komma av mig med uppgiften. Men uppgiften stod kvar orubblig. 

 

Två gånger försökte han när jag bad honom flytta bogen ut på spåret igen, genom att peka ut honom, att i stället envetet backa. Så jag gav honom en ärlig chans att göra som jag ville, men när han försöker finta mig med att backa undan i stället så tog jag några tigersprång bak så han inte hann med att backa utan fick mig i starkt drivande position vid sidan i stället. Upprörd över att jag förflyttat mig så hastigt och  min lite kraftigare hjälpgivning skuttar han framåt, dit jag vill.  Plötsligt tyckte Nesto att de var helt okej att bara gå dit jag pekade med ett finger i sättet. Bra val Nesto.

Jag bad honom ute på longen att sänka huvudet när jag ruskar lite i linan. Han svarade ganska bra på de, ibland fattar han helt och gör en aktiv rörelse för att sänka huvudet men ibland tror jag nästan att han snarare bara råkade sänka huvudet för han var tvungen att titta vart han gick. Men de är ju så första gångerna.

 

Men så mitt där någån stans i vår ganska brokiga longering med en ganska misstänksam Nesto, så börjar de vända. Han säkner huvudet, slutar stressa, skrittar och ögonen kommer tillbaka. Vi bytte lite varv och kom sen in och lyfte hovar, klappa lite, de vanliga. Så ut igen å longera och svara på sänkande tygeltag i linan. 

 

Så när vi avslutade så var han inte misstänksam längre utan hade den vanliga blicken och hållningen igen. Vi lyckades avdramatisera de hela. Vi har börjat skapa en bas av lugn som vi kan ta oss till, om och om igen.

Nesto var duktig idag igen. Här är en liten film från ett av våra små träningspass (dagens). Han börjar nu bli ganska bekväm och snart är det nog dag för ytterligare en utmaning. Fast först kommer vi behöva raspa hovarna, så de kan vi roa oss med ett tag framöver :) Men han är ganska pigg och vaken och med.

 

I dag var första dagen han försökte tigga lite lite, så bla det är ett tecken på att han behöver lite större utmaningar. Då känner han sig bekväm med situationen, vilket är positivt men det gäller för mig att fortsätta ge honom utmaningar så han inte börjar tigga i stället. Men jag känner mig inte orolig att han ska bli tiggig, han nosade försiktigt på min ficka i dag så ja sa nej åt honom och då flyttade han sig ca 1,5m bakåt så han är lättillsagd :)

 

Brynjar var pigg i dag efter några dagars vila då jag varit hem till Sundsvall. Attans så jag får bita i de sura äpplet att jag lärt honom att hoppa. Tydligen, desto piggare han är, så betyder visst allt hoppa nu för tiden...

 

Han skuttar i tid och otid, det är ju oxå lättare för honom att skutta lite i stället för att samla sig i traven, så såklart utnyttjar han det. 

 

Vi tränade på att han ska trampa, men han e inte så entusiastisk över den övningen utan drog en lååååååång suck när ja började med det. Så jag ägnade inget större engagemang åt det.

 

Att samla skritten in i trav gick bättre. Det satt ganska långt inne för honom att anstränga sig att faktiskt ta i och höja tonus. Brynjar vill hellre slarva lite, och springa framåt eller stanna kvar i skritten.  Men efter en stund i paddocken red vi ut och då funkade det hela bättre. Vi fick några väldigt mjuka travstarter in i en liten liten trav. 

 

Sen ville han inte riktigt gå böjd åt höger, eller svårt att förklara. Han slarvade med ställningen i nacken och tittade hellre lite vänster. Men när jag bad honom nogrant om ställning i nacken åt höger och högerböjning så lyckades han utföra det. Så de verkar ju inte sitta fast i honom. Tror jag. Men lite stel hur som helst.

Satt och funderade på hur jag skulle komma ihåg de saker jag tänkt jag ska träna på, förmodligen vid nästa pass, med Brynjar. Så kom jag på -Skriva de på bloggen såklart!

 

Här är de saker jag fick inspiration till/sett behöver förbättras /ser potensial att förbättras i om jag arbetar med det:

 

• Återgå till att vara mer norgann med samla i skritten- höja takten- samlad trav. För att ytterligare få upp samlingsgraden i trav och ner tempot.
  
  
• I den ytterligare mer samlade traven, nöta travsluta-piruett. Sist fick jag små stunder där han mer vänder runt än går runt (som på ett voltspår) och jag tror att jag kan få honom att förstå hur han ska göra för att hålla balansen i vändningen,  även om det kommer vara en stor balansakt och utmaning.
  
  
• Sen ev gå vidare med övningen att han ska mekaniskt trampa bak på röst (ev förstärkning av spökommando). Jag är medveten om att det är ett sätt som kritiserats en del (främst hur man på detta sätt lärt in piaff och inte riktigt fått den anknuten till travarbetet, utan det har blivit mekaniskt). Men jag provar ändå lite då och då att utveckla detta, eftersom ett av dom större problemen för Brynjar är att förstå att man kan skilja på benrörelse och fart framåt. Så om jag kan mana honom att trampa (röra benen) fastän han inte får öka farten, kanske de kan vara använbart ändå. Eller så kommer jag fram till att de inte va nå bra, eller hittar en annan väg som är effektivare, och då glömmer vi bort det här jobbet och tankarna ;)

I torsdags packade jag väskan och begav mig hemåt mot Sundsvall för tandläkarbesök på fredag morgon. Kan meddela att jag hade inga hål ;-).

 

Besök i Sundsvall innebär en ganska fullproppad helg med ridlektioner. Kan inte låta bli att sakna hästlivet jag har här hemma, finns en sån härlig krets av bra människor som delar åsikter och idéer med mig. 

 

Madde och Bettan jobbar på från marken. Madde har lyckats väldigt bra med travigångsättningarna som jag visade dom förra gången. Det dom ska tänka på där är att ytterligare i starten, sträva snett ut mot ytter bog i ökningen. Så att böjningen och arbetet förstärks ytterligare. 

För Bettan (som så många andra hästar) är bogen en kroppsdel som behöver behandlas mycket. Benhandlas i form av att stoppas in för att förhindra att den används som stöttepelare.

 

Efter lite klurande och försökande från min sida så lyckades vi komma ytterligare ett steg framåt. Bettan fuskar  gärna lite med bogen, flyttar inte riktigt undan den så mycket som behövs för att hon ska jobba helt korrekt, och hon har lärt sig att finta Madde lite. Men när Madde är jättenogrann med att bibehålla sin position i förhållande till Bettan så ser hon när Bettan fuskar och kan då få fram jättefina stunder med riktigt fin överlinje. 

 

1, Sänk huvudet, böj halsen 2. Flytta undan bogen 3. Titta bak och plocka ev upp ytter bak 4. Kliv på så bakbenen svingar fram mot tyngdpunkten (så man inte kryper fram bara för att man tänker så mycket på allt man skulle göra) Det blir arbetsföljden för Madde.

 

Ida och Blingh, deras största grej tycker jag nu är uteritterna. Blingh har börjat tordas rida ut själv med Ida små svängar vilket hon verkligen tycker är meningsfullt. Hon jobbar i en jättefin form, speciellt i lite uppförsbacke så tar hon i duktigt. Blingh har lagt på sig fint i hullet och dom verkar vara på g!

 

 

Det gäller för Ida att rida med små små känsliga hjälper, inte dras in i Blinghs bökstunder, hon tål inte för grova eller otydliga hjälper. Då flippar hon ur, vilket blir en mycket nyttig men (jag kan tycka) aningen hård skola för Ida. 

 

Ida ska vara noga med att i den svåra böjningen vara noga med att först få hästen att böja halsen mjukt och sen flytta för skänkeln. Se till att övningen går lika lätt åt båda hållen och sen hoppas jag att dom börjar flytta för skänkeln även i trav. Det är nåt bra att pyssla med på uteritterna.

 

Johanna och Harry red sin första lektion för mig i dag. Det var roligt att äntligen få träffa dom på riktigt. Johanna och jag är kusiner så jag har varit där några gånger och stått i hagen och glott. Men nu var det dags på riktigt.

Harry är ganska spänd både fysiskt och psykiskt, har en välformad högrest hals, men har inte lyckats koppla ihop den med resten av kroppen så att även rygg och bakben hänger med. Än.

 

 

Johanna fick börja med att be honom att sänka huvudet en del, men efter en stunds träning gav vi oss på lite böjning. Harry slirar gärna ut med baken och spjärnar emot i halsen. Men när Johanna tvingade honom att faktiskt böja halsen i sidled så dök det upp en annan häst. Jag fick provrida lite och han var kvick med att förstå hur den här konstiga tanten ville att han skulle röra sig. Han balanserade sig, tog sig fram böjd och släppte igenom rörelsen i hela kroppen. Efter det fick Johanna rida igen så att hon skulle få lite gratis och få känna vad det är hon är ute efter. Johanna ska tänka på att be honom böja halsen och ge efter för tygeln, sen lyfta honom (och hjälpa med skänkeln) utåt på volten för att skapa böjning. Det ska bli spännande att träffa dom igen till jul när jag kommer hem!

 

Lena och Fengur, hade tagit ett jättekliv framåt sen sist jag träffade dom. Sist var Lena ganska uppgiven och kände att hon hade kört fast. Men denna gång hade hon verkligen utvecklats av den övningen jag gett henne. Fengurs problem ligger mycket i att han styvnar i halsen och därför inte riktigt släpper igenom vare sig böjning eller trav. Men nu hade Lena jobbat på detta och visade stolt upp perfekta bogförflyttningar för höger skänkel med lösgjord och böjd hals. 

 

 

För höger skänkel kunde hon även göra travstarter i övningen med bibehållen formgivning.  Detta är superbra och verkligen ett stort framsteg. Vänster böjning tyckte Fengur var lite besvärligare så där måste Lena vara jättenoga med att först be honom böja halsen ordentligt åt vänster och när han gör det riktigt så flyttar hon honom lite utåt för vänster skänkel. Om hon slarvar lite så går Fengur med rumpan före och styvnar i halsen, dvs minskar böjningen och följsamheten i stället för att öka den som övningen syftade till. Men med lite bestämdare tag från Lena, som visade att hon inte tänkte tolerera att han stretade emot tygeln, så visade han att han kunde vara lika mjuk och lösgjord i vänster böjning som i höger.

 

När Lena befäst så att den mjukheten finns såväl i höger som vänster böjning, så kommer hennes öppnor och slutor ta ett stort kliv framåt och få mycket bättre kvalité. Roligt att se att hon har lyckats utvecklats så mycket med den här övningen på egen hand!

 

 

I dag var Brynjar väldigt duktig, vi red i paddocken i halsringen, men det va inte det spännande. Det spännande var att vi i trav första gången någonsin små små stunder lyckades klara att i trav (inte den bästa traven men dock trav) vända in i en travsluta och ur den vända runt i en kommande piruett tillbaka till samma håll som vi kom från.

 

Egentligen såg de nog mest ut som en volt ur en travsluta, men de kändes inte så, de kom små stunder när han vände lite snävare och behöll traven. Kan vi börja träna mot travpiruetter vore det fantastiskt vilket skulle ge mig mycket större möjligheter att utveckla hans både samling och trav. Men vår volt i sluta är ännu en bra bit ifrån en travpiruett, men jag är glad ändå! 

 

Jag lyckades hjälpligt filma ridningen en stund (efter att kameran ramlat ner en gång, hehe). På filmen finns inte våra försök till travpiruett med, utan vi jobbar där bara med kombinationen trav+böjning i några enkla bågar.

 

Det som jag tycker ser bra ut på filmen är att han tiltar huvudet fint av sig själv i böjningen och att han ser mjuk och fin ut sidledes. Sista travstarten börjar jag ur övningen att flytta bogen som jag skrev och lade ut film kring tidigare i dag.

 

Det som vi behöver öva mer på är samlingen, och genom samlingen takten. Men jag har medvetet valt att arbeta skiljt med samling och böjning. Då samling i böjning varit orimligt svårt för Brynjar. 

 

Jag ser på filmen också att jag kan be honom att mjukna i nacken ytterligare (finns marginal innan han hamnar bakom lodplan ibland) och att jag behöver återuppta och vidareutveckla samlingen. På den här filmen finns dock ingen samling med. Vi har tappat lite överlinje samtidigt som musklerna och hullet försvann, och jag kan inte använda trampet i stigbyglarna barbacka. Att jag sitter på halsring kanske också ska nämnas, men de ser jag inte som så stor grej :)

 

Idag plockade vi in Linus i hagen, det gick väldigt smidigt. En hel del pipande från Linus sida men, i alla fall så länge jag tittade på dem, så var det inget spännande som hände. Har en liten film från när grabbarna från Ängvaktartorp träffas :)

 

Jag var själv i stallet i dag. Eftersom det efterfrågats en film på övningen jag skrev om i ett tidigare inlägg, så ställde jag telefonen lutad mot staketet och gjorde ett försök att få med övningen på film. Resultatet är kanske inte det absolut bästa men ändå helt okej ;-).

 

Här visar Brynjar och jag hur man flyttar bogen i sidled för att skapa ökad böjning och lösgjordhet. Filmen visar övningen i sin enklaste form.

 

Hästens form är ett ämne som jag tycker är mer aktuellt och omdiskuterat än nånsin. Extremvariantern, rollkuren,  kan ses på framridningarna av oroväckande många elitryttare på tävlingar. Och inte bara där stannar kulturen med att rida sin häst bakom hand, kulturen sprider sig ända in i det svenska folkhemmet.

 

Tittar vi oss omkring, på internet, på ridskolor, på tävlingar, hos grannens medryttarhäst... så ser man ett massivt antal hästar som i ryttarnas okunskap rids bakom hand. Det har blivit allmänt och socialt accepterat att täna sina hästar med nosen bakom lodplan.

 

Oavsett inom vilken disiplin inom ridningen så rids hästar bakom hand, även inom AR. Där är det betydligt mindre förekommande men visst finns det.

 

Dom fysiska nackdelarna med att rida sin häst bakom lodplan är inget att sticka under stolen med. Men i stället för att skriva en lång avhandling om vad som händer i hästens kropp, så tycker jag att du ska titta med dina egna ögon. Studera den här bilden som på intet sätt är vare sig ovanlig eller unik i sitt slag.

Det är helt sjukt väder här på Åland nu, 16 november och man behöver knappt ha en jacka på sig ens. Det kommer förvisso frost någon gång ibland men överlag är de varmt. Konstigt varmt för att vara november. Jag och

Brynjar skrittade ut en sväng med Alexandra och Marlene i det soliga vädret med ljumma vindar och Brynjar var både flåsig och svettig när vi kom tillbaka. Inte är de så lätt med yllekoftan på i det här vädret!

 

Nesto var dagens glädjeämne, som fick mig att åka från stallet med ett leende på läpparna. Han börjar bli mer nyfiken, kommer försiktigt fram och tittar storögt när jag fångar Brynjar. En liten pojke som ändå funderar på om de inte är nåt stort och roligt han missar när han inte rikigt vågar låta människorna vara nära nog.

 

Så jag tog grimman i högsta högg och fickan stoppad med lucern för att träna "fångsten av Nesto" haha. Förra gången höll vi på ganska länge men jag började då kunna stoppa i han lucern som beröm när han gjort nåt bra. 

 

Nesto är egentligen inte rädd för grimman ett dugg, där är inte problemet. Problemet ligger i att han är obekväm med att jag som människa kommer och har bestämt mig för att jag ska ha just honom. Och att jag dessutom måste stå på sidan om honom, nära för att få på grimman. Plus att han med grimman på, trots att han då är ganska väl hanterbar, ändå känner sig fångad, påtvingad och illa till mods. När han känner så, så pressar jag inte, även om jag skulle kunna tränga in honom i ett hörn och ta på honom grimman, så tycker inte jag det är ett så trevligt sätt. Det största jag vill förändra nu är att han ska jobba aktivt med mig och ta del i det vi gör så han blir bekväm med det.

 

Först när ja kom in mötte han mig, då fick han en bit lucern (hade låga krav i början men ökade stegvis). Då ställde jag mig brevid honom vid halsen, då skygga han ett halvt steg bakåt, när han stannat och stod stilla: lucern igen.  Stilla när jag klappa :lucern. Ta på grimman :lucern. Så av med grimman och jag går därifrån.

 

Jag upprepade proceduren flera ggr och då följer han mig när jag går ifrån honom. Han börjar oxå ana och gör små tendenser till att själv vara aktiv del i påtagandet av grimman. Stoppa huvudet i grimman ger godis. Så tycker jag om att jobba med hästar, inte bara muta med godis som en godisautomat, utan att hästen ska förstå att om den aktivt hjälper till att göra ett önskvärt beteende så får den godis. Då blir den motiverad att själv försöka lista ut vad matte kan tänkas vilja ha för "tjänst" gjord för att de ska bli godisutdelning. 

 

 

När Nesto då aktivt försökte lista ut och va delaktig i det vi gjorde, rann en hel del av misstänksamheten av honom, precis som jag förutspått. Han tittar på mig (utan att ögonen ploppar ur skallen på honom) söker kontakt, tänker, andas ja ni vet, sånna där ganska vitala saker. Han uttryck förändras och han börjar aktivt vilja vara med!

 

Nesto tittade oerhört storögt och aktivt på när Brynjar kom fram och också ville ha, enligt honom, lättförtjänt godis genom att ta på sig grimman. Nesto höll på å tappa hakan när han nogrant observerade hur Brynjar stoppade huvudet i grimman och fick godis. Så ville ju Nesto också göra!

Å de fick han såklart.

Nu har jag fått alla bilderna från gårdagen av Jennifer Eriksson som fotade. Måste säga att det är ovant att se så många bilder på Brynjar där han ser ut som en liten tuffsig skrutt!

 

Det syns att han har tappat både fett och muskler. De var nu första ridturen på ett bra tag, och första turen med halsring på jag vet inte hur länge, så det var inte så vidare stabilt. Han spände emot lite och vi saknade den där jämna kvalitén som vi brukar ha. 

 

Jag tänkte efter och det här är nog egentligen första gången som Brynjars utveckling har trillat tillbaka lite, någonsin, annars har vi stadigt gått uppåt. Men nu har han fallit ur en del, pga alla omställningar i och med flytten till Åland och herr Nesto som kommit och stökat till i hagen. Men de är inte så mkt att hänga läpp över, bara å trycka i pållen lucern och träna vidare.

 

Hur som helst så finns det så klart fortfarande godbitar att titta på, så dom tänkte jag dela med mig av till er!

Idag strålar solen, vilket efter vad som känns som veckor av regn och rusk känns otroligt härligt och upplyftande!

En annan mycket positiv sak är att de nya höet som kommit har fantastiskt fin kvalité, vilket glädjer mig enormt. Det behöver verkligen Brynjar som har tappat både en del hull och muskler. Nu har hästarna fått flytta hemfrån skogshagen som står i vinterhagen, dom har fått nya krokar så hönäten kan hängas upp i träden och en stor halmbal i vindskyddet som dom kan ligga i eller äta av om dom vill. Solen strålar och plötsligt känns leran på marken inte lika djup att gå i.

 

Inspirationen att ta fram halsringen har åter infunnit sig av någon anledning, vilket är trevligt. Så idag, vilket för övrigt var första ridturen på Brynjar på några veckor tog vi halsringen och barbacka. Lite ringrostiga efter uppehåll i ridningen var vi, men inte så mycket som jag förväntat mig så det kändes bra. 

 

Jag skulle dock verkligen vilja ha en sån här fin barbacka pad, så jag kan sitta lite stadigare. Vissa riktningsändringar i trav och galoppskutt skulle jag behöva lite mer stöd i, så jag inte behöver använda händerna för att hålla i mig... men dom är ju så attans dyra!
http://www.taur.se/produkter/sadlar/barbacka/grandeur-barbackasadel-barock.html

 

Jag kommer i stort sett uteslutande i kontakt med hästar som ännu inte kommit så långt i sin skolning (utbildning). Det ger mig mycket erfarenhet kring hästens grundridning, hur man "börjar", men jag har således inte så stor kunskap kring den högt skolande hästen. Galopparbete, piaff, passage mfl är såna saker som jag aldrig eller i ytterst begränsad utsträckning har jobbat med. På gott och på ont.

 

Jag har fäst mig extra starkt vid en övning, som nog de flesta av mina elever känner igen:

Att böja hästen åt ena hållet och flytta den snett utåt åt motsatt håll. Dvs, hästens huvud (och helst även kropp) är riktade åt höger och ryttaren ber då hästen röra sig i riktning mot vänster bog.