Linnéas hästliv

Kommer inte ihåg om de är andra eller tredje dagen de mer eller mindre vräker ner regn här på Åland. 

 

Men regnväder är faktiskt helt utmärkt till en sak -verka hovar!

 

Aldrig går de så lätt att verka som när hovarna blivit blöta. Så i dag stod Brynjars framhovar och faktiskt Hnokkis alla fyra hovar på tur. Vi stod i vindskyddet och pillade på med de i godan ro medans regnet vräkte ner utanför, riktigt gemytligt var de faktiskt. Therese har ett vindskydd med så höft i tak och mkt ljusinsläpp att ingen lampan behövdes ens.

 

En annan lite observation ja gjorde va att de ser ut som att Brynjar har blivit ledare över Hnokki nu. Hnokki åkte på ett nyp från Brynajr när Hnokki såg lite grinigt ut och fick flytta sig i dag. Så de verkar som att Brynjar är ledare här oxå. han måste ju ha ett fantastiskt pryke som e så ung och ändå blir ledare, han måste ha goda ledaregenskaper.

I dag regnar de, dock inte fullt  lika mkt som i går men ändå så pass mkt att en ridtur inte kändes så lockande. Men lite markarbete i paddocken med stora regnrocken på fick ändå gå för sig.

 

Jag har vid hand nu nött och nött ställningen i ganarschen med Brynjar. Jag har gått nära hans huvud, med handen på utsidan av kapsonen och bett honom om ställning i nacken, rotera nacken inåt samt föra nosen frammåt. Nu lät de som flera olika övningar men det har jag bett om i ett "tygeltag". Så när jag ber honomom ställning har jag placerat han huvud i den önskvärda positionen och sen belönat.

 

Detta för att jag vill att han ska lära sig en ny teknik att svara på tygeltagen med. Hans gamla svar på ställande tygeltag är att böja halsen, dra in nosen och fixera nacken stilla, oftast inte felställd i nacken -bara in ställd alls just.

 

Jag har funderat lite hur jag ska lyckas med övergången från att min hand faktiskt "bänder" hans huvud från utsidan till rätt position, till att han ska svara med rätt position när jag tar i inner tygel. Men jag har tänkt att de ger sig nog på vägen hur den övergången ska gå till. 

 

Så i dag fick jag en liten taljdank (förstår inte varför så enkla självklara saker ska vara så svåra att komma på ibland) Jag fäste linan i den yttre ringen på kapsonen!  Då fortsatte han svara med rätt rörelse i nacken fastän jag tog i linan och inte direkt i hans huvud. 

 

På så sätt kunde jag nu flytta mig en bit ifrån honom och ändå få ett bättre ställning i nacken. Det ger oxå mig en bättre möjlighet att överblicka hur han rör sig med kroppen.

 

Så de trasslade vi på med en stund, sen lade jag ut lite bommar som jag lät honom travstarta över. De va väl si sådär. De funkar ju men de va inget ja kände att jag fastnade för för tillfället. Prövade trava på volt oxå och några ggr svarade han på mina tygeltag även i traven med ställning i nacken och framförd nos, så de var jag nöjd med. Annars springer han i nån halvtrav runt mig med nacken fixerad med nosen precis strax bakom lodplan, och håller sig krampaktigt fast i den positionen.

 

Sen tog jag mig över bommarna igen och då blev ponnyn galen och gjorde ett sånt snyggt försök att galoppskutta genom travbommarna att ja va tvungen å skratta åt honom. Nåväl tänkte jag är han så ambitiös med att vi ska ta lite galopp så kan vi väl göra de -fast under ordnade förhållanden.

 

Så jag tog in honom på en volt och bad honom göra en galoppstart, ett skutt när jag galopperade med mina ben.

 

Inte nödvändigtvis i galopp dock. När han bara sprang runt i halvpass så lät jag honom sansa sig tills han skrittade igen. Dock så prövar han trav i skänkelvikning några steg innan han saktar av, för de vet han att jag berömt honom för tidigare.

 

Så in i en galoppstart igen. Ponnyn flyger som en explosion i luften, ett jätteskutt. Rumpan åker rätt in på volten vilket möts av ett snabbt ryck i kapsonen från min sida, vilket får honom att snabbt vända in och ställa sig med huvudet i mitt knä.

 

Jag kramar hans huvud en liten stund och sen tar jag ut honom på volten och provar igen, ny explosion och sen huvudet i mitt knä igen. Haha han är oerhört gullig. Vi lyckades hitta en lite mer vettig nivå tillslut, där han tog ett skutt mot galopp som hade rätt riktning på volten och som var ett bra försök från hans sida. Då avslutade vi där och gjorde en avdramatiserande sluta och avslutade sen.

 

Han har dels mkt energi och så ser man hur ortoligt svårt de är för honom att galoppera på en volt. Han vet verkligen inte tekniskt hur han ska lyckas balansera sig för att lyckas med de utan de blir en explosion endera uppåt eller frammåt i hans försöka att göra "nånting" som likna de jag vill.

 

I dag träffade jag Frida med sitt islandssto Birta (rätta mig om ja tog fel på namnet :) ) för första gången för att se vad jag kan hjälpa dom med.  

Frida jobbade under lektionen med tygeltag, att få Birta att ge efter för tygletagen och bli följsam och avslappnad i nacken. Birta stretar ofta emot tygeln och då åker ibland bettet på tvären vilket gör de ganska besvärligt. 

Vi började stillastående och bad Birta släppa för först båda tyglarna genom att sänka huvudet och sen för ena tygeln genom att vrida halsen och släppa för bettets tryck. Frida var jätteduktig på att känna när de blev rätt, när tygelkontakten blev mjuk och hon var då snabb med att ge efter på tygeln som belöning åt Birta. 

 

Det är en jätteviktig egenskap hos en ryttare, att vara snabb i handen att ge eftergifter i rätt sekund. Då lär sig hästarna ytterst fort och blir motiverade att försöka hitta ett sätt att få en ny eftergift från ryttarens hand. Frida kunde ta med sig arbetet med tyglarna in i skritten och små stunder även i trav.  

 

Vid stillastående kan dom garanterat lyckas med tygeltagen, i skritten ganska ofta och i traven ibland. Därför ville jag att Frida inte skulle bry sig så mkt om ifall Birta råkade stanna -så länge hon gav efter för tygelns tryck. Det är i de här första skedet heller inte så viktigt vart på ridbanan dom hamnar. Det mest viktiga är att få Birta att svara rätt på tygeltagen och då ge henne beröm. Sen om de råkar bli en väldigt liten volt eller massormed krmelurer spelar faktiskt ingen roll alls.

 

Frida får helt enkelt göra så att hon i trav (eller om hon börjar i skritt) försöker be henne om att sänka huvudet, lyckas de inte få hon rida allt långsammare (medans hon försöker få igenom tygeltaget) tills att hon tillslut stannar.  Då funkar de garanterat och Birta släpper på tygeln. Då kan dom rida fram igen. Dom kommer successivt kunna lösa allt fler saker i farten.

 

Frida var jätteduktig och noggrann, hade bra känsla i handen vilket gjorde att Birta fort förstod vad hon skulle göra. Trots att detta bara var första gången, det ska bli roligt att få se dom fortsätta utvecklas!

Idag red jag och Brynjar ut en liten sväng, första gången vi planerat rider ut ordentligt sen flytten. Pontus följde med som moraliskt stöd. Jag är verkligen så mkt bättre på att rida utanför paddock!

 

Vi får ett annat flöde och jobbar bättre även på en platt äng än instängda i paddock. Men i markarbetet har jag gärna staket. Brynjar har nu verkligen börjat etablera en ny trav sen vi efter kursen har ytterligare jobbat med travigångsättningarna, (det som kursen i Vännäs ska handla om) oh nu börjar vi allt mer kunna jobba i traven.

 

I dag travade vi i lite krumelurer på en äng och Brynjar var stundtals lite stum längst upp i nacken, så jag fick morra lite på honom när han tog tag lite i tygeln i stället för att ställa sig i nacken. När han släppte  efter i nacken kändes det som att han fick en väldigt mjuk och fjädrande trav. En lösgjord trav har vi ju haft i  många år, men den här gången har han tack vare arbetet med travigångsättningarna, nu en ny variant av traven. Svårt att förklara men traven var betydligt mer samlad, och ryggen svingade mer än tidigare och således var även takten och stabiliteten i böjningen bättre. Dettta trots att jag för stunden inte krävt nån större samling på traven, så var samlingen ändå högre än vårat tidigare komfortläge.

 

Det känns väldigt spännande att Brynjar trav börjar lossna. Nu är vi nåt riktigt bra på spåren. Har vi en riktig travtakt, en riktig trav, där vi kan börja samla, länga och böja i, och ett kommando som korrigerar en tappad takt, då öppnas en helt ny värld som tidigare varit stängd. 

Visst det går att göra mycket i skritt med, men traven ger ju lite andra möjligheter till utveckling, både att kunna jobba mot prov och ännu viktigare sakta närma sig halva steg, piaffe eller passage. Eller bara en samlad trav i skolorna vore fantastiskt.  Efter år av travproblem (alla mina femgångshästar jag haft) så är man så nöjd bara om man lyckas utföra en öppna i trav. 

 

 

 

Råkade se lite videos i morse på youtube och blev plötsligt åter väldigt ivrig att få hem herr Nesto. Få börja om från början med nåt orört!

Tanken på alla de saker ja ska försöka göra annorlunda. Försöka undvika de fallgropar jag nu redan fallit i tidigare. Planen är att börja inlärningen med böjningen lite annorlunda än de jag gjort tidigare, lägga mkt tid på ställningen i nacken redan de första i utbildningen.

Sen inte lägga så stor fokus vid eftergift för båda tyglarna, utan bara ena (dvs lösgjordhet via ställning i nacken) För att på så sätt nå bättre böjning och en längre hals med nosen strax framför lod.

Med Brynjar ramlade jag i fallgropen med att göra honom FÖR lösgjord, dvs han blir lätt överböjd (får på så sätt tillgång till att belasta bogarna och undvika tyngdpunkten med bakbenen) och han tappar lätt den riktiga kontakten med bakbenen (genom att korta av halsen/ föra nosen strax bakom lod).

 

Så den här gången ska jag fokusera mer på lösgjordehet i sidled (ställning, rotation, böjning) än på den i höjdled (knäcka av i nacken, sänka huvudet). Jag tror dock inte att de är helt svart eller vitt, lite av varje blir bra, men med en bättre balans än jag haft tidigare.

Så provar jag att lägga mer fokus på ställningen i nacken, och det inte blir bra, så kan jag ju alltid gå tillbaka till den gamla vanliga metoden som jag redan kan. Dom gamla felen är alltid lättare att hitta tillbaka till så att säga ;) Dvs de man kan är lätt att göra om, de är att lyckas med nåt nytt som e utmaningen, därför provar jag gärna och ofta nya teorier i jakten på att komma frammåt som hästmänniska.

Nu har Hanna börjat med transportträningen av Nesto. Nu börjar det närma sig kastration och därefter flytt även för honom till Åland. Det är ju oerhört spännande.

Han blir min första häst-som-som-inte-är-en-islandshäst.

Det ska bli väldigt spännande att se vad det blir för mentalitet på honom. Jag stöter ju ganska ofta på  åsikten om att det är nåt speciellt med islandshästar, deras psyke och att man inte träffar "vanliga" hästar som har samma fina mjuka lyhördhet/lydighet/mildhet som islänningarna. Jag tror att 99% av det beror på de skillnader i uppfödning och hantering som ofta skiljer islandshästar med andra raser. De kommer vi få veta så småning om... :)

God morgon! 

Jag tog mig friheten i brist på egna bilder att sno bilder från Nestos uppfödare på honom. Det är alltid så roligt när hon lägger ut fler bilder på honom. Lite overkligt känns det ibland allt att ha en häst man äger men inte har någon relation till. Än i alla fall. Det är nu inte allt för långt till kastrering och efter att han läkt så kommer han hit!

 

På ridlägrets andra del förra helgen bad Katrin mig att komma upp till henne och hålla en kurs, kring travarbetet som jag gjort med Brynjar. Detta känns fantastiskt spännande och overkligt, vilken fantastisk möjlighet!

 

Självklart tackade jag ja och nu har jag ägnat flera kvällar till att förbereda de teoretiska materialet och mer exakt definera vad jag har gjort. Nu har jag fått fram det övergripande innehållet på miljoner små lappar, haha här är man old-school och kör i pappersform. Sen ska de bestämmas ordning, göras ev utvecklingar och föras över till power point. 

 

Kursen i fråga äger rum den 12-13 oktober på Ridakademi norr, Katrins anläggning.

http://ridkonst.nu/

 

Här är länken till Katrins sida där ni kan läsa mer om travkursen!

 

I lördags rullade jag Brynjar och pappa ner mot Åland tidigt tidigt på morgonen. Vi träffade Therese med familj på vägen till och på färjan, väl på färjan pratade vi med personalen att dom kunde hålla ett extra öra och öga öppet för att hra ifall något hände nere på bildäck. Ändå dök en klump i magen upp när vi lämnade Brynjar själv i transporten för den två timmar långa färjefärden. Nervöst var det när vi efter en timme fick gå ner och titta till honom. Men tack gode gud så stod han helt stilla i transporten. Svettig och lite innesluten i sig själv stod han där helt helt stilla med huvudet kort fastknutet bakom höbalarna.

 

Pappas bil var nog den som mådde sämst under resan, vi fick stanna och köpa ett bilbatteri strax innan färjan. Så lite extra spänning fick vi allt. Brynjar fick komma ut i en hage hos Therese och fick senare under kvällen två hästkompisar insläppta till sig. Han såg ut att må bra, drack vatten och gick runt, dock var han mkt stel i ryggen efter färden.

 

Ihopsläppet var odramatiskt, dom brölade lite men de va inte många hovar som flög i luften. Och i dag berättade Therese att Brynjar och Hnokki hade sovit rygg mot rygg. Brynjar såg nöjd ut som att han hade aklimatiserat sig.

 

Det tråkiga för bloggen är för tillfället att min kamera är kvar i Sundsvall, trasig. Så de blir inga bilder till bloggen. VI ska försöka lösa de problemet.

 

Nu börjar Brynjar och jag hitta en liten vardagsrutin, så de känns bra.

I lördags rullade jag Brynjar och pappa ner mot Åland tidigt tidigt på morgonen. Vi träffade Therese med familj på vägen till och på färjan, väl på färjan pratade vi med personalen att dom kunde hålla ett extra öra och öga öppet för att hra ifall något hände nere på bildäck. Ändå dök en klump i magen upp när vi lämnade Brynjar själv i transporten för den två timmar långa färjefärden. Nervöst var det när vi efter en timme fick gå ner och titta till honom. Men tack gode gud så stod han helt stilla i transporten. Svettig och lite innesluten i sig själv stod han där helt helt stilla med huvudet kort fastknutet bakom höbalarna.

 

Pappas bil var nog den som mådde sämst under resan, vi fick stanna och köpa ett bilbatteri strax innan färjan. Så lite extra spänning fick vi allt. Brynjar fick komma ut i en hage hos Therese och fick senare under kvällen två hästkompisar insläppta till sig. Han såg ut att må bra, drack vatten och gick runt, dock var han mkt stel i ryggen efter färden.

 

Ihopsläppet var odramatiskt, dom brölade lite men de va inte många hovar som flög i luften. Och i dag berättade Therese att Brynjar och Hnokki hade sovit rygg mot rygg. Brynjar såg nöjd ut som att han hade aklimatiserat sig.

 

Det tråkiga för bloggen är för tillfället att min kamera är kvar i Sundsvall, trasig. Så de blir inga bilder till bloggen. VI ska försöka lösa de problemet.

 

Nu börjar Brynjar och jag hitta en liten vardagsrutin, så de känns bra.

I går hjälpte jag Ida på gården. Hon jobbar vidare med att svänga och ta sig närmare en korrekt böjning.

Ida får jobba mycket med att försöka få ut Blinghs hals, så hon sträcker fram nosen. Blingh försvinner gärna iväg neråt någon stans med nosen i ett läge där hon är väldigt mjuk i nacken och sladdrig. Det resulterar i att böjningen blir dålig och det således heller inte går så bra att svänga.

 

Så efter en stund fick jag prova sitta lite på henne. De var första gången. Hon va snäll, men smal och lite ranglig :D

Jag tänkte jag måste prova å se så jag inte sitter å tutar i Ida att hon ska göra en massa saker, så kanske dom inte ens funkar!

Min lilla ridtur resulterade i miljoner uppresande tygeltag och en insikt om att Blingh svarar med att rulla ihop sig när man ber om ställning. Dvs ställer sig inte i nacken utan rullar ihop halsen.  Då blir böjningen konstig och kraften från bakbenen skjuts åt än det ena än de andra hållet. 

Lyckligvis så bara hon tar upp huvudet. Eller snarare tar fram nosen (men man måste i början lyfta huvudet för att få den effekten), så går det relativt lätt balansera henne i en fin böjning. Hon har sån fin egen balans!

Jag satt i natt, eftersom jag behöver lära mig att redigera filmer, och klippte ihop en kort film kring detta. Det är lite kurig att se när de blir rätt nämligen. Så Ida knaske kan ha lite nytta av den filmen är min förhoppning. Om inte annat visar den problemet som är nu, väldigt tydligt.

 

Jag hoppas att jag kan klippa ihop en fin filmsnutt från både Idas och min stund i sadeln, men de får bli ett senare projekt just nu är det väldigt mkt på g. Flyttlasset förväntas gå på lördag morgon.

 

Det tog någon dag extra att uppdatera kring helgens kurs på Lögdö. Kursen var fantastisk men det tar på ganska bra på krafterna med två heldagar ute, full med kunskapsintagande. Kursen var fantastiskt bra som vanligt, Brynjar åkte fantastiskt lugn på vägen dit, men på vägen hem hände mardrömmen och han klättrade över bommen fram. Detta kunde inte ha sämre tajming -en vecka före planerad avresa till Åland. Detta har inneburit att resan flyttats till helgen efter och transportmedlet ändrats från vanlig hästfinka till en B-kortsbuss där det finns galler så han inte kan hoppa över.

 

Åter till krusen så jobbades det även denna gång med att ta kontroll över bogarna för att komma till rakriktningen. Brynjar hamnar oftast på ytter bog, för att korrigera de jobbade vi med att stanna och be honom föra tyngden mot inner fram i stället. Genom att samtidigt be om mer rotation med inner överskänkel, ytter tygel mot halsen/manken och inner tygel för ställning i nacken. Rotationen är det som hindrar hästen från att överbelasta sitt framben när man flyttar vikten dit, så vi snarare flyttade vikten bort från ytter fram än till inner.

 

Jag och många andra fick sen rida fram ur det läget och senare oxå jobba med mindre förflyttningar av bogen /rotationsökande i rörelse, det gav att han började bli så pass rakriktiad att när jag ur det började samla honom fick jag till den bästa skrittsamlingen jag någonsin ridit! För kraften från bakbenen riktades in under honom och rann då inte iväg nån annan stans, ex över bogarna.

 

I sluta till exempel är problemet tydligt, Brynjar kortar av överlinjen och steget och kan på så vid flytta bakdelen åt sidan, tappa sökningen fram till handen genom att dra in nosen och på så sätt möjliggörs atthan kan överbelasta bogen, gärna ytter bog
.

För att lösa det behöver steget sluta hämmas, skänkeln måste vara målmedveten att inte sluta för ens hoven kliver mot tyngdpunkten i stället för att vara nöjd med att han bara flyttade baken åt sidan. Inner tygen måste be om ställningen och det blir då sätets och skänkelns hjälp att förstärka tygeln så han söker sig fram till tygeln i stället för att tippa in nosen. Och då är vi tillbaka dit vi va i halten, inner tygel ber om ställning i nacken, ytter tygel och inner lår ber om rotationen. Ytter skänkel ber om att bakbenet i slutan ska kliva in och bära vikt. När Brynjar roterar och bär med bakbenet sträcks nosen fram och sökningen fram till handen infinner sig. Då kan överlinjen längas ut i stället för att kortas av i övningen.

 

I traven tog jag mig mod att visa Katrin det jag jobbat med ett tag i traven nu, hur jag försöker få Brynjar att börja svinga ryggen i traven och få någon form av rörelse upp och ner. Jag har varit orolig att eftersom Brynjar blir bra kort när jag gör detta, att han dragit ihop sig på ett mkt dåligt sätt och attt det därför inte skulle vara så bra att jobba så. Men jag tänkte att jag måste ju ändå få ett utlåtande på det hela.

 

Och Katrin tyckte det var jättebra! Jag blev så himla glad! Samlingen är inte helt perfekt men traven förbättras så markant. Med hennes hjälp lyckades jag sen fånga upp ytter bak ytterligare och det tidigare arbetet med sökningen fram till handen gav ett ännu finare resultat.

 

Min kamera har sagt upp sig ett tag nu igen, jag måste skruva upp den igen och laga. Så det blev inga bilder från den utan mammas telefon fick fota i stället. Därför är bilderna av dålig kvalité, men bättre med dåliga bilder än inga bilder. 

 

 

Idag har jag jobbat vidare med Bettan och slutan. Hon förstår nu spöhjälpen så till vida att hon vet att rumpan ska flyttas innåt. Hon feltolkar nästan aldrig spöet längre vid "sidbyterna" . Dvs fortsätta ta rumpan åt samma håll trots att man bytt sida, en bäbissjukdom.

 

Det innebär att hon kan hjälpen tillräckligt väl för att kunna traska runt några få steg i en slutarörelse.

 

Så just nu jobbar jag inte med att gå fler steg i sluta utan med kvalitén. Det är ju ganska jobbigt att göra en bra sluta så Bettan fundera lite på hur hon ska hålla kroppen för att de ska bli så lite jobbigt som möjligt. Hehe precis tvärt emot min tanke såklart.

 

Hon har försökt med lite olika taktiker för att missa det svåra läget. Bland annat så provar hon att trycka in inner bog. Då blir hon rakare i kroppen och kan lägga massor med vikt på inner fram. Där får jag peta tillbaka bogen med spöet och förtydliga ställningen i nacken.

 

Ibland så går hon fint på tre spår, ganska bra böjd och då är det lätt att tro att det är bra. MEN då kikar jag på riktningen och då märker man att hon belastar andra bogen, dvs ytter bog för mkt och driver lite diskret ut över den. Jag får då övertala henne att hålla riktningen snett innåt (dvs mot en piruett i stället för ut över ytter bog).

 

Då blev det jobbigt igen och hon han stå och väga hit coh dit, ta ett halvt steg i olika riktningar för att försöka lista ut hur tusan hon ska gå när jag inte vill att hon ska gå på nåt av dom bekväma sätten.

 

Men ut ur det arbetet får jag en par steg i stöten som är riktigt fina, i sluta, böjd och utan att överbelasta varken inner eller ytter bog. Jättefint! Dom stegen är verkligen värda att "kämpa" för.

 

Hon hade smält intrycken sen sist  och hade denna gång lättare med att föra fram höften som var som en träplanka sist. Ökad kroppsmedvetenhet, förståelse och massagen på ländryggen har nog hjälpt till. Det är väldigt roligt såhär i början för man får fort mkt resultat! Bettan börjar jobba hårt i sin nya roll som akademisk häst! Madde är mäkta stolt för sin häst!

 

Vi travade lite på longen och där låg fokus på steg ett: att flytta ut bogen lite för att möjliggöra början till böjning. Det va lite tungt sa Bettan, men hon tog i för kung och fosterland, hela ryggen blev krum. Och det kom fram en annan trav, en bjongig fintrav. Den kommer Madde älska :)

 

 

På kvällskvisten åkte jag upp och träffade Emelie med hennes Shakke i paddocken. Vi hade en ytterst trevlig kulturkrock mellan hopphästvärlden och ARvärlden. Jag fick prova markarbeta Shakke, han var ytterst lättlärd och foglig och han greppade och klarade av att göra mer på ett pass än vad jag förväntant mig. Begåvad kille. Men så blev han bra trött oxå i hjärnan.

 

Eftersom han gärna ställde sig utåt på volten och slirade med rumpan så gick jag framför honom, tog handen på yttersida om huvudet och bad honom där hållandes i inner tygel om mer ställning i nacken. Han stod och filurade (slemmade ;) ) en stund på hur han skulle göra men blev sen fint följsam. 

 

När ställningen i nacken fanns där så försvann oxå omedelbart problemet med slirningen. Eftersom ställningen i ganarschen är typ direktkopplad till höften. Han gick jättefint med innerhöft framförd och fin böjning genom kroppen, även på små krumelurer.

 

Va lite djärv och provade även ur den positionen leka lite mot sluta efter att Emelie visat att han typ fattade spöhjälpen på ytter skinka. Och ja, han tog faktiskt  några steg i jättefint böjd i sluta. Genom att han hade så lätt för att psykiskt och fysiskt släppa igenom ställningen i nacken så funkade även slutan. Nåt steg och mer kan man verkligen inte kräva för en första gång!

 

Jätteduktig och begåvad häst, roligt att se dom tillsammans. Vill man veta mer om Emelie och Shakke kan man läsa på Emelies blogg :  
http://emblems.blogg.se/

Efter förra inlägget har jag börjat lära Brynjar att trampa med bakbenen vid hand. Vi har tränat en gång och han förstår nu att trampa några steg i taget för visuell hjälp från spöet samt kommandot tip, tip varje gång hoven ska lyftas.

 

Han trampar de flesta stegen tätt och fint under sig, bara nåt enstaka steg som han breddar. Så det är bra. Frambenen står stilla.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den här övningen till men ungefär liknande våra galoppskutt så kanske det kan användas för nån form av förståelse hos Brynjar att benens rörelse inte måste vara proportionell mot hastigheten frammåt.

 

Om rörelsen ska använda från stillastående, från skritt eller från trav eller inte alls återstår att se. Han är hur som helst duktig på att lära sig nya knäppa saker som jag hittar på!

 

Sent i går kväll surrade tankarna fort och efter en del googlande och eget funderande hade jag skrivit ihop ett papper om trav.

 

Jag jobbar efter förmåga hela tiden framåt efter ARs regelbok. Där bra böjning, gymnastisering i skolorna och sen samling rätt utfört ska lösa det mesta inom ridningen ( i väldigt grova drag). Det kommer jag fortsätta att göra, MEN jag väljer ändå att försöka se mig om, se utanför boxen och söka efter fler lösningar för att hitta ren travtakt.

 

MÅLET är att skapa en trav som jag kan jobba honom i. Med jobba menar jag här skolor, samla, länga och svänga.

 

Så det som kommer nedan här, är sammanställningen som helt utan vetenskaplig grund snurrade igång i min skalle i går kväll, jag vet inte hur eller om jag kommer använda det i min hästträning utan ska ses som reflektioner än så länge.

 

 

PROBLEM

Fyrtakt uppstår då frambenen sätts i före bakbenen. 

Ett för långt bakbenssteg (skjuter) ----> Långt frambenssteg -----> Frambenen under tyngdpunkten ---> 2-takten tappas.

 

HYPOTES

Om jag kan få bakbenen att lyftas tidigare kan jag förkorta bakbenssteget.  Då hamnar bakbenen i frambenens takt och på dess plats under tyngdpunkten. Dvs 2-takt skapas.

 

MÖJLIGA LÖSNINGAR

• Mekaniskt lära honom stillastående att lyfta vart annat bakben. Sen tillsätta lagom mängt rörelse frammåt.
  
  
• Rida skänkelvikning i trav. Den diagonala (2-taktiga) rörelsen förstärks av den diagonala riktningen. Det verkar vara mkt svårt för hästen att utföra i fyrtakt. (Eftersom öppnan i dagsläget är för svårt i trav)
  
  
• Med cavalettibommar träna hästen till rätt takt genom förbättrad koordination, styrka och schwung. Islandshäst ca 90-100cm mellan markbommar (-10cm på upphöjda bommar). Vad jag läst.
  
  
• Hålla takten i sätet.

Den här sommaren har jag prövat en hel del nytt i min ridning. Med tanken att "det måste vara bättre att prova nåt nytt och få nya problem i stället för att sitta fast med dom gamla hela tiden."

 

Från kuserna i försomras fick jag påpekningar om att vi behövde mer länging i halsen och räta ut halsen för att få mindre problem med bogarna. Så det har vi jobbat med, i början mestadels med längingen och nu lite senare även med böjningen.

Med Emma väl uppe på hästryggen traskade vi bort till gräsplanen och jag kikade på böjningen. Emma har haft lite styrningsproblem så till vida att Picasso endea styvar sig men flyttar sig dit hon vill, eller gör tvärt om, överböjer halsen men svänger inte. 

 

Mycket instruktioner blev det men jag försökte separera det så gott det gick. Det är två saker som händer:

 

När Picasso blir för rak ska Emma lyfta bogarna utåt och på så sätt skapa böjning och eftergift i nacken.

Emma lyfter då tyglarna lite utåt och ber även med sitsen och innerskänkel honom att flytta sina bogar aningen utåt.

När det blir fel så flyttar Picasso bogarna utåt men halsen kortas av och blir stum, huvudet högt. 

För att lösa det problemet måste Emma ligga på och så fort minsta styvhet uppdagar sig, lösgöra halsen. Då kan hon utföra flyttningen av bogarna och få den effekten hon önskar: mer böjning.

 

Ibland får de motsatta problemet och Picasso driver iväg ut över ytter bog, men halsen är överböjd. I dom lägena ska Emma i stället försöka med sitsen vara tydlig, skapa känslan av att hon vill svänga snävt in på en liten volt (motsatsen till den utåtdrivande rörelsen som blivit) och envist ta i innertygeln tills han följer med med frambenen och faktiskt "vänder med" inner tygeltag.

 

Efter en del strul från Picassos sida bestående av viss panik över att hästarna brevid busade, så fick Emma riktigt bra stunder, där hon fick en fin böjning och började kunna med en större lätthet och kontroll flytta bogarna och skapa böjning och styrning.

 

Jag tror att Emma började känna vad hon är ute efter med alla dessa "knepiga AR-tygeltag" vilket ligger ganska långt ifrån den "vanliga ridskoleridningen" och hittade lite av lättheten i ridningen. Då blir Picasso inte stor och tung utan en lättriden, välbalanserad, känslig häst! Det är så roligt att se när samspelet funkar och Emma får till det. Emmas hjärna blev nog fullproppad men jag tror att hon fick med sig en känsla av vad hon söker, hur det känns när de blir rätt.

 

Så här på kvällskvisten hittade jag Emma i stallet på väg ut med Picasso och drog mig till minnes att Emma bett mig slänga ett öga på dom nånting, så då tycktes vara ett bra läge.

 

Emma började jobba lite NH på gården, där petade vi på med tekniken. Emma har bra koll på vad det är hon vill utföra, hur hästen ska föra sig. Det svåraste för Emma, och faktiskt för dom flesta människorna jag mött är det där med energin. Att få saker att hända när man vill och inte hända när man inte vill.

 

Dom felsta människor är duktiga på att avtrubba hästarna för saker, man har god uppfattning och hur man får hästen att inte reagera på ex spöet, eller skygga för en höjd hand etc. Problemet kommer när man aktivt vill frambringa en reaktion hos hästen, speciellt om hästen är lite slö/avtrubbad.

 

Ett spö tex. om hästen inte är rädd för spöet som sak, så är det utan rätt engergi från människan helt värdelöst. Vi måste alltså "ladda" spöet med vår energi. När vi då sen tar fram spöet "oladdat" så reagerar hästen inte på de utan låter sig lugnt vidröras med de utan att ens behöva fundera på om de betyder något. Så kan vi "ladda" spöet med enregi och "tömma"de på energi, så har vi alltså en on-off knapp där hästen är signalkänslig men inte rädd.

 

 

För det första ska de behandlas som en förlängd del av människans arm, och hållas så. Inga konstiga krokiga fattningar med böjda armar och viftande spön.

 

Men framför allt, det viktigaste, händer innan man ens petat på hästen med spöet. Det vi gör i vår kropp precis före vi ens höjer spöet!!

När vi vill att hästen ska lyssna, måste vi blir stillsam i kroppen, fokusera på uppgiften, tydligt luta sig (dvs fokuserat, inte med så stor vinkel mot marken som möjligt)  och synligt i kroppen visa vart vi lägger trycket på hästen. OM hästen då inte lyssnar, så närmar sig spöet (eller vad man nu har) hästen. Men vi måste ta oss tid att stilla oss och visa vilket håll vi vill åt först!

 

Vi människor måste ta oss tid och ha tillförlit till att hästarna kommer att lyssna på kroppsspråket! Annars ger vi dom inte ens en chans och hästarna slutar då försöka för att vi är för oförutsägbara.

 

Åter till Emma, så lyckades hon med flera försök där hon laddat spöet, i detta fall, med energi och Picasso flyttade sig fint. Om än med en lite grinig grimasch. Dom har gått frammåt och det syns att Emma har jobbat med sitt kroppspråk sen jag såg dom sist.

Idag fick jag äran att åka ut och kika på Lena med sin islandskille Fengur som precis som jag och Brynjar har problem med traven. 

 

Fengur har egentligen en väldigt fin och studsig trav som han visar i skogen, men på böjda spår tappar han balansen och går mot passtakt i stället. Lena har jobbat jättefint med honom att placera huvudet både lågt och lite högre, där låter han sig föras upp och ner. Han sträcker fram nosen strax framför lodplan, och allt detta även i traven!

 

Det jag upplevde som deras största hinder för att kunna jobba vidare är inte takten utan hur han svarar på ställande tygeltag. Han suger tag lite i tygeln och trots att halsen är lång och fin så blir han aningen stum i nacken och därigenom så blir han rak/styv och fin-traven kommer inte fram.

 

Min erfarenhet kring det är att de sitter i handen, Lena behöver få en rörlig, bestämd hand som med tydliga eftergifter verkligen visar honom och lockar honom till att släppa efter för tygeltaget. Så varje tygeltag Lena tar ska Fengur besvara med en mjukhet.

 

Till en början är det bra att överdriva lite, böja halsen så mkt som behövs för att ryttaren ska känna/hästen förstå vilken följsamhet man letar efter. Så fort man fått upp känslan för vad man letar efter, så räcker det med att ställa bara sådär lagom mkt. 

 

Jag fick prova att rida på Fengur och när jag fokuserade enbart på att han skulle släppa efter för ställande tygeltag, och det funkade, dvs han slappnade av i nacken och ställningen kom fram, då kom små bitar av en jättefin taktren trav i böjning!

Det var jätteroligt att känna och jag hoppas att jag har inspirerat Lena och att hon fått något matnyttigt med sig som kan ta henne ett steg längre i ridningen,speciellt i traven.

 

Lena fick med en cirkulär rörelse i handen Fengur att slappna av i nacken och då skapa den följsamheten och mjukheten i ridningen som dom behöver för att klara att hålla balansen i traven.

Fint jobbat av Lena!

 

De blir riktigt roligt att se dom på kursen nästa helg!