Linnéas hästliv

Tredje träningen med Nesto, vi nöter på. Leda vid axelhöjd: start , stopp. Byta riktning så Nesto får flyttta bogen. Terapi med klappar i ansikte, hals tills han söker kontakt. Samt lite longering, främst utsckicken och join ups. Vi provade också att göra ett flytande sidbyte, plocka upp hoven, backa och äta en morotsbit i dag. Morotsbiten gick ner med stor skepsis. Men jag ska nog lyckas lura honom att gilla morötter tids nog, han har aldrig ätit det tidigare bara. VI fick våra första frustar idag vid arbetet oxå, dom ses vis 4 min i filmen.

 

Här är ett ihopplock från dagen i film. Det är filmat med min mkt dåliga mobilkamera, har en bättre på g, men det blev inte bättre än såhär för tillfället så håll till godo!

 

Det är väldigt svårt att se på filmen, vinklarna lurar en, men vi håller hela tiden positionen axel-huvud vid ledningen.

 

 

Är jag frustrerad? Missnöjd? Otålig? Tyckte att det tog lång tid? Kände mig pressad - att jag borde kunna hämta min egen häst fortare?  Nä, ingenting av det, inte ens nära.

 

Jag är otroligt glad att jag har vuxit upp, törs faktiskt säga att jag har blivit äldre och bra mycket mer vis, i alla fall när de gäller hästar. Otroligt mycket av den frustration som fanns när jag var yngre, har runnit av. Jag är inte lika hetlevrad som då.

 

Och visst märks det när det kommer till hästhantering. Att vara stilla och vänta - tålamod har fått ytterligare en djupare betydelse. 

 

Nestos beteende kartläggs allt tydligare för mig, i dag tänkte jag socialisera med honom lite mer aktivt. Planen var att ta på grimman, öva lite ledövningar och borsta bort all lera från hans kropp. Så jag började med att öva på att få närma mig honom. Han är väldigt reserverad, även när han har grimman på sig, så lutar han och kliver ifrån mig. Även om han står stilla så andas han inte. Han andas inte och söker inte kontakt.

 

Så vi börjar resan.

 

För att komma till rätta med det här, känner jag att det är främst två saker som jag behöver arbeta med för att det ska släppa för honom. Dels behöver jag vara jättenoggrann med att han ska acceptera den position jag vill ha i förhållande till honom. Han får finna sig i det. Vill jag stå brevid honom så kommer jag att göra det. Då hjälper det inte att han försöker flytta undan, utan han får acceptera att jag står där jag står, i förhållande till honom. 

 

Det andra är att få honom att aktivt börja söka kontakt och vara en del i det jag gör med honom. Nu är han lite som en stel pinne som bara blir "utsatt" för massa saker han inte har kontroll över. Här kom bla anledningen till att det tog sån lång tid att sätta på grimman.

 

Jag rör mig närmare honom, med sidan till, axeln mot honom sänkt, blicken mild, när han går iväg parerar jag stoppar honom ideligen. Men så fort jag får närma mig lite och han endera låter bli att visa avsky (genom att inte gå) eller söker lite kontakt så belönar jag med att lämna honom. 

 

Samma sak övade vi i grimma sen. En viktig del är att jag får stå nära honom, i lugn. Så jag ställde mig vid bogen/halsen och strök på honom över mankammen. Han står då oftast stilla på benen med vrider halsen så långt ifrån mig han kan. Tålamod, väntan. Väntan på att han ska föra tillbaka halsen och titta på mig, titta på mig och andas, prata med mig. Då slutar jag klappa och ger honom mer utrymme. För i det här läget är det utrymme, inte belöningsklappar han vill ha. Och belöning får han när han försöker vara en del i det jag gör med honom.

 

Efter några gånger så börjar han klarna lite på ögonen, börjar få en aning om att den här konstiga människan som så bestämt tränger sig in i hans sfär vill att han ska titta tillbaka på henne. Att han ska börja kommunicera, att han törs.

 

Lite ledövningar hann vi med också, ett oerhört litet och tyst samspel. Jag stannar upp i kroppen lutar lite dit jag vill och väntar, andas, en, två, tre ...och så börjar han gå dit jag vill. Han är så otroligt känslig, men törs nästan inte lita på att jag menar allvar, allvar med att det kan vara så här stilla men ändå så tydligt, konkret och konsekvent. Inte en rörelse i onödan från människan, varje gång blicken och hållningen förändras så betyder det nånting, inget tas för givet. Och då vet han, han vet och han ser, han törs bara inte lita på det helt. Än.

Men han börjar ana att en liten uppsträckning av axlarna ett andetag in och en skarp blick mot hans ansikte, alltid betyder stanna. Och att handen alltid kommer förstärka med att lyftas efteråt om han inte lyssnar. Och det för honom viktigaste: att allt trycket alltid kommer att upphöra samma sekund han hejdar sig. 

Flera gånger stannade han när jag bytte blick och drog tillbaka axlarna, hejdade mig själv. Och sen fram igen, när jag lutar mig framåt i viljan att gå. Då följer han mig med huvudet i axelhöjd. Lugn och lyssnar. Så fint...

 

Brynjar mår bättre nu. Efter att jag tränat med Nesto en stund gör Brynjar som han brukar. Kommer fram och ställer sig och är med. Ger sitt stöd, övervakar, hjälper. Står där brevid, är inte i vägen men finns där.

 

Nu är Nesto hemma och installerad hos mig på Åland, efter en omtumlande resa. In in transporten gick väl hyfsat bra, men väl inne så fick han total panik och var både ner till sittande och upp över bommen, som vi som tur var hade satt höbalar framför, så det tog stopp. Så Hanna och jag kastade oss ur transporten och stängde alla dörrar och väntade tills han tystnade några sekunder senare. Väldigt skakigt startade vi bilen och slog på kameran för att titta om han var på rätt köl inne i transporten. Det var han, så de var bara att skynda sig att åka mot färjan. 

 

Tack och lov stod han som ett ljus efter detta och var nog knappt ens svettig när han kom fram. Han stod lugnt på färjan trots allt buller. Urlastningen gick över förväntan då han hade tid att vänta på kommando att backa innan han gick ut. Han tyckte det va lite läskigt att gå ut, men när han väl insåg att han fick gå ut bakåt så skyndade han sig.

 

Idag släpptes han ihop med resten av flocken med islandshästar. Vi tog dom till skogshagen som inte har en massa klipphällar ifall de tänkte springa. Mest upphetsade var Brynjar och Nesto som skrek till varandra, Brynjar åkte på en spark på bogen av Nesto och det var en del brölande och hovviftande. Men över lag ganska lugnt, i alla fall när vi åkte.

 

Jag tränade lite horsemanship med Nesto i paddocken (hans dåvarande hage med Hnokki) innan ihopsläppet eftersom jag skulle behöva leda honom en bit till nya hagen. Leda, start, stopp, byta riktning lite, och lite longering och join-up.

 

Det första som vi behöver jobba på nu är positionen och koncentrationen. Nesto accepterar inte och håller inte positionerna utan slinker undan med rumpan och använder universallösningen att backa i stället, för att sen stanna och kunna titta åt ett annat håll. 

 

Har jag bestämt att jag ska vara i en viss position i förhållande till honom, säg att jag leder honom med hans öga i min axelhöjd, ber jag honom då stanna så ska han bara stanna, nu vänder han undan rumpan och vänder upp i backaposition i stället. Så då kliver jag efter till den positionen jag hade och håller mig hela tiden i den positionen tills han accepterar att jag ska vara där genom att stanna.

 

Samma sak i longeringen, för att starta longering, om man står mitt framför hästen, så behöver man flytta undan framdelen så den går ut på voltspåret. Här testar han också med att gå fram eller backa och vända upp för att inte behöva flytta undan bogen.

 

Så det har vi börjat öva på i dag. Han är väldigt känslig och lyhörd men blir ofta osäker på om man liksom kladdar sig fast på honom, typ håller i grimman (eller håller sig i en bestämd position). Samtidigt som han är väldigt känslig så är han oxå lite diskret oförskämd med sin ouppmärksamhet och de dominanstecken som det medför.

 

Men som sagt han är en trevlig häst och det här var bara första gången vi jobbade, jag fokuserar som vanligt på de som behöver arbetas på :)

 

 

Nu har jag på efterfrågan gjort en hemsida. Där finns information om kurser, lektioner, mig själv och lite mer smått och gott, allt med hästinrikting såklart.

 

Alla blogginlägg här är dessutomsynliga i högermenyn på förstasidan. Titta gärna in på LinneaSandgren.se

 

På lördag rullar vi mot Eskiltuna för att hämta hem Nesto förutsatt allt går enligt planerna och hans lastträning fortsätter gå bra. Jag har fått stränga order att ta med kameran och fota massor och sen blogga om de hela från Ida så anatar att de är väl bara å lyda då ;)

Här är ett blogginlägg där Helena skrivit kring hennes upplevelser från travkursen i Vännäs.

 

Brynjar och jag bytte till stången i dag, från att tidigare ha ridit på kapsonen. Han var överlag ganska ovillig att svara på inner tygeltag med att tilta huvudet, men stången är där verkligen otillräcklig. I brist på en ridkapson, vilket jag hoppas att Ida snart kommer ha fixat åt mig, så satt jag tyglarna i fästet mot bettet i sidostyckena. Inte alls optimalt men de gav mig en möjlighet att inverka på ena sidan i taget.

 

 

Då fick jag honom att tilta huvudet skapligt. Det märks otroligt stor skillnad när han tiltar huvudet, då släpper han tydligt ner mig på inner sidan.  Nu var han lite stel efter att ha stått en vecka så han lät mig inte sitta där så värst länge men till och från.

 

Sen red vi ut en liten sväng och han är bedrövligt pigg. Den energin försöker jag omvandla till något vettigt. Så jag gjorde halt och började sedan trampa och förstärkte med spöet tills travtakten infann sig. Jag försöker att hela tiden utmana oss i att byta takt med en sån liten fartändring som möjligt. Denhär gången så lyckades jag ganska bra och han kom in i en liten jogg, en kort kort trav som jag kunde hålla kvar honom några fler steg i än vanligt. En superlångsam trav - för att vara islandshäst.

 

Jag jobbar målmedvetet vidare mot mitt än så länge "hemliga" mål, ni vet ett sånt mål som man inte riktigt törs avslöja förrns man lyckats eller är väldigt nära? 

För mig är det att få min femgångshäst att piaffera. Att lyckas utbilda en häst som i utgångsläget inte travade under ryttare eller vid arbete vid hand (bara lös, rakt fram, fort), till att klara av att samla sig ner i piaff vore en sån fantastisk bedrift! Den drömmen ska jag nå. En dag. Men än så länge är de hemligt, glöm inte de ;)

 

Det fortsätter att rulla in positiv respons från kursen i Umeå, vilket gör mig otroligt glad. Hade aldrig kunnat tro att jag skulle lyckas inspirera så många människor!

 

Katrin skrev såhär efter kursen:

Madde jobbar vidare med övergångaroch att skapa ett flyt mellan öppna, sluta och travstarter på volten. Madde fick ta hand om en lite piggare Bettan i dag, och fick då öva på alla dom saker dom brukar - fast det blir svårare då hon tvingas matcha Bettans höga energi för att hålla koll på läget. En utmaning för Madde men hon klarade det bra, och trots lite hoppande från Bettan så hade Madde kvar kontrollen över situationen och fick Bettan att fortsätta arbeta. Dom fortsätter att gå framåt med raska steg! :D

I dag gjorde Ida och Blingh ett jättefint pass, kort men korrekt. Ida fick henne att flytta sig mjukt för inner skänkel och ett lite lätt lyftande tygeltag som lyfter snett utåt, för att ta med sig inner bog och skapa mer böjning. Jätteroligt att se dom vara så duktiga. Det är så man blir lite stolt! :D

Nu sitter jag hemma i Sundsvall efter en helg i Vännäs. Katrin Wallberg hade bett mig komma till henne för att hållen travkurs baserad på arbetet jag gjort med Brynjar för att få honom att svinga sin rygg i traven.

 

Jag hade pendlat mellan stor glädje, lite prestationsångest, spänning, overklighetskänslor och stor förväntan inför den här kursen. Det här var den första riktiga kursen jag hållit -och det gick jättebra!

 

Katrin har varit ett perfekt stöd, hon har hållt i trådarna, administrerat ihop kursen, gett mig feedback innan på mitt kursmaterialoch stöttat mig på bästa sätt genom att finnas till hands ifall vi skulle stöta på patrull.

 

Deltagarna verkade nöjda och lyckades bättre än jag vågat hoppas med mina nya teorier. Så det var riktigt roligt att uppleva! Jättetrevligt att få träffa alla positiva kursdeltagare och anläggningen gav en extra lyxig känsla. God mat, levande ljus, god stämning och intressanta samtalsämnen med likasinnade kunde inte bli annat än lyckat!

 

 

Jag fick bilder på Nesto från uppfödaren Hanna i dag. Han är så otroligt fin! Min vackra häst, kan knappt vänta att få ta hem honom nu.

Nesto är längst till höger, se så vacker hanär mot frosten!

Philen och jag kör på, i dag tog vi sadeln och red i paddocken. Hon har nu blivit riktigt följsam och fin i nacken, och vi har börjat jobba med en innerskänkel vilket hon tar riktigt bra. Hon blir väldigt följsam och fin. Vi travade lite i dag oxå hon e väldigt pigg dock.

 

Hon springer inte iväg men hon slungar nacken runt i en "galen travhäst" sving lite titt som tätt, så jag väntar bara på bocksprånget. Men jag har hitintills ryat nej åt henne och gjort halt de flesta gånger, när hon stannat har hon fått godis. Hon är väldigt charmig och i början i traven verkar hon lite ojämn i gången men hon verkade mjukna ganska fort och rör sig väldigt fint i en liten mjuk och följsam trav när hon följer med mina hjälper.

 

Både hon och jag blev lite svettiga i dag, fint och soligt väder och både hon och jag hade vinterjackan på.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att dölja denna något korpulenta kroppsform, fniss fniss, kanske Photoshop? ;) Kanske fota lite mer snett underifrån så hon inte ser ut som en tax med stor mage, hon va väldigt fin irl i alla fall, fast de kanske hade å göra med att hon va så duktig? Jag vet inte :)

Blev paddock i dag igen för Brynjar och mig, denna gång gick de egentligen inte särskilt bra men jag fick fram nån form av känsla för var balansen med alla dessa tygelstag ska ligga. Jag har nu lagt ner mkt tid på att lära Brynjar att rotera huvudet när jag tar i inner tygel. Det har gjort att vi har tappat lite av reaktionen att "knäppa av i nacken" vilket vi tidigare haft för mkt av. Men nu har vi tappat bort de för mkt, så han fromar och mjuknar inte riktigt för tygeln när jag stänger båda händerna för att han ska slappna av i nacken, i höjdled. 

 

Det här låter nog jättebanalt men jag fick en liten ny aha upplevelse vadja ska ha de olika tygelhjälperna till. En tygel (inner) får betyda ställning i nacken, rotation av huvudet. Om jag sluter båda händerna så vill jag att han ska slappna av i nacken och välva sin överlinje inom den ramen jag skapat.

 

Det här visste ni säkert redan, och jag oxå på ett sätt men de är som att jag kommit ytterligare ett lager ner i mina analyser och försök kring hur hjälpgivningen i tyglarna ska ske för optimal effekt. Så där är vi nu, längre fram kanske jag lär mig nåt mer, nåt nytt, vem vet.

 

Brynjar har blivit lite smalare, han är stressas av flockomställningen tror jag, lite lösare i magen och det är ett väldigt spring och passade av Öska. Mkt hingstbeteende där. Så jag hoppas de lugnar sig med lite tid, överväger att kosta på honom en magkur nu när systemet är lite ansträngt.

 

Positivt är att jag red utan bootsen i dag och han är märkbart mindre öm i hovarna, dom verkar heller inte växa så mkt, så jag tror att de är klipphällarna jag har att tacka för de. 

Red i paddocken med Brynjar i dag, han verkar inte ha fått några blessyrer efter hans vurpa igår som tur var. Nu har jag i ridningen faktiskt kommit till den punkten när mitt nya arbete med ställningen i nacken gett resultat och jag kan större delen av ridturen ha honom korrekt ställd. Det gör att han släpper ner mig på inner sittben eftersom han roterar bröskorgen och sänker inner höft. Då behöver jag knappt ägna en tanke åt sittbenen utan det faller sig naturligt. 

 

Vi börjar hitta lättheten i rörelsen, tygeltagen och han svarar ändå rätt, jag behöver nu ytterst sällan stanna för att ta igenom tygeltaget. Vi kunde i dag skritta runt i ställning, och även trava på åttor/volter med den tydliga ställnigen i nacken, jag provade även att på rakt spår göra en travsluta med den nya ställningen vilket höjde kvaliten på slutan betydligt. 

 

I skritt smyger vi oss på öppna också, vilka jag är väldigt förväntansfull att se vad den förbättrade ställningen i nacken har att erbjuda. Men än så länge ligger största fokus på att han ska svara korrekt på varje tygeltag jag tar, inte vilken rörelse vi gör.

 

En annan intressant grej är att jag har lättare att känna när han ramlar på ytter bog när han är korrekt ställd i nacken. Är han dåligt ställd i nacken är han lite krokigt böjd i kroppen, vilket gör att han kan väldigt lätt lägga vikten på ytter bog utan att de märks så mkt, han kan knata på på samma spår ändå. 

 

Men nu, korrekt ställd i nacken, vilket håller en jämn böjning i hans kropp, om han då lägger vikten på ytter framben så ändrar han också riktning snett utåt på volten. Det märks ju såklart tydligt och jag kan då lägga mot spöet lite för att be honom stoppa in bogen igen och hålla riktningen och balansen.

 

• Tidigare har jag också fokuserat på att han ska ställa sig i nacken så klart. Men jag har sett de som en enbart lateral rörelse. (dvs sida till sida) Att han ska titta inåt. För att hästen lättast ska göra de krävs att hästen sträcker ut sin hals så det skapas ett utrymme mellan ganarscgen och atlaskotan.Så om halsen varit för kort och man bett hästen titta inåtså bildas en bulle där i mellan i ställer för att bli ett hårum, dvs inte korrekt ställning. Mer än så har jag inte tänkt på med ställningen i nacken.

 

• Nu har jag nästan mer lagt fokus på att han ska rotera huvudet inåt. Det innebär att huvudet ska följa den rörelse som ska finnas i resten av kroppen vid korrekt böjning, bröstkorgsrotationen och sänkningen av inner höft, att manken tippas inåt, den rörelsen ska fortplanta sig hela vägen upp i hästens huvud. Vilket den inte gjort på Brynjar, därför har jag börjat att mekaniskt lära honom att göra rätt med huvudet och då hänger kroppen med. Jag vill alltså att han ska svara på inner tygel med att tippa nacken lite innåt och nosen utåt, och såklart ha pannan riktad snett inåt, de hjälps ju inte om han riktar pannan utåt men roterar huvudet.

 

Jag ska här nedan visa två bilder så ni får en känsla vilken rörelse de är jag menar. Titta hur hästen håller sitt huvud på dessa två bilder. Vilken är rätt och vilken är fel?

 

I dag fick Brynjar två nya damer i hagen att hålla rätt på. Ihopsläppet gick fint, ettframben från Öska var de enda bensparkandet som skedde. Största tiden ägnades åt att Brynjar och Öska stod och pep åt varandera och uppvaktade varann.

 

Dock så sprang dom lite och då var Brynjar klumpig nog att halka omkull på den hala men släta klipphällan. Han såg dock ut att ramla ganska mjukt, men de återsåt att de i morrn om han fått några blånader. Han ramlade inte på höftkulan i alla fall så de ska va bogen i så fall som fått sig en törn. Kan klev upp igen och såg mest ut som att självförtroendet fick sig en liten törn, när han skyndade fram för att fortsätta uppvakta Öska.

 

Lyckades med min dåliga mobilkamera fånga vurpan på bild, det positiva är att han har bakbenet under sig så han föll inte helt handlöst ner på sidan utan de dämpades  lite.

Första träningen med Philen i dag. Vi började med markarbete. Jag jobbade som alltid med en i den ungefärliga turordningen; inner tygel, inner fram, (inner bak), ytter bak och sen ytter bog. Allt detta hann vi ju såklart inte med på dagens pass.

 

Först fick jag försöka förklara för Philen att man kan böja på halsen utan att röra benen, speciellt bakbenen.Vi stod ganska länge och snurrade på en pytteliten volt då hon klev runt när jag tog i inner tygel. Efter några försöka gav hon upp den taktiken och stod stilla och böjde halsen i stället. Bra val av henne tyckte jag!

 

Jag fick vara bestämd med henne när hon inte lyssnade på mitt kroppsspråk på att hon skulle stanna, jag höll ut handen framför  henne som stopp men hon fortsatte gå så då fick hon en markering från min hand på sig. I början var hon lite klumpig i att lyssna på mig men så fort hon började förstå att hon skulle vara lyhörd och följsam så hängde hon på och svarade på små signaler med stor eftertanke. Precis som jag ville.

 

Fel är när hon sätter in inner fram snett inåt  (med en rörelse som liknar rörelsen som uppkommer i vår axel vid crawl) vilket gör att hon blir rak i kroppen och bär en väldigt stor del av sin vikt på inner framben. I stället vill jag att hon ska föra sitt inner framben lite snett utåt (likt rörelsen som uppkommer i vår axel vid bröstsim) vilket då flyttar vikten från inner fram och möjliggör böjning.

 

Jag använde staketet en del för att hon inte ska slira runt med rumpan när jag vill flytta bogen utåt. Rumpan tycka annars alltid flyttas mer än bogen. Den rumpan eller rättare sagt ytter bak, ska snart fångas upp mha mer ställning i nacken och/eller kontroll över ytter bakben genom slutan för höjt spö.

Philen och jag ska nog komma överrens helt utmärkt, fortsättning följer... :)

Här kommer till slut lite bilder, rätt kassa men dock bilder från min mobil.

Nu har Brynjar äntligen fått större hage, dom har slitit på gården med att sätt upp nytt fint brädstaket. Så nu har Brynjar ungefär dubbelt så stor hage som tidigare, detriktigt roliga är oxå att uppskattningsvis nästan 70% av hagen består av klipphällar. Detkommer nog vara fina grejjer för Brynjars hovar de!

Var ute och red idag, äntligen har solen kommit tillbaka! Nu kommer höstfärgerna till sin rätt. Brynjar har satt ganska rejält med vinterpäls och stod och flämtade i värmen när jag gjorde i ordning honom. Funderade nästan på om han va sjuk så flåsig var han, men jag blickade bort i hagen och såg Hnokki stå också han med vidgade näsborrar så jag antog att de bara var väldigt varmt.

 

Väl uppe i sadeln var Brynjar pigg som en mört, han är lite stel i nacken i för vänster tygel. Hm, nu när jag skriver de kommer jag på att jag måste titta efter SI-ledslåsning nästa gång jag åker till stallet. Stumhet i ena tygeln är nämligen ett rätt vanligt symptom för de.

 

Vi stannade flera gånger och jag försökte få honom att svara på inner tygel med ställning i nacken. Det som vi övat så fint från marken. Först försökte han tippa nosen innåt/neråt sen backa lite när jag bad honom höja huvudet så nosen inte åkte in men ändå att hans skulle ställa sig i nacken, då blev han konfunderad. Men efter några försök så gick de ganska bra. Ska inte påstå att hjälpen sitter, men vi har ju inte provat angripa problemet på precis det sättet tidigare heller.

 

Vi tog oss ner till en fin äng som vi får rida på, Brynjar var lite fjantig och tycktes ständigt sugas mot hemvägen, så jag fick riva i lite åt honom med rösten. Då fogade han sig och behöll böjning och riktining dit jag ville.

Vi red i skritten några piruetter ur sluta dvs en sluta på spåret, som sen vänder in i en diagonalsluta mot mitten där den övergår i en piruett för att sen rida tillbaka på spåret man kom från, i samma sluta, vilket innebär att man kommer tillbaka på spåret i förvänd sluta och rider kurvan förvänd för att där sen avsluta eller ställa om hästen (fortfarande på tre spår) till en rättvänd öppna.

 

Det gick ganska bra, han vände runt på en relativit liten piruett och vi är duktiga på att göra sluta i alla möjliga riktingar så färdvägen är inget större problem.

 

Det har riktigt lossnat med traven för Brynjar och mig nu. Brynjar startar alltid traven med betydligt mer svingande rygg än tidigare. Även i en lite längre form så har traven bra rörelse. Traven är stadig nog att rida på volter och jag kan börja göra skolor. När han då tenderar till att tappa balansen så samlar jag helt enkelt mer och använder vårt komando som betyder "Mer trav!" och då gör han sina försök med bibehållen travtakt och swung.

 

Jag kan nu från en samlad skritt gå över i en kort trav, och från en lång trav samla honom not en piaffe/passage-rörelse där han markant kortar steget, fjädrar mer och samlar sig utan att varken bli markbunden eller tappa ryggsvinget.

 

I dag när vi travade, jag tror de var tack vare det jag i halten börjat trixa med, ytterligare ställning i nacken , lyckades få känslan att jag flyttade böjningen från hans hals till nacken. Det kändes då som att han släppte ner mig på inner sittben tydligare, dvs roterade bröstkorgen. Det kändes nästan lättare att åstakomma det i traven än skritten.

 

Så i samband med de provade jag att ur en längre trav samla traven och bromsa farten frammåt så mkt vi kan, och då, vips så sänkte han farten markant men framför allt så vinklade han bakbenen mer än han gjort tidigare. Det var så pass tydligt att jag märkte det i sadeln, hur han sjönk bak och nacken blev högsta punkt fram. Trav, trav, trav ca 5 steg så och sen fram i en lång trav igen med jätteglad matte på ryggen!

 

 

Han bjöd oxå på en fantastiskt fin galoppsluta på vägen, i höger galopp som alltid men jag ska inte klaga. Det var den rundaste finaste galoppen jag suttit i. Riktigt fint. Häromdagen tog han faktiskt vänster galopp ute i en kurva oxå, så vi kommer nog till de oxå, tids nog.

 

 

 

 

 

 

 

Fick tillbaka den där känslan i dag, som inte infunnit sig på flera år insåg jag, att min häst bär mig till världens ände och att jag kan lägga mitt fulla förtroende på att han alltid tar mig hem, att han bär mig genom eld.

 

Vi red vilse i dag, vi försökte oss på att hitta en runda som jag fått beskriven för mig. Men de hittade jag ju såklart inte, hittade en bit men sen fick ja vända för jag tappade uppfattningen om vart jag skulle. Så jag vände och funderade lite över hur jag skulle hitta tillbaka där jag gått där de inte fanns någon stig.

 

Så när vi kom till platsen där stigen tog slut sa jag till Brynjar, "nu litar jag på att du hittar hem". Vilken målmedvetenhet han fick. Han sicksackade sig fram i så ivrig skritt att jag hann inte riktigt orientera mig vart vi va. Men vad gjorde de? Brynjar han gick hem han. En gång tog jag i tygeln för ja tyckte vi kommit lite långt upp. Ja de var ju fel, såg ja två sekunder senare och Brynjar bytte raskt väg så vi kom tillbaka på exakt samma stig som vi kom från.

 

Ett tag kom vi över hala klipphällar så jag steg av, när jag kliver upp så står han vänd åt ett håll, dit jag tror vi ska. Men så fort jag fått rumpan i sadeln vänder han 45 grader och går hemmåt. Fantastiskt häst han är. Han var så säker på sin uppgift, hur hade ja ens kunna ägna en endaste oroad tanke över vägen hem??